Methoject

Den halvårliga kollen kom och gick,och denna gången trodde jag att det skulle gå lätt att övertyga min läkare att jag inte kan ha det såhär mer. Jag är nära,och så nära att inte kunna jobba de dagarna jag är som sämst,och bara det faktum att allt (köra bil,öppna dörrar,borsta tänder,städa,laga mat) vardagligt är en ständig smärta gör att livet inte är så roligt längre. Det kan verka löjligt,men det är så mycket mer än bara lite ont. Allt påverkas.

Nåja ,nog gnällt om det. De tog någon liter blod när de efter 3 försök äntligen hittade en ven,och det blev bestämt att jag ska försöka med cellgifter igen,men denna gången med sprutor. Jag försökte verkligen med piller innan men min mun ville inte äta dem;) All mat jag försökte svälja dem med är nu untouchable,jag vill bara spy när jag ser den. Har kvar burken med cellgifter i badrummet,,,blir illamående bara av att titta på den! Det ska bli spännande att se vad dessa gör. Tröttheten,svimmandet och den brutala hårväxten är bara några av de finfina bieffekterna.Jag glömde få förvisad för mig hurfan man injecerar sigsjälv,meb det gick bra att frugan visade mig:)!!Så det blev en tripp inom henne på vägen hem,OCH en av de ovanligaste fotona ni kommer att se,,,

Nåja,,jag får se vad detta medför,håller mig försiktigt positiv till att det åtminstone kommer EN förändring.

Oktoberfest i Fulltofta

Av anledningar jag inta kunde rå för har jag inte kunnat hälsa på med ro i min själ hemma i mitt barndomshem.I 11 dryga år har detta varit en ryggsäck jag inte har brytt mig om,för tänkte jag på den blev den för tung att bära. Inga större djupa drama,bara omständigheter som gjort att jag hållts från min älskade far.

Med avståndet till min pappa tog det även 11 år innan jag åkte tillbaka på riktigt och KOLLADE på Fulltofta som jag så högt älskar.

Jag insåg inte förräns idag när jag körde hem på små slingrande vägar hur mycket jag saknat ALLT. Skogen,vägarna,stenajären ängarna och folket.

Luften gick fullkomligen ur mig i bilen och jag grät som ett litet barn av ren lycka över att inget faktiskt har förändrats. Mina älskade grannar är precis lika underbara som förr,om möjligen ännu finare,skogen har inte glömt mig och vägarna är precis lika öppna som alltid.  Musiken står på i köket och kaffekokaren puttrar lika varmt än. 

Jag insåg också hur vansinnigt vackert de har det i lilla Fulltofta med en gemenskap som bara kan hittas där.

Jag gråter fortfarande när jag tänker på allt detta och hur mycket jag missat och hur mycket jag har att ta igen,men det finns inget bättre tillfälle att börja på än nu!

Jag blev inbjuden till Oktoberfest i Fulltofta av grannarna Anders och Agneta som överraskade med att gifta sig dagen innan,så det var dubbel anledning att fira. Nedan har ni brudgummen på bastutunnan som skålar in festen med en av de 7 hemmabryggda ölarna!! Ni kan även skymta mitt barndomshem i bakgrunden,den lilla röda stugan jag upplevt de lyckligaste dagarna i mitt liv i.

 Mina älskade farbröder var på plats,två män som aldrig fått höra hur mycket jag älskar dem och deras alltid trygga närvaro.

 Barndomsvänner var på plats,,folk jag vuxit upp med och som vallat mig genom fest på fest,,,inget  mer än kärleksfulla känslor för dessa männen:)

 Lägg märke till Affes brutala Wienerpommes han INTE odlat speciellt för denna festen,han har fantamig alltid sett ut så! Som en förväxt Sven Melander,precis lika högljudd,bara plus en meter.

 Kusinerna var där(lite blandat från alla sidor) Det är fortfarande ljust ute och Micke i bakgrunden sitter fortfarande upp,en jävligt bra början på en kväll! I förgrunden har ni en av de fantastiska ölarna som bjöds på från fat där alla fick gå och ta som de behagade. Anders har själv bryggt dessa efter konstens alla regler och där fanns även en slatt av farbror Lasses humlebomb.7% skulle den hålla,inget som någon deltagare smakade förräns det var för sent;) Min favorit (är ingen öldrickare) var hallonölen,helt jävla fenomenal! Tösadricka,det medges,men så har jag också köpt ett par rattar för att understryka just det faktum,så varför inte go all in och köra på flickefyllet med.

 Maten som så brilliant serverades var Bratwurst,surkål,focaccia med vitlök och kartoffelsallad ,en riktig upplevelse om man inte smakat det innan. Surkål är ju sjukligt gott för en ättiksknarkare som mig,och korv går alltid ner som den sanna ickeveganen jag är.I bakgrunden kan ni även se orsaken till varför min far inte rullade ur sängen förräns 12  dagen efter,herrarna citron,fläder jäger och besk.

 Gasolvärme och ompa ompa musik fyllde tältet i en mjuk blandning av att de olika borden vrålade skål och att folk bara surrade sådär som de gör när de trivs:) Jag hade vid detta laget kramp i mungiporna av att fånflina över  hur äckligt lycklig jag var som fick vara med på detta,och hur jag faktiskt hälsades hem som den förlorade sonen.Har aldrig känt mig mer hemma,tillbaka där allt började.

 Efterrätten i sann anda var apfelstrudel med familjesås och kaffe,,och rödvin. Jag fick mixa lite,öl har aldrig varit min grej,men jag drack nog en pint åtminstone sammanlagt av alla de fina smakerna. Mörka ,ljusa Witbier,oktober,premium,humlebomb,spik och någon till. Att brygga öl på en spik har man ju hört?

 Lite senare,,,notera hur kusin börjar luta,det slutar  i ett horisontellt läge någon timme senare. Magiskt hur man sovandes kan balansera på en bänk lika tunn som min fars tockalår.

 Och skräll på alla skrällar(jo detta menar jag) vi var fanimig sist från festen,klockan var 2 på natten och jag hade inte en sekund funderat på att gå och sova! Jag ville inget annat än att vara kvar i höstnatten där man faktiskt kan se stjärnorna(och fläckvisa fyrverkerier från  en farbror med förkärlek för bomber och potatiskanoner) Min  far(nedan,och hade det inte varit för promillehalten hade ni kanske kunnat se likheterna) godtar inte ett festslut utan efterfest med vinyl whiskey och egentligen bananer. Vi hade inga bananer,så persikor fick duga. Jag fick fria händer att rota igenom pappas vinylsamling och spela de gamla låtarna som än idag får håren i r#ven att resa sig!!  Tydligen hörde hela fulltofta,,men det säger ju inte så mycket.

 Halv 5 somnade jag i mitt gamla rum  till det mjuka ljudet av regnet som strömmade ner utomhus,och faren som desperat försökte förklara för Agnetas bror hur inihelvete bra musiken var,och ljudet av Gregers spinnande,,Finare kväll får jag leta efter i resten av mitt liv.
Mina älskade vänner,släkt och grannar,,,,,

Bokningsdagen och lite funderingar om det

Det börjar verkligen närma sig bokningsdagen och en massa roliga frågor dimper in:)

Jag har ju redan skrivit instruktionerna här på bloggen men hit hittar ju inte alla så jag kan ju inte klandra folk MEN,de 2 frågorna som förundrar mig mest är:

"Jag vill göra en helarm hos dig MEN jag kommer från Stockholm,så när kommer du hit?"

Ja nä,,,jag kommer till Stockholm ibland,men det är för att bli tatuerad själv. Och går det att ta sig dit bör det rimligen gå att ta sig hit med?Folk tror att jag skämtar när jag säger detta,men det är faktiskt jätte vanligt att folk skriver just så.

Nästa vanliga mail är:

"Hej,jag vill göra en ganska stor tattoo hos dig MEN,jag är student,hur löser vi det?"

Svar:Det gör vi inte. DU löser det genom att spara till tatueringen eller spara pengarna helt och hållet genom att helt enkelt låta bli att tatuera dig när du studerar. Det är lyxkonsumtion,inte en given rättighet som skolmåltider eller transport till och från studiemålet.

Jag erbjuder inte några räntefria lån eller dylikt heller. Jag anser att det är alldeles för lätt att sätta sig i en brun jävla skuldfälla då med något som du inte kan sälja sen till skillnad från en TV eller en bil.

Så,,innan du frågar,tänk efter?

Och nu över till lite roligare  nyheter!

Mathilda var en av de sista som fick tid den 3 februari,och nu känns det verkligen som att jag betar av de sista innan nästa bokningsdag,en jäkligt härlig känsla! Än en gång har jag lyckats beta av de flesta jag tog mig an ,en rätt massiv uppgift med 6 månader av förväntningar och krav på att det ska bli super. Jag har inte redat av alla ska jag villigt erkänna. Ett par  kunder fick jag boka av eftersom deras  och min vision om deras framtida tattoo inte alls matchade,och jag är medveten om att dessa kunder är lite bittra på mig nu,men så får det vara. Jag tänker INTE tatuera någon med ett motiv jag inte själv rakryggad kan stå för och säga "JA fyfan vad snyggt detta blev!" För kundernas eget bästa naturligtvis,,när den sitter där är det för sent liksom!

Så för alla er som inte fick tid den 3 feb,för er som inte fick sin tattoo av olika skäl: jag ber om ursäkt,men jag är bara människa,och försöker göra rätt:)

Det ska bli så spännande att se hur den nya bokningen fungerar. Folk kommer att skrivas upp på en lista(förutom de jag bokar in direkt) och sen kommer jag att SMS:a eller maila in folk allt eftersom jag är redo att starta nästa projekt,saker jag verkligen känner för och VILL göra,istället för att tvinga mig att rita saker dag ut och dag in,det KAN ju kanske påverka kvalitén på jobbet utan att man vet det?
Nu testar vi dessa nya tagen och ser hur det utvecklas!!

Fröken Laine

Jag blir alltid lika glad när en kund inte har ont. Nej,jag menar inte att man inte ska gnälla,för det gör jag verkligen själv,jag menar att när man som Evelina inte bryr sig alls när man är uppe i armhålan och sticks,då blir man lugn och ostressad som fan:)

Jag tackar henne för en grym sittning som gjorde att vi lätt blev färdiga med en hel överarm på relativt kort tid.

Eosinofil Esofagit

Härom dagen satt vi en rätt maffig sittning med Gustaf och tog upp lite gamla samtalsämnen vi pratat om tidigare när vi gjorde överarmen. Jag ville hävda att de flesta ahr ett eller annat tvångsbeteende eller fobi medans Gustaf ansåg att han inte hade det"förutom" lade han till "att jag måste dricka en massa när jag äter och tugga maten väldigt mycket"

Jag tyckte det lät underligt och frågade om han kollat upp det hos en läkare eftersom det lät mer som något fel på halsen eller slemproduktionen än ett tvångsbeteende.

Vi kom att prata om det denna sittningen också och Gustaf utbrister att han faktiskt har varit hos läkaren eftersom han satte i halsen  för femtioelfte gången. De bestämde sig för att göra en gastroskopisk undersökning (efter att han kaskadspytt kontrastvätska) och det visar sig att det minsta barngastroskopet  var nästan för stort för Gustafs hals som hade en bredd av ca 6 mm,,vuxna ska ha en bredd av 2,5 cm!!!

Detta är ett konstant inflammatoriskt tillstånd som är ytterst ovanligt som heter Eosinofil Esofagit. Gustav har nu fått en ballongsprängning såå  att hans matstrupe är åtminstone  1,5 cm,en stoooor stor förändring för någon som aldrig kunnat snabbäta när man är vrålhungrig ,där jag antar att det ALLTID känts som när vi sväljer för stor tugga och det river hela vägen ner i halsen:) Happy days för Gustaf!!!

Dåliga tatueringar:en liten skola i varför de ser ut som skit.

Det genomgående med dåliga tatueringar är att ägaren eller den presumtiva ägaren av tatueringen inte vet vad som är bra och vad som är dåligt. Oftast tänker man bara "Ja,men jag vill ju inte ha en skalle,de gillar jag inte,en blomma blir mycket finare" när de ser en tatuering de inte gillar. 

De tillskriver motivet felet,inte tatueraren. Jag har samlat lite olika exempel för att visa lite vad jag menar,,

Vissa av bilderna är mina egna,men jag har även tagit  andra exempel för att detta är INTE menat att glorifiera migsjälv

Vi börjar med ett anatomiskt hjärta,,,

Den första bilden är då,,dålig,,,den andra bilden är ,,,bra,, kolla på den första. Ojämna linjer ,extremt kass skuggning,ett ovädersmoln i mitten som vagt påminner om ett anatomiskt hjärta som spyr,och en övervägande dålig design tyvärr. bild nummer två har spikraka svarta linjer ,klar jämn färgläggning och en helhet som gör att den är go att titta på:)

     Bild nummer två: en blodtörstig hånleende papegoja i mormorstrosor utan fötter som anfaller en  kuk? Notera den fantastiska twisten på svansen som för att understryka den artistiska friheten.

Den andra varianten av en rovfågel är ganska så tydlig i sigsjälv. Den ser faktiskt ut som en örn,den har mjuka fina färger och är placerad på ett sätt som följer kroppen,en tattoo man kan visa utan att folk brister ut i asgarv. Den har tillockmed fötter.

Klassikern ankaret. På bilden överst har man inte satsat på att få det att se rostigt ut,det är bara svinkasst gjort. Killen som smidde ankaret som stod modell för detta  har troligen blivit sparkad och kölhalad för längesedan. Krokiga knaggliga linjer ,och vi ska inte ens tala om stjärnan. Hahaha ser ni inte att den är bortom alla dåliga tatueringar så ska ni kolla upp synen.

Sen har vi ankare nummer 2,,rena vackra linjer,,skuggning som sammet och ett djup som gör ankaret till ett litet smycke:)

Barnporträtt,den eviga fasan.

Nu kan jag ju inte veta om ägaren till barn nummer ett har ett barn utan näsborrar  och en mun som en sjöborre,men jag tvivlar på att man vill ha ett porträtt på ett barn om det är fulast i världen,hence,tatueraren har misslyckats med allt. 

Sen ser ni på bild 2,varför nöja sig med något annat än ett perfekt porträtt så vackert att man vill dö lite?

Ett lyckokors någon? Det är en cover på något som säkert var snyggare än det som nu blev övanpå. Killen som ritade brydde sig inte så om symmetri,det är hursomhelst överskattat på symmetriska motiv.
Mitt kors råkar också vara en cover på en tribal.Och när man tänker efter så är ju symmetri rätt nice.

Jag funderar på om det första planet ÄR ritat av hennes barn ,men förståelsen för perspektiv får mig att tro att det faktiskt är en vuxen som tolkat denna bilden. Notera hur smidigt den sitter på hennes arm och hur den gröna färgen liksom malts in i köttet så den nästan ser jämn ut!
Näst henne,bror med en spitfire. Det SYNS tillockmed att det är ett plan.

Fjärilar är alltid populärt,och jag har ännu aldrig sett en riktig fjäril där kroppen är formad som en socke och vingarna som tagna ur en dålig pepparkaksform. Tragiskt nog ska den nog vara blå med,men den lär aldrig nå det stadiet någonsin. Brevid,,en blåvinge du faktiskt KAN hitta i naturen!Utan att få mardrömmar.

Kändisporträtt är svårt att få fel på ,folks ögon gör en matrix och ser det d ska se,men jag hade nog aldrig fattat att det var Chuckie och fredagen den 13:de masken om de inte suttit ihopa. Kolla på den vackra skuggningen i några hörn,som mer liknar lite jord man strött ut över sirapsträngar. Smakfullt.

Rosor är ju ever så populärt. Den på foten ser ut som ett inverterat anus,eller intill liggande härlighet,vilket ni vill. Rosen på armen är identifierbar som en blomma med mjuka klara färger och rena tydliga linjer.

Ugglan har blivit ett så populärt motiv på sistone,men det ursäktar ändå inte att den första ser ut som Benny Hill på speed med gula tåstrumpor?Notera att det inte är en sexleksak i bakgrunden utan en fyr.

Drakar är för jävliga att göra ,mycket för att där är miljontals fjäll även på den minsta draken. Kolla så smidigt den första killen undkommigt det genom att helt enkelt skita i det och hänga på den lille gynnaren en fjällräven ryggsäck.Som bortblåst,,man ser inte ens att den saknar färg på en bit av magen av att den vuxit ihopa som en tjernobylhamster nere vid gumpen.

Det avslutar dagens tattooskola.
NEJ jag säger inte att jag inte gör misstag och att jag inte får ifyllningar,detta är inte ett inlägg för att glorifiera migsjälv. Det är till för att NI ska tänka lite och få era nära och kära att SE vad som inte duger och hur det kan se ut:)

Snälla Heimstaden sätt igång värmen!!

Jag ORKAR inte mer!!!!!!!

Det är inte ens roligt att gå till jobbet mer,och det är en känsla jag aldrig haft!!

Min kropp ger upp mer och mer,de större lederna är nu inblandade och det gör att jag inte kan träna som jag ska(för att hålla kroppen igång) och det gör att jag inte kan sköta mitt jobb som jag ska. Jag har stångat huvudet blodigt med en laserfirma och en bilfirma. Nu ska jag stånga huvudet blodigt med läkarna om min framtid. Jag är inte VÄRD den dyrare medecinen tydligen,och då är det bara att sätta sig ner och vänta på att nästa kroppsdel ska ge upp,eller högerhanden bli värre (just nu är det plågsamt att köra bil,öppna dörrar,städa hemma,laga mat,handla mat,jobba,träna,,,ja det mesta).

Som grädde på moset har Heimstaden bestämt sig för att värme kostar,och stängde helt sonika av den.

Under sommaren var det väl relativt ok,men fukten i källaren tog genast över utan underhållsvärme. Värmen skulle sättas igång iaf den 15 sept,men det hände inte,och efter 7 klagomål till hyresvärden sitter jag här i 18,8 grader. Det är vindstilla och ganska varmt idag,jag bävar för hur det blir när det blir kallare och börjar blåsa,,då kommer det inte att gå att vara här inne längre.

bara tanken på att sitta i kyla hela dagen och jobba gör att jag vill gråta,,,

Jag trodde inte vuxenlivet skulle innebära allt detta?