2 tävlingsbidrag till (13)

Hej Stina!

Jag ville med denna gärning tacka vår kära brevbärare för att han dag efter dag lämnar post till oss. Det har blivit mycket paket på senast tiden och mycket gnäll om reklam och gratistidningar. 

Så jag planterade ett litet tack och en chokladbit (vem blir inte glad av choklad!) i vår brevbox på morgonen.

Inget märkvärdigt men förhoppningsvis bidrar det till en extra glad brevbärare :)

Mvh 

Åsa

Hej Stina

Jag, som många andra, blev inspirerad av din uppmuntran av goda gärningar.
Då mitt bidrag inte direkt platsar bland de många andra bidragen, så tänkte jag ändå att detta kanske kunde uppmuntra fler att göra samma sak som jag har gjort.

Här om dagen så länkade en vän till en artikel om en man som var dödligt sjuk ( http://www.expressen.se/gt/manuels-sista-hopp-ar-att-hitta-en-donator/ ). Hans sista hopp var att finna en donator. Hans historia rörde mig mycket. Så jag bestämde mig för att registrera mig på Tobiasregistret ( http://www.tobiasregistret.se/). Min tanke var att, även om jag inte kan hjälpa just Manuel, så kanske det finns någon annan allvarligt sjuk människa som kan behöva just min hjälp.

Sagt och gjort, registrerad och klar. Om jag någonsin kommer att få donera och hjälpa en människa, det återstår att se. Men jag har gjort vad jag kan för att finnas tillgänglig och kanske kunna rädda ett liv.

Som sagt, de andra bidragen är mer här och nu, då man kan se reaktionerna direkt. Så detta jag har gjort kanske inte riktigt faller inom ramarna på vad allt skulle gå ut på.
Men jag uppmanar ändå andra personer att göra detsamma som mig, om de är friska och krya och vill finnas tillgängliga som donatorer.

(Ber om ursäkt för ett riktigt dåligt foto)

Tack och hej

/Em
Red Anmärker: Inte riktigt rätt i bidragsform som Em själv säger,men ett väldigt bra tips till alla där ute!

Tävlingen min härliga gärning!

 Här har ni bidragen samlade  så ni kan gå igenom dem en gång till:)

Tävlingsbidrag 1 Maria med blommor och hjälp till sin mamma,och Malin med glasögon som hon inte behöver mer.

Tävlingsbidrag 2 Sophie med muffins till de goda byggarna:)

Tävlingsbidrag 3Inger med delning av neccesärsaker och Sophie med bullar till grannarna

Tävlingsbidrag 4 Novalie med kaffe och kaka till tiggerska och Hanna med matkasse till studerande syster

Tävlingsbidrag 5 Novalie med luncher till behövande Therese med kakor till torgförsälgaren

Tävlingsbidrag 6 Anonym med Nallebjörnsattentatet

Tävlingsbidran 7 Martin med blommor till biblotikarierna

Tävlingsbidrag 8 Jessica med 15årspresent till behövande

Tävlingsbidrag 9 Monica med böcker hon efterskänkte till behövande

Tävlingsbidrag 10 Sophie med betalda kaffen åt de som kommer efter

Tävlingsinlägg 11 Cornelia med muffins till sjuksköterskan

Tävloingsinlägg 12 Karin med Muffins och uppskattningsbrev till Kumlas fritidspedagoger och lärare
mfl.
Tävlingsinlägg 13 Åsa med glada tillrop till postamannen och Em med ett  bra tips till alla som vill donera  lite organ el så:)
Tävlingsinlägg 14 Nova med kattmat åt en herre:)

Ett tävlingsinlägg:)! (12)

Hej! Här kommer jag med en god gärning i senaste laget. Jag har länge funderat på att vara med i din tävling, men inte vetat vad jag skulle göra. Det finns så många människor som skulle behöva uppmärksammas och uppskattas. Jag funderade mycket på vad som är viktigast i samhället, men det är så otroligt svårt att svara på, då många faktorer spelar in. Jag började ändå tänka i banorna att bland det viktigaste ändå måste vara vår historia och vår framtid. De som kämpar för det som varit och det som ska bli.

Jag valde därför att rikta min goda gärning till två yrkesgrupper som får väldigt lite uppskattning och i övrigt väldigt lite betalt. Det är hemtjänstpersonal och lärare. De sliter för att våra äldre ska får det så bra som möjligt. De kämpar sig fram i ur och skur och är oftast tidspressade. Lärarna kämpar med stora klasser, föräldrar som inte vill ställa upp och dagar där de ska fungera som allt från städare till psykologer. Jag valde därför att baka ett gäng minimuffins och skriva några rader på ett kort till dom för att de ska förstå hur viktiga och uppskattade de faktiskt är. Muffinsarna lämnade jag idag och de står och väntar i personalrum. En lite gärning, men det verkar ha uppskattats mycket av de jag träffade. Men folk blir förvånade av att man gör en god gärning bara så där. Detta kändes bra och jag kommer fortsätta! Förhoppningsvis smittar det av sig! :)

Med vänlig hälsning

Karin Eldblom, Kumla

 

Ett tävlingsbidrag! (11)

Här är mitt bidrag till tävlingen! Och jag måste bara säga att jag just nu är hög på lyckorus och en obeskrivlig varm känsla i hela kroppen! Tänk att det skulle kännas så stort att ge något så litet till en person man inte ens känner. Jösses! Att en okänd persons leende och tacksamhet kan sprida så mycket glädje!

Förra veckan kraschade jag mentalt och flög tillbaka flera steg i mitt välmående. 

Ringde lite desperat till min vårdcentral för att få råd och får prata med en väldigt trevlig kvinna. Under alla mina vuxna år och erfarenhet av sjukvården har ingen någonsin tagit sig den tiden som hon gjorde med mig. Hon var förstående, hon dömde inte mig och ville veta allt som pågick/pågått med mig. Efter ett långt samtal i telefon tackade jag så mycket och begav mig till sjukhuset. 

När jag satt på bussen ca 40 min senare ringer telefonen (känner inte igen numret men svarar ändå) då är det sköterskan som jag pratade med från vårdcentralen som vill försäkra sig om att jag är påväg till sjukhuset. Blev så himla rörd och har aldrig varit med om något liknande! 

Så jag bestämde mig någon dag senare för att jag skulle banne mig leta upp den här kvinnan och visa min uppskattning. 

Gick upp imorse och bakade chockladmuffins, sen åkte jag iväg för att köpa en bukett med blommor. Det kändes som ett ”riskfyllt” uppdrag då jag inte ens visste var vårdcentralen låg, vad hon hette eller om hon ens skulle jobba den här dagen, men jag chansade och begav mig dit! (Tacka gudarna för gps!)

Kommer in med famnen full av kakor och blommor och går till receptionen 

Försökte förklara så gott jag kunde för mannen som satt där och han och kollegorna blev så glada och det bildades en kör i ljudet av ”Aaaaaww” 

De kollade i journalen och de hittade ta mig fan vem jag hade pratat med förra veckan. 

”Åh! Ja då är det hon! Är hon här idag?” brast jag ut i glädje

”Ja det är hon faktiskt, jag ska genast gå och hämta henne, följ efter mig” sa receptionisten och gick iväg runt en hörna

”Du det är en tjej här som vill ge dig några saker!”

”Va? Vadå saker?” hör jag henne säga.

Jag går runt hörnet och ser henne, hon tittar lite konstigt på mig. Sen förklarar jag att det var mig som hon hade pratat med och hjälpt så mycket och att jag ville visa min uppskattning, sträcker fram blommorna och muffinsen.

Leendet jag får av henne är obeskrivligt, hon verkar nästan chockad.

Jag får en stor varm kram och många tack. 

"Tänk att du kom hit och letade upp mig!" säger hon.Patienter som hört allt går fram till mig och ger mig beröm. 

”Sånt här borde alla göra oftare” hör jag någon säga.

När jag går därifrån är jag nästan hög på adrenalin. Jag är så glad över att hon var där och att jag fick träffa henne. Snacka om tur!

Det här är det absolut bästa jag har gjort på länge. 

Ursäkta om historien blev lite lång, men kunde inte korta ner den utan att göra den orätt :)

Ta hand om er och era medmänniskor!

/Cornelia

Ett tävlningsinlägg! (10)

Ett litet men ack så viktigt tävlingsinlägg:)!!

Hej,
Denna lilla goda gärning gör jag nästan var gång jag åker tåg där det finns en bistrovagn. Sedan tävlingen började har det blivit fem resor. Jag smyger runt tills det inte står någon i kö. Då betalar jag för en kopp kaffe och säger att det är till nästa person som vill ha kaffe/the. Sen piper jag iväg snabbt som attan :-)

A Koi and a Cover

Igår kom Anton för sin första tatuering,och det  var ett motiv jag nästan aldrig väljer att göra eftersom det blev så populärt för några år sedan,men nu har förfrågningarna lugnat sig igen och plötslig blev en karp en ovanlighet för mig,och jag tog mig an jobbet med entusiasm!Den blev väldigt stor på Antons enormt långa vad(född till löpare kan  man tycka)  och efter en hel dag på detta projektet var han rätt mör men väldigt glad! Bedövningssprayen gör den lite piggig  på bilden.

 Sen kommer ni väl ihåg Jill och hennes laserhistoria som vi inte hann färdigt förra gången. I helgen bli den färdig och hon an nu gå hem med en helt ny tattoo istället för den ganska hemska som satt där (Lasrad ett ex antal gånger!)

En gigantic arm!!

Jag vet inte hur jag ska göra för att bäst visa hur otroligt stor denhär armen är,men tro mig,jag gnuggar och gnuggar och kommer ingenstans känns det som!!!Det kommer att ta ytterligare 2 långa dagar innan jag ens känner att jag kan knyta ihopa säcken och se slutet,som kommer att dröja ytterligare MEN VI SKA DIT!!!!

TOBBEEEEHHH!!!