Nyss fyllda 49 och ganska vilse i livet. Det låter nog mycket värre än vad det är för jag är bombsäker på två av livets stöttepelare: mitt förhållande och mitt yrkesval. Jag är lika kär i Kapten idag som för 21 år sedan och jag är jätteglad för att få tatuera folk dagarna i ända.
Krisen kommer oavsett och som chat gpt så väl uttryckte det ,när man nått till en ålder där man kan se tillbaka längre än man kan se framåt ,ja då börjar jag ifrågasätta om jag gjort allt jag kan och allt jag vill?
Problemet för min del är att jag har gjort så mycket mer än jag någonsin trott jag skulle åstadkomma att jag inte har ett direkt mål och det är väl där skon klämmer just nu,,framtiden är öppen utan mål.
Jaha,,ja då får man hitta på ett mål då och sakta men säkert har två saker bubblat upp inom mig. Jag vill göra något åt mitt allt mer hängande ansikte och jag vill ha en amerikanare.
Sagt och gjort,tiden bokades. Faktum är att tiden bokades för länge sedan ,men på grund av min idiot till kropp fick den bokas av och på om och om igen tills jag tvingades ta den tiden jag fick nu tidig sommar och missa lite saker jag velat gå på men nu fick det bära el brista. Ögonlocken åkte av och detta med buller och bång som ni ser.
Jag visste att jag skulle se för jävlig ut men inte SÅHÄR förjävlig!! Min bästa guldhamster har som seden bjuder gjort samma operation strax innan mig och hennes läkning och svullnad var som vanligt snyggare än min . Tur att jag inte visste detta innan jag gav mig på det. Dag ett ser ni på fotot nedan.
Dag två,,,
Dag tre
Dag fem.
Det hjälpte kanske inte att mitt äventyr med jänkebilen tog en plötslig högersväng och tillfället att få tag i bilen jag sett för mitt inre dök upp!!
Jag satte mig för att först samla på mig annonser på blocket med bilar jag gillade looken på. Till min stora förvåning blev det inte en stepside eller en bullig modell utan mer åt cadillac hållet,ett skepp med en rytande v8 under huven där hela bilen kränger när den står på tomgång.
Samlade på mig annons efter annons och buick och pontiac stod högst på listan. Pengarna jag skulle spendera på bilen ökade även de i takt med att jag kollade in utbudet på marknaden.
Jag har sparat länge för att få till detta ,för om jag nu skulle köpa något tar jag hellre i med köpesumman än att köpa något som behöver lackas lagas bytas eller repareras.
En natt hade jag en dröm om att jag kryssade med mina väninnor i bilen. Tittade mig över axeln och såg Marita och Lisa i en blågrön soffa bak i bilen och den visionen har jag hållit fast i sen dess.
Frustrerat skrev jag på flertalet bilar trots att de inte riktigt motsvarade vad jag letade efter och lustigt nog svarade ca 50% av de jag skrev till. Vissa läser meddelandet men svarar inte, andra svarar att visst bilder på inredningen kommer ,sen dök aldrig några upp trots att annonsen står kvar. Ska man lägga 210t på en bil är det fan så viktigt att man ser till att den är så bra den behöver vara och att man sen kan få den såld igen.
Tiden gick, sköna dagar med raggen i luften flög förbi,,ingen bil dök upp, ingen av de jag parkerat kändes riktigt rätt. Jag satt som en igel på blocket OCH hann ge upp tre gånger med.
En kväll satte jag mig i ren frustration med paddan i knäet och bad om Kaptens sedvanliga genomgång av valen.
Drog upp blocket och kollade såklart de nyinkommna annonserna sen ett par timmar tillbaka och,,,DÄR VAR DEN!!!!
Det var inte alls vad jag trodde jag skulle ha men en Chrysler 300 från 1965 med 315 Hkr helrenoverad motor och förgasare ,stötdämpare vattenpump mm mm mm. En herre som haft den i 21 år och som nu köpt en Boneville han ville ge all sin kärlek. Vi pratades vid i telefon och jag bad om en stund för att se NÄR vi kunde komma upp de 45 milen till Stigen för att kolla på den. Det föll sig så fint att denna lördagen var den enda helgen jag kunde alls ,sen tar midsommar och Copenhell vid och för det priset den såldes för hade den inte stått kvar många timmar till visar det sig!
Mannen ringde mig och undrade hur seriös jag var för nu hade flertalet hört av sig och skulle ta den osedd men som en sann gentleman höll han den till mig då jag var först,ca en timme efter att den dykt upp på blocket.
Vi satte oss i bilen kl 6.00 lördags morgon och påbörjade den långa färden upp till Stigen som ligger strax ovanför Göteborg och vägen dit gick snabbt och bra.
Vi rullar upp på gården och får syn på den mest otippade herren som stolt står vid sina två vrålåk.
Tatueringar ner på händerna och längs med båda armarna,,här är vi trygga tänkte jag och släppte oron över hur en äldre man ska reagera på hur vi ser ut:)
Jag hade förvarnat att jag såg ut som ett monster i ansiktet och tur var väl det för väl där var jag svullen och glåmig av att ha vaknat kl 4.00 på morgonen.
Där var hon,,,
Det var allt jag hade kunnat önska mig och Lennart hade så fruktansvärt snyggt renoverat diverse olika slitdelar dom med tiden oundvikligen blir fula som tex dashboarden och de bakre bromsljusglasen.
Jag hade redan köpt bilen innan vi pratat färdigt och istället för att jag provkörde den så tog Lennart oss på en tur med den och det kändes verkligen rakt in i hjärtat när han sen parkerade den och det gick upp för honom i en lång utandad suck att "detta är alltså den sista gången jag kör denna bilen??"
Jag lovade där och då att jag skulle ta väl hand om henne och försöka ta över arvet han så varsamt vårdat.
Vi gick in på en fika och för att skriva papper.
En dag kommer det att vara jag som med gråten i halsen ser henne rulla sin väg och jag hade stor respekt och tacksamhet för att det blev just jag som fick ta över denna pärlan.
Sen började den långa färden hem. Detta skulle inte alls bli lika smidigt som ditvägen,det insåg jag.
Det började snyggt med att någon rem i motorutrymmet skrek så fort jag kom över 80 och hjärtat sjönk ner i skorna,,,tills en sak Lennart sade slog mig,,växelvisaren har hamnat fel,,när man har den i neutral på visaren ligger den i drive,,jag låg i 2:an,,, efter det var hon det snällaste man bara kan tänka sig.
Bad om ursäkt 30 gånger på vägen hem.
Vi skulle ta oss igenom Göteborgs rusningstrafik en lördag vid 14 tiden i hällregn med en helt ny okänd jänkare. Jag undrade lite kort varför jag usätter mig för slika saker men det kändes också som att det är nu jag rider in henne eller bangar för all framtid. Så hon och jag tog oss lugnt genom göteborgs trafiken utan incidenter trots att det var riktigt skitt väder OCH trafik. Jag körde på principen äldst/störst kör först och "tvekan dödar"
Tankmätaren funkar inte så vi stannade en tredjedel av vägen och pytsade i mer bensin och tog oss sedan hela vägen hem i en snygg marchfart på 90 utan några incidenter eller hickups alls.
Väl hemma var jag kär. Vilken maskin det är!! och en Chrysler?? Det hade inte ens föresvävat mig att det var en sådan jag skulle ha men där ser man,bilen valde ägare i detta fallet,inte tvärtom.
Så här står hon nu,,,min Chrysler brevid min Abarth,de två ytterligheterna inom bilvärlden;)
Dagen efter skulle vi stalla in henne på Fredriks firma och då var det lite svårt att kallstarta henne men det hade jag blivit förvarnad om,,det bara är så med jänkare och detta är något hon och jag får lära oss tillsammans. Styrservo och styrsnäcka läcker lite och det rinner vatten av den när hon står stilla (droppar) så det är väl något vi får glo på ,men allt som allt.
Min bil.
Official rägger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar