Prag lucky 13?

Eftersom jag inte kan hållamig från Prag OCH det  är årsdagish för vår förlovning där drog jag och Kapten ner en sväng för att bara njuta äta och dricka! Det började såklart i Loungen på Kastrup. Förr har den varit fräsch ( om man bortser från stolarnas DNA indränkta handtag) tyskt och lite exklusiv,men det hr dramatiskt ändrat sig. DNA är lite överallt,det är skitigt och fullpackat och det skiter dem fullständigt i,de öser in folk oavsett om det är fullt eller ej. Detta misstaget gör vi INTE om.

Det sägs åt en att studera säkerhetsinfon på kortet framför en i stolsfickan och jag gör det var gång. Jag tolkar och försöker förstå men det är inte alltid så solklart som de tror att de lyckats få det,tex här:
OM det hoppar upp en obehaglig dvärg i knäet på flygplanet får du se till att dela bälte med denna.
Sjukt nervös satt jag och spanade efter obehagliga dvärgar och hade alla ursäkter redo, typ2 jag har inget extra bälte" eller " jag är allergisk"

Här: Är du akut uttråkad kan du böja dig fram och dra något gult ur röven.
Jag var aldrig riktigt så uttråkad på en flight som tar ca en timme men till Vegas ska jag komma ihåg detta partytricket.

Här:För att kväva den obehaglige alven måste du först maskera dig  och sedan hålla liknande mask UTAN andningshål  framför näsa och mun på odjuret  i ca 10 sekunder . Det tar alltså inte längre tid för sagofolk att kvävas,deras lungor är skitkassa. Notera även i övre vänstra hörnet,,gula väskor är förbjudna,,,,

I am so screwed,,,

Börjar det brinna på flygplanet ,,ja bend over och ta vara på de sista goa sekunderna av ditt liv!

Och sist men inte mindre viktigt,OM nu denhär minivarelsen uppenbarar sig MED gul kjol,kittla skiten under armarna  så drar den sin väg igen . Jag som trodde spela död var  det riktiga trickset när småfolket anfaller?

Som ni kan förstå är flighter förvirrande för mig.

Vi landade i ett 30gradigt Prag och började genast leta efter ett vattenhål att fira av semestern med:) 

Jag hade som vanligt bokat på Imperial och väntade tills dess med att ta mitt efterlängtade första glas rosé. Dit går vi alltid,för att det är ett måste bara.

Americky Bar fick sig en dust med ,även detta ett måste stopp när vi är i Prag,det känns annars som att jag inte uppfyllt alla kraven. Konstigt nog finner jag mig hovrande i och runt detta huset  mestadels av tiden,,det är som om jag inte kan släppa det med sinnet.

 Till kvällsmat ville Kapten tillHooters för att det har flyttat närmre centrum. Visst,deras vingar och curlyfries är fantastiska men det var också allt som var fantastiskt. Det tog 1 timme och 20 minuter innan vi fått all maten. Vi fick fel öl,det tog evigheter att rätta till alla felen,fel vingar när de väl kom ,hamburgaren var vidrig,pommesen och lökringarna inte ens låtsasvarma ,,ja det var inte mycket rätt där. Jag försökte vänta med att äta upp innan Kapten fick sitt men nej,,det var hopplöst. Aldrig dit igen.

Vi vandrade planlöst rundor tills vi var trötta och somnade gott på Kampa Park Hotell.

Fredag morgon tog vi en obligatorisk bild vid kärleksbron. Våra hängelås är sedan länge borta men det gör inget,,jag har en ring istället;)

Vädret var underbart varmt,plågsamt på vissa tider men för det mesta helt underbart.

Jag har ALDRIG varit så illa förberedd inför en resa som denna,,jag hade kanske 5 olika klädesplagg med mig och vart och ett av dem saknade något,tex hade jag en fin klänning hade jag glömt  fina skor till den (röda gympadojor does not cut it) hade ETT par strumpebyxor med mig,gjorda för arktisk vinter,den svarta klänningen var sliten och tråkig,,jag panikade och handlade nya kläder MED MÖDA!! Har väl aldrig hittat så få roliga skaer i Prag som just när man behöver det!!

Hängsleshorts vit tröja och nya strumpbyxor som andades,,set for tonight.

Vi åt lunch på La Bottega,jag tog kött såklart och Kapten tog Skaldjurspasta

För er som älskar macarons gör de magiska sådana här och de har takeaway  så man kan även köpa picknick här och ta med sig ut i stan eller parken:tips.

Vi hittade en pip och tobaksaffär som Kapten kollade i och jag shoppade loss i;) Där inne fick man röka minsann,,kapten vågade inte;)

Jag hittade bland annat en chefig rom som jag tog med hem,,snigelmustach måste innebära att den är grymme? 

Det var sagt att vi skulle ta en båtresa för det måste men när man är Kapten och vi hittade en som avgick 20 meter från hotellet:) Underbart väder och riktigt stekhett var det,en perfekt kväll för en tur på floden.

Vi  tog en öl och gjorde oss iordning inför kvällens bästa,ett besök på Aromi,en grym italiensk restaurang.  Om ni undrar varför ni aldrig ser Kapten skratta såhär hjärtligt är det för att jag ALDRIG tänker på att ta upp kameran när han har skitit i hissen,,men denna gången hann jag. Alltså manshumor när den är som bäst,,släpp en brakare i en hiss på e kvm och se på dina medresenärer kvida.Roligt.

Det var en bit att gå och Kapten blev tystare och tystare,, tillslut ,2 meter innan ingången sa han ynkligt "jag mår illa" ,,, jaha,,4 km tillbaka då sa jag och åt själva;)  Det visar sig att Kapten blivit matförgiftad av skaldjuren i pastan på lunchen och nu hade så ont i magen att han var spyfärdig. Kapten gick hela vägen tillbaka till rummet och jag dinerade i stil med alla mina vänner i telefonen;)

Det blev en viss förvirring när jag satt ensam där. Först kom de inte med menyn  eftersom de trodde jag väntade på någon,sen när jag väl fick den och ville beställa fick jag tvinga dem att ge mig en fördrink,, det gick sådär. Jag fick min amys och förrätt samtidigt som jag fick min drink,och sen när de då fick komma ut med förrätten igen hade jag inte fått vinet till som jag fick be om,,hahahaha i italien dinerar man IKKE ensam som kvinna;) Trots dessa missförstånd var allt perfekt. Maten var så bra den kunde vara och vinerna toppen! Jag ångrar inte en sekund att jag stannade,denna upplevelsen kommer att stanna kvar som lite extra speciell.

När jag skulle gå hem ÖSte det ner!!! Jag fick springa in i en taxi och åka hem för jag hade noll jacka eller paraply! Väl hemma hade ösregnet avtagit ch jag smög runt i mörkret och tog lite mysiga foton,inte helt redo att stoppa in mig i ett tråkigt hotellrum riktigt än;) 

Jag gick upp till  ett annat stammishak och tog en öl och kollade på folk och njöt ut de sista timmarna av kvällen. Det var magiskt varmt och en underbar stämning i staden.

Jag sprang in om thaimassagen och fick ryggen uträtad och när det var färdigt regnade det som fan igen. Jag kunde inte låta bli att ta lite kort  då det är sällan man får se Prag i detta skicket,blött ångande och levande.

Morgonen därefter var Kapten helt ok och vi gav oss ut på upptäcksfärd . Eftersom detta är min 13:de gång ser man sig om efter  nya upplevelser och vi hittade en! Tar man sikte mot lilla Eiffeltornet  och bara vandrar uppåt  så hittar man ett kloster där munkarna brygger blåbärsöl och man har en magisk utsikt över hela Prag.Detta anbefäles :)

Vi vandrade planlöst rundor ännu en dag  och hittade lite vattenhål:)

Det blev lunch på Kolkovna är man alltid får sjukt bra mat. Michelin har rekommenderat i över 6 år om jag inte missminner mig,och det har aldrig varit kass så ofta vi har varit där.

Vi dippade ner på Americky och testade lite fler drinkar  ,denna gången inte alls bra. Min mint and qucumber martini   var gjord på enbart mint limejuice och hendricks gin,,,det  var skitäckligt. Jag fick be om sockerlag  och bartendern tog fram menyn och pekade och sa att det skulle bara vara limen och gin i den,,mmm tyvärr har jag svart bälte i att beställa denna här,, den ska INTE vara skitsur! Fick sockerlag och  det ordnade upp sig;)

Den stora tragedin  i denna helgen är att jag dubbelbokat resan med Fulltofta Oktoberfest,,resten av lördagen spenderade jag i depp,,jag tyckte det var så jävla tungt att  missa denna årets största dag:/

Om man bedömer utefter bilderna  så missade jag en hel del:/ 

Vi åt en underbart lokal maträtt uppepå Beseda Malostranska  och  en drink på Cash Only bar  sen gick vi och lade oss för att sova bort lördagen då jag helst ville vara hemma.

Här kommer jag att kasta om tidsbegreppen lite för det är enklare ! FÖRST gick vi  en guidad tur i Obecni Dum  men de bilderna kommer sen i en lååångt bildserie efter detta:) 

På Söndagen var det EN sak som behövde  hända och det var  F1 ,, Kapten är slaviskt  noga med att  se detta och jag kunde inte lämna honom i den sunkiga baren fulla av engländare  och jag fick snällt sitta  med honom och glo på det;) Det var faktiskt inte helt oävet men att sitta i en källare med  öl och sport  men det blev lite för mycket  för min lilla  kropp och jag behövde mauuuud.

Söndag morgon var lite planlös så jag bestämde mig för att kolla på Gamla Centralstationen   i Prag,,ett beslut jag ångrade bittert.

Ett av de vackraste husen i hela Prag står alltså och förfaller  riktigt illa. Ena delen används och typ underhålls men resten av ett hus från folks finaste drömmar används som sopstation för bara skit!! Staten behöver skärpa sig och ta tag i detta ,annars försvinner ett landmärke.

Efter detta hade jag bokat en rundtur på municipal Hall och det var den mest magiska upplevelsen jag haft på länge.
Huset byggdes som ett testamente för att Tjeckiens folk var stolta och inte alls det förtryckta folket som det österrikiska  väldet  ville ha dem till  och när de äntligen fick tillstånd att bygga detta planerade dem det in i minsta detalj. Det märks. 7 år tog det att bugga detta fantastiska bygge och  alla lamporna är designade av en firma,el dragen och upphängda av en och den samma!
Under kommunismens tid stod bygget och förföll,man fick röka inne och inget reparerades någonsin,men så 1993 tog man tag i det och hällde ner en halv miljard koruna i det,,jag är så oändligt tacksam att jag aldrig såg det innan och så jävla tacksam att det restaurerades!!
Jag låter bilderna prata om resten då det inte finns så mycket mer att säga om denna skönhet än vad bilderna själv kan berätta.

De ENDA speglarna som är kvar sedan stället byggdes i orginal 1906,,inte svartnade eller något alls.

Sen kom vi in i salen som designats av Mucha ,,och det blev för mycket för mig. ,,jag började hejdlöst gråta och  blev lite överväldigad kan man säga. Att ha tittat på hans grejer i så många år och ändå inte vara det minsta förberedd på hur magiska de är irl,,det överrumplade mig.

Det blev en tidig kväll eftersom vi skulle upp kl 4.00 dagen efter  och det var allt för prag för denna gången,,mätt i ca 2 veckor,sen vet jag att jag dras dit igen.

Det är inte bara 6 timmar,,,

Ibland blir jag förvånad över hur trött jag är efter en veckas jobb,,inte bara i kropp utan även i huvudet. Jag har inte plats med så mycket tankar  i slutet av en vecka och är lika trött som om jag sprungit en mara,,

men så tänkte jag efter och kanske kanske är det inte så konstigt? Att sitta 6 timmar för en kund är enormt utmattande rent smärtmässigt men det kanske tar lika mycket energi att koncentrera sig på att göra  ett jobb som att försöka distrahera kunden från smärtan genom att prata med dem.

Att prata kan väl vem som ,men ska man prata på riktigt undviker man ämnen som väder och semester  som ändå är rätt tråkiga och går rätt på de stora ämnena,,livet och allt vad det innehåller. 

Kanske är det då  inte så konstigt att man då är utpumpad  och fundersam efter en vecka? 

 Utpumpad men ändå så mycket mer fylld av nya tankar och funderingar.

 Irene fick en blomma på överarmen och det är ett rent nöje att sitta och diskutera med denna kvinnan som är så så helhjärtad i allt hon gör och tänker på.  Jag tror att man smittas av människor och deras attityd,och  i princip alla mina kunder hjälper mig på så vis  bli en bättre männsika,det känns verkligen när jag går härifrån om dagarna.

 Förra årets bokningsdag fick jag ett mail där mamman och pappan till Brage precis hade hållt sin son i sin famn medans han sakta dog på barnintensiven i Lund. Jag bad föräldrarna att återkomma när deras sorg lagt sig lite lite.Att titta ner på en tatuering som är gjord i den svartaste av sorg kommer för alltid att påminna dem om just sorg. Ett och ett halvt år senare när de åtminstone ser ett ljus i tunneln och kan minnas Brage med ett leende fick mamma och pappa så varsin Brage på armen. Pojken kom ,kämpade och fick ge upp för hans kropp orkade inte med mer,fem små flämtande månader varade hans liv,en evighet i familjens hjärta . Ännu en tung dag till ända ,men inte ens det fruktansvärda i det som hänt kunde ta bort Brages föräldrars  energi. I allt detta svarta  var de ändå två varma själar som ,om än tilltufsade ändå kändes som om de kommer att ta sig genom detta. Jag håller alla tummar jag har för att så är fallet och att det en dag dimper ner ett litet liv som faktiskt kommer att vara deras att ta hand om så länge de själva bara finns. Jag har hopp.

Vi hann påbörja Henriks första riktigt stora tatuering,en enligt honom själv 50:årskris. Kris har jag alltid tyckt är ett feligt ord ,insikt skulle jag mer vilja kalla det. Insikten att livet är relativt kort och att ingen annan än en själva kan fylla det med de sakerna man verkligen vill att det ska innehålla. Vissa saker får man på köpet,andra får man kämpa sig till. Den med minst tatueringar när vi dör vinner inte,,ej heller den med flest,,det bara är ,och tack gode gud får var och en bestämma bäst själv. 50 kan jag tycka är en bra ålder att starta ett sånt här projekt ,det känns som om man vet vad man vill då,, eller?

Sen en stor favorit från gångna veckan. Mycket för att Jenny visste vad hon ville ha  och för att det så passade henne som person. Första tatueringen  som början på något nytt och som för att kolla sig själv vad man klarar av. Oftast är det mycket mer än vad man tror  och just att tatuera sig är ett bra exempel på ett sådant personligt test. De som inte har gjort det och aldrig vill göra det  kommer aldrig att förstå,de som vill göra det har den roliga insikten framför sig ,de som har gjort det vet precis vad jag pratar om;)

Marie kom och fortsatte på låret med Good Charlotte text och ett grymt påbygge på  dragonladyn:) Även här pratade vi om att hoppa ut i det okända och bara chansa ,oftast vinner man mer än man förlorar och har om inget annat en erfarenhet att se tillbaka på oavsett resultat. Jag hoppas att Marie är där hon ska vara idag.

Tammie och jag pratar ofta om  just utanförskap,självvalt såväl som inte självvalt. Tammie som jag var grymt mobbad i skolan och det är en speciell klubb att vara med i. Har man inte varit utsatt är det svårt att förstå hur illa det kan göra en i resten av livet. Jag var inte  tillnärmelsevis så illa utsatt som Tammie  men jag går fortfarande långa omvägar runt gäng av ungdomar.Jag blir fortfarande nervös av  tonårstjejers fnittrande hur lite de än skrattar åt mig.  Tammie har tvingats växa upp i förtid på grund av detta och det märks så väl på tjejen som sitter i stolen,,lärd som få med ett ensamt litet hjärta. När ingen vågade vara hennes vän blev studierna det och idag är kanske ingen tröst men väl en rätt bra belöning . Tammie kommer inte att stanna innan hon nått dit hon vill här i livet oavsett var det nu är.

TRom har sen jag träffade honom sist gått genom både den största välsignelsen och den grymmaste smärtan. Inget jag kommer att gå in på ,men det är en nersliten Tom jag träffade denna gången. Killen som hade så många underbara berättelser förra gången hade många hemska historier  att dra denna sittningen. Jag hoppas så att han kan reda upp det ormboet hans liv blivit och hitta tillbaka till den glada Tom som har tid att ge sig själv lite av det han tycks slösa på alla andra än just Tom.

Det sista lilla piffet på Rusalka  med planer på en massa nytt för Erica . Det sades åt Erica att hon inte skulle kunna göra mycket alls på grund av hennes Morbus Wilson,men tänka sig att det skiter Erica i. Hon studerar samtidigt som hon är mamma åt 2 OCH tatuerar sig.  För er som inte vet, är Wilsons sjukdomen som gör att man inte kan släppa från sig koppar. Kopparet orsakar en helig massa farliga saker i kroppen och gör att man kan vara dödligt sjuk i perioder.  Erica har tagit detta med jämnmod och tvingats inse att vissa saker är viktigare än andra  här i livet. Ätstörningar och samhälls normer är inte något man behöver ge tid och energi., Barn ,man och SIGSJÄLV är det enda som är viktigt,allt annat krymper vid sidan om Wilsons.

Min underbara lilla Gotlänning Linnea startade på underarmen och jag kan inte tro hur tiden flyger ifrån oss när vi träffas och tatueras;) Linneas kattpojke fick en hedersplats på armen,mycket för att han är hennes fasta punkt i livet  när allt annat är kaos. Ja,det har varit mycket tunga ord i detta inlägget men det har varit   tunga veckor  med. Att sitta 6 timmar i stöten med en människa sker inte i tystnad. Jag vill alltid veta mer om en kund för att jag är genuint nyfiken och änsålänge har jag bara haft en enda kund i min karriär jag INTE kunnat prata med. Linne är inte den kunden. Hade vi skullat fylla hela hennes kropp skulle vi ändå inte vara färdignystade och ändå har hon knappt 24 år i livet. 

Sofie och jag fick vänta länge på en tid där båda kunde. Det startade med att jag skulle operera mig,sen när det väl var hennes tur skulle HON operera sig! Vi satt och pratade om de skrämmande likheterna mellan våra åkommor och kom tillslut fram till att hon inte har någon sköldkörtel alls! Efter  det var det en enda lång diskussion om likheter mm.Det är en gudagåva att få ventilera med någon som har samma åkomma,det är inte många andra som kan förstå och bära tyngden av det man har att klaga på. Jag har min Kapten och Sofi sin man,men inte ens de orkar allt,och då är det guld att få prata med någon och höra deras resa.

Anna kom hit med en tung dag framför sig ,inte så mycket för tatueringens skull utan för att det denna dagen var årsdagen då Vincent föddes och inte långt efter gick bort.  Jag kan inte erbjuda så mycket förståelse för hur det är att förlora ett barn,men jag kan erbjuda ett öra och konversation om ämnet. Nyfiken är fel ord,men jag lär mig gärna mer om hur man reagerar  på just en sådan här omöjlig situation. Mina kunder lär mig frikostigt mer och mer och står ut med alla mina frågor . Jag tar in och  förstår mer  för var gång att jag inte ens kan börja förstå.

Vi fortsatte på Annes sjöjungfru och det kan ju se ut som om vi inte fick alls mycket gjort men faktum är att hela hennes underben är täckt nu,jag fick bara inga bra bilder på det. Om Tammie var snäppet värre utsatt än mig så kan vi båda skatta oss lyckliga att vi inte fick Annes  skoltid. Att få höra hur ful och äcklig man är är nog så tungt för ett barn,men att utöver detta bli sparkad,slagen,bestulen,spottad på,skriken åt,ignorerad av både vuxna och barn och att inte ha någon alls som ser vad som håller på att hända,,,jag kan faktiskt inte föreställa mig hur det skulle vara.
Att Anne inte ger mycket för mänskligheten är inget under och det är mycket detta vi hanterar när vi  färglägger mer och mer av henne.

Sara  är en av de fä som INTE pratar. Hon har alltid hållt allt för sigsjälv och kommer att fortsätta göra det och det är en egenskap jag önskar att jag hade mer av själv. det är en väldigt regal och beundransvärd attityd som jag har noll av tyvärr. Om Sara är den regala är jag den utockinvända icakassen som bilen spyr ut när man öppnar dörren efter att ha kört för fort i kurvorna!
Ändå fyller vi timmar av ponerande och problemlösning som är värt massa !   Sara är en grymjävla guldsmed dessutom som går under namnet geekonista på etsy eller themanekineko på instagram:)

Underbara Jenny som jag träffade för mååååånga år sedan;) Efer 5 barn och en massa ny livserfarenhet träffades vi åter för att dekorera hennes lår!  Även här utbytades en massa och jag skickade å det bestämdaste iväg Jenny till läkaren då det var rätt uppenbart att det inte stod rätt till. Har jag rätt bör Jenny gå tillbaka och strypa någon på sjukhuset hon var på sist,men det är en annan historia och inget jag tänker dela med mig av här.

Som sista inlägg visar jag stolt upp påbygget på min egen rygg som Malin på Heartbreak gjorde åt mig!! Kanske kan jag få bättre bilder på den MED färg någon dag ,men för tillfället får ni nöja er med en dålig mobilbild i tvättstugan;)