Något behöver hända.

Jag kan inte fortsätta med mina bokningsdagar som jag gjort innan. Det håller inte:paniken,ilskan från folk och  problemen som uppstår av de långa långa väntetiderna  dödar min  inspiration lite.  Jag saknar tiden då man hade en månads väntetid ,då man kunde planera lite runtom sitt liv istället för att leva runtom sitt jobb? 

Ja det ÄR ett I-landsproblem,men icke desdå mindre ett problem.

Jag har inte riktigt redat ut hur det ska gå till än ,men jag vet att jag INTE  vill boka upp mig ett år framöver  ,utan ha lite svängrum att ta mig an det jag vill  när det dyker upp. 

Som det ser ut nu måste jag ta mig an allt jag bara kan hinna med på ett år (give or take,det vet man aldrig) och sen inte ta ett enda jobb till där mellan. Det innebär att alla  idéer och all inspiration måste läggas på is tills det är just denna kundens tid ,och kanske när det är dax för just det jobbet har man glömt eller tappat  glöden  för det? Så istället för att tvinga fram idéerna när jag måste ,vill jag ta vara på glöden när den spontant infinner sig och ta den därifrån rätt till kunden! 

 Jag vet helt ärligt inte hur jag ska lösa detta då flera bokningsdagar om året inte heller hjälper,det tar bara fler dagar från mig där jag inte kan jobba och ger bara fler folk som inte får tid  ilska för just detta.

Nej,jag kan inte ha en sekreterare som hjälper mig sålla bland jobben,bara jag vet hur lång tid ett jobb tar och om det är något jag vill göra,och det är så så viktigt att läsa mailen man får ,det säger mer om personen än man tror.

Jag kan inte ha ett flytande schema där jag bokar in enbart jobb  som jag vill ta,för det kommer att bli helt ohållbart det med,,jag VET att jag inte kommer att kunna säga nej för rädslan att folk blir arga mm. Nu har jag möjligheten att stolpa upp sedan innan vad jag inte vill göra för jobb,det får folk läsa innan de försöker boka på bokningsdagen,men ett löpande schema gör att jag inte får den chansen.

Jag kan INTE ha en onlinebokning där folk själva får boka in sig,det är den mest vanvettiga idén  hittills;) Jag slutar aldrig skratta/gråta över hur folk själv ibland uppskattar tidsåtgången på ett jobb   för att de VILL att en helarm ska gå på bara en sittning á 4 timmar. Det,plus att jag inte får bestämma vad som ska göras innan de bokar in sig är helt vansinnigt;)

Att anställa en till tatuerare,,,ja hade det varit så lätt hade jag gjort det för länge sedan. Folk kommer hit för mig och min stil så det hade bara löst ca 10% av bokningarna,och eftersom jag tvingas tacka nej till ca 200 pers var år hade jag då kunnat ta mig an ett par till av dessa genom lättnaden min anställde hade gett mig,dvs ingen lättnad alls. De som är så duktiga att jag skulle vilja utsätta mina kunder för dem har redan egna studios och har typ samma i-landsproblem som jag.

Kanske är fler bokningsdagar om året lösningen? Men att bara boka 3 månader i stöten? Eller bara boka max antal personer? Arbeta av och sen  hålla en ny bokningsdag men en enklare variant där jag bekräftar inom ett dygn de 20 som fått plats? 

Är det NÅGON som har en bra lösning på detta I-landsproblemet?  Jag tar tacksamt emot förslag på detta.

Hur vi INTE firar midsommar 2017

Jag har på äldre dagar fått lite avertion mot aftnar  som så tvångsmässigt delar in året i delar. Nyårsafton känns som en flagga för att du klarat dig genom den tråkiga vintern medans det defacto är den värsta delen kvar av slask och tunga räkningar  medans Midsommar känns som en banderoll med orden "NU GÅR VI MOT MÖRKARE TIDER!!!" . Det kombinerat med att alla MÅSTE hitta den perfekta festen,den perfekta klänningen,äta den perfektaste maten och  ta de perfektaste fotona,,, det får mig att slå bakut. Jag är så trött på oxfile,bea och hasselbackspotatis på nyår och den jävla sillen och gräddfilen på midsommar. Kombinera det då  ytterligare med att om vädret inte var bra så är i princip sommaren körd;)

Vi väljer att fly hela cirkusen med att länsa vägrenar på blommor och sitta vid långbord jag konstant undrar när jag får lämna;)   Läs detta nu inte bittert,det är bara vad jag känner,inte så att jag missunnar alla andra detta för jag älskar samtidigt att se era festfoton mm,,bara jag själv slipper,och det gör jag ju!

 Vi bestämde oss för att ta Köpenhamn och Tivoli och sen kanske om lust finnes grilla på ett kydastycke ute hos Skölden! 

 Vi preppade upp oss med öl och lite vin och satte oss så på tåget för att  bara se vart dagen tog oss. 

´Det visade sig att tågfärden var nästan det mysigare av hela denna dagen,,spana folk,prata med främlingar och de ytterst vänliga tågvärdarna  som lät oss dricka vår "hallonsaft" utan ett enda  hårt ord.

 Vi stationerade oss utanför dass eftersom herrarna numera har hälften så stor blåsa som jag ( för ett år sedan v r det jag,,tänk vilken underbar förändring!) Där stod vi och konverserade med toalettbesökarna och Kapten försökte ta ut en avgift på 5 kr per besök utan framgång.

 Sen hovrade vi utanför Tivolis Toaletter då föreningen för minst kisseblåsa konstant hade något jagat i blicken. Det KAN ha och göra med de omänskliga mängderna öl jag matade dem med,men det låter vi vara osagt.

 Vädret var lite hotande och vi flanerade runt för att hitta. någonstans att äta lunch på ,helst under tak.

Vi hittade en underbar grej att göra,man betalar en femma för lite pellets och sen matar man antingen fiskarna eller fåglarna! De är så otroligt vana vid detta att de sitter på pelletsmaskinen och säger åt en på ren danska att köpa lite mat till dem! Kapten är lite som Ace Ventura här.

 Vi hittade Mazzoli´s  som såg så så inbjudande ut men var lite rädda för. turistfällan,,KAN där verkligen finnas bra restauranger på Tivoli?  Vi beställde och höll andan helt enkelt,,skruvar man inte upp förväntningarna så blir man inte besviken!

 Vi passade på att göra lite obligatoriska midsommarhälsningar på snap,,och sköld i läppstift kommer att ge mig mardrömmar långt framöver.

 Vi ficck maten ,,,och herreJÄVLAR vilken god pizza jag fick!! Denna kan mäta sig med den bästa jag någonsin fått och jag var helt ärligt lite golvad,,detta trodde vi INTE! Pågarnas pasta var också toppen och vi gick massa nöjda därifrån!

 Efter maten valde vi att besudla statuerna lite i regnet som än sålänge bara var ett litet strilande.

 Strax efter att vi trampat på jättesköldpaddor startade regnet på allvar och vi sprang tillbaka till tåget som vi av en ren slump fick tag på precis när vi kom nedanför trappan,,sånt jävla flyt!  Samma sak på detta tåget,,vi tittade på folk och hade det rätt gutt i våra säten,pratade om allt eller inget medans landet flög förbi utanför,,ett otippat nöje faktiskt,men något jag kommer att ta med mig i framtiden.
Väl i Ystad skulle vi ta oss till våra cycklar som vi stashat i studion för att ta oss ut till Nybrostrand och Sköld,men männen verkade SÅDÄR suga på detta företaget och det blev att vi hängde en stund i studion. Sådant förfarande är farligt,,,

 Sköld insisterade och jag lydde;)

 Vi tejpar om honom REJÄLT(fatta så mycket tegaderm det går åt för den låddan?) för att det var ju planerat med spabad på kvällen och dessa två element går IKKE ihopa.

När vi så ska cykla dessa 9(?) km ut till Sköld börjar det strila ett omöjligt blött regn och jag känner att min regnkappa var så så värd de 199 kr jag gav för den! Höll mig varm och torr all the way. 

 Orden "det är ingen tävling"  har aldrig yttrats i helt allvar från en man. ALLT är en tävling,speciellt om man ger männen varsin cykel och  ett par öl. Jag med mitt segel till regnjacka hamnade på efterkälken medans de 2 idioterna cyklade på som fan som för att undkomma regnet,,

 Och det fick ju konsekvenser. Sköld tränar ju på cykling lite då och då medans  Kapten i princip har svårt att komma ihåg vilket som är bak och fram på en cykel mellan gångerna. Han tog ut sig så omöjligt på denna milen  att svetten rann av honom och han likblek sprang in på dass och skrikspydde!

 Sköld och jag lämnade det svagare könet åt sitt inne på hästtoan och började laga maten! Här skulle grillas come rain or shine och min ryggbiff från Tolånga såg mighty fine ut efter den varsamma behandlingen på grillen! Vid det laget hade Kapten hämtat sig och satt och upptäckte tapanade och kex vid köksbänken,vilket i sin tur resulterade i att vi fick klämma i oss hans kött och potatis sen;)

 För att inte helt tappa traditionerna så reste vi majstången och sen klädde vi den innan maten med,,viktiga saker.

 Sen drogs locket av på  badtunnan som höll underbara 38 grader!!!! Jag som fryser i allt tyckte fan detta var en uppfinning bättre än kaffe!!,,eller nästan,nu ska vi inte överdriva.

 Sen satt vi där hela kvällen och babblade och drack lite gott,sköld med en kontinent av tegaderm på röven som skyddade hans tattoo ypperligt.

 Det roliga slutade när Kapten fick våldsam hicka och försvann in för att konsultera toaletten igen. På med locket och upp på cyklarna igen ,för då hade dubbelt så lång väg hem och Kapten hade något plågat i blicken,och i skrotum. Vi kom med nöd och näppe till Ystad (tack ni fyllon på cykelvägen som skrek jävligt otrevliga ord efter oss för att vi bara ville komma förbi,hoppas ni fick en riktigt trevlig kväll)  Väl inne i Ystad BAD Kapten på sina bara knän att få ringa en taxi och där var faktiskt en ledig! Så från studion och hem blev det taxi och en HELT utpumpad stackars man;)  Jag har lagt på förslag att han kanske ska lägga in lite cardio i sin träning framöver då en mil på cykel INTE bör få en att spy;) Så ed en glass på soffan och ett nöjt leende avslutade vi vår ikkemidsommar på ett ypperigt sätt:)

Svunna tider,, att en låda med foton kan vara så tung.

Jag råkade på en flyttlåda idag som innehöll några tusen tattoo foton bland annat ,och några privata fotohögar,, Jag började bläddra genom dem och började bli mer och mer tung i sinnet,,

Det är svårt att förklara varför tungsinnet infinner sig,det är happy days på de flesta??

Jösses,,mitt lilla babyansikte,,jag vet att jag var någonstans runt 16,skulle ut på en utekväll iHässleholm när där faktiskt fortfarande fanns soldater på Permis,,livet var relativt okomplicerat och Anorexia låg precis framför tröskelen och lurade här. Det var varmt,,jag hade bränt mig i solen och livet var bara gott,,

16,,och 40,,vilken jävla resa,,

Varför gör det mig ledsen då? 

 Jo,,alla minnena av en svunnen tid man ALDRIG kommer att få tillbaka. Minnena av varma dagar i Fulltofta, en lättare tid,,en tid när man hade livet framför sig och inte kände pressen av åren? 

Man romantiserar såklart ihopa 5% av tiden då man var så lycklig,alla de dryga stunderna har man liksom tappat bort i rullorna och tänker inte på att man nuförtiden har det rätt mycket bättre rätt ofta. 

Men ändå,,nostalgi är tung.

Strax efter 16 upptäckte jag att jag var bra på att svälta mig,,och det blev ett helt eget monster.  Så

här i efterhand har jag fått bekräftat att min far aldrig sett eller ens noterat hur sjuk jag var. Jag vet att jag försökte dokumentera det här,liksom för att bekräfta för migsjälv att det var verkliget , men blev så besviken på fotona,,jag var inte alls lika smal som jag ville vara ,. Inte konstigt att faren inte såg då. Lägger i en växel till.

Jag flyttade dock till lund ganska snart efter det fotot och lämnades ensam med mina tankar och nojjor,en vansinnig kombination där jag kunde göra hur jag ville,ingen skulle komma att se det då heller. 

Studentbalen,,happy days right? Här med min stilige ever so trustworthy polare Daniel i sin grymma 90-tals page! Hade fått klänningen uppsydd specifikt för tillfället och vi fotas inne i mitt inackorderade hem på Magle lilla kyrkogata. 

Det jag minns av denna dagen är att jag och Bianca Mårtensson var hemma i mitt 15kvm stora rum och fixade till oss  och fasa av all fasa åt dillskruvar,, vid detta laget hade Anorexin tagit ett hårt hårt tag om mig och faktum är att allt jag kunde höra var min hjärna som skrek åt mig att detta  kommer att gå på röven!!!

Jag minns INGENTING av balen och middagen,vid det laget hade jag troligen total panik och hjärndimman var total. Fan ta dig anorexia,,du stal min enda bal.

Vår första segling i Holland ,,kan jag vara 18 år gammal? Med grannen Andreas brevid mig och jag ler allt vad jag kan,, trots detta mår jag som en röv här. Anorexian är allt som pratar  och utsikten att ha 7-10 dagar framför sig där man ohämmat utsätts för mat och dricka var hemsk,samtidigt som det var sjukt spännande att göra något så galet som att segla. Aldrig hade jag trott att jag skulle göra något så världsligt som att segla,,men här var jag,i mångt och mycket  att tacka min mor för att hon slet ut oss båda(jag och min far) på något som låg utanför vår komfortzon.

Jag överlevde dessa dagarna ,,men anorexi var inte färdig med mig än.

 Något år senare på Korfu?,,anorexin hade fortfarande tag om mig och jag kunde inte förmå mig att titta på  mina fläskiga armar,men jag hade bestämt mig för att leva livet lite och inte lyssna,,ren panik för det mesta.Bara kolla på det puffiga babyansiktet. Armarna har däremot krympt en del i mitt huvud och när jag tittar på dem nu skrattar jag lite,,tänk vilka felkoder ens hjärna kan ge en?

 Fast forward genom dimman,,jag fick jobb på Konsum som styckare och träffade Carolin där. Vi skulle ut i,,HÄSSLEHOLM av alla ställen igen??  Konceptet att ungås med andra människor är RÄTT främmat för mig,som man klart o tydligt kan se på bilden,,minns inte mycket mer av detta merän att jag fortfarande hade ätnojjor deluxe och det enda jag oroade mig för var hur tjock jag skulle se ut i klänningen,,

Ett stort hopp här. Jag hade hunnit flytta till holland för att försöka undkomma anorexian,lite som att springa ifrån den,och det resulterade i att  jag våldsåt i 2,5 år istället . Tydligen hade det inte någon större betydelse,som man ser på fotot,även om jag här hade skaffat mig lite dumma vanor igen,så åt jag iaf och  det verkar inte alls synas. 

På fotot är absolut första gången jag tatuerar,hade precis fått erbjudandet och hoppade på det som en hungrig iller! Efter detta fanns där inte plats  för Anorexi mer,tauerandet och allt vad det medförde tog för stor plats,och anorexi kunde ta sin skit och dra,,som en gammal polare man inser att man aldrig trivts med,bara tolererat. 

 Min första tatoo så alltså. Den har synts här för en massa år sedan,men den tål att visas igen;)

Bland alla fotona på folk jag hjälpte till att förstöra med svanktribaler,tribaler i ljumsken och stora from dusk til dawn tribaler de första åren,låg också lite lite nyare  foton och ett ex antal av dem stack ut som en  mjuk svart kant . Dessa människorna finns inte mer,,Timmarna jag satt med dem har gjort  intryck och tanken att de inte är kvar här längre är,,svårgreppad? 

Var de än befinner sig nu vill jag bara säga att ni är inte glömda,,långt ifrån det.

Vet inte vad jag ville med detta inlägget,,men jag ville iaf få något sagt,,

så att det inte glöms bort:/

Vinnaren av teckningstävlingen äääääär,,,,,

Här kommer då bidragen som 6manna juryn kämpade med att välja ut vilka vi  tyckte framförde tävlingens riktlinjer bäst! Historian var viktig ( även en kort historia kan vara poängfull och berättande)men bilden är såklart också viktig  och det var kombinationen av en bra berättelse och en fantastiskt rolig bild som gjorde att juryn TVINGADES att utse delad förstaplats!!

GRATTIS WILMER  OCH VICTOR!!!! 2 kilo godis till er var eller rättare sagt ett presentkort på hemmakväll för den summan kommer att skickas ut till er båda:) Stort grattis och fortsätt rita för allt i världen!!

De samlade tävlingsbidragen inför kvällens dragning av en vinnare i teckningstävlingen 2017!

Såå ikväll är det dax att  kora vinnaren i teckningstävlingen och här samlar vi alla som varit med och tävlat i ingen specifik ordning!  

 Victor 5 med förlossningen och ankan i tavlan!

Amilon 9 med hunden Zombie i väldigt bra perspektiv!

 Amanda 6 år med den ledsna ankan som tappat bort sin familj!

 Fanny 9 med den färgsprakande teckningen om hunden som älskade att leka:)

 Charlie 7 med den bajsande matlagande ankan!

 Elina 9 med ankan och hunden som drömmer om tuggben och Limpa!

Felix 9 år och berättelsen om Gullekvack!

 Hilma 9 år som sparkar boll med sin älskade hund:)

 Lina 11 år med ankan som ogillar läskiga flickor!

 Jamie 5,5 år om hunden som luktar på blomman och på så vis orsakar fint väder!

 Johan 31,5 som har blivit diskad!! det var några år för mycket för att få tävla men bonuspoäng för visad vilja och bra arbete vid ritbordet!

 Kid 6 år med hunden Rufus som leker vid sitt favoritträd !

 Melvin 6 med sin brandmanshund och berättelsen "jag har ritat en brandmanshund som släcker elden i huset och räddar alla människorna"
 Milla 4 som har ritat en prinsesshund med krona och prinsessa som går med hunden i koppel:)

 Nicole 8 med den ledsna lilla ankan som är rädd för vatten!

 Sophie 9 med hennes ankmamma som simmar lugnt!

 Tuvah 4 år  med den kissnödiga stora ankan på promenad med den lilla;)

 Vilbur 6 år med ankan som räddar draken ur en riktig knipa!

 Wilmer 9  med ankan som ville äta solen  som sen blev sur;)

 Zelda 10,5 med berättelsen om hunden som dricker bajsvatten!