Jag har länge länge velat operera bort den delen av ögonlocken som fungerar som en skinnkeps mot allt vad pigghet och smink kan tänkas heta och tillslut stod alla stjärnor rätt. Jag skulle gjort det i januari men då spelade inte kroppen med och pgr av Neutropeni fick jag inte opereras. Sen åter i Maj men då var det åtaganden jag inte kan komma ur och plötsligt ett återbud jag inte kunde/ville tacka nej till! Hade ju min Guldhamster att titta på som gjorde det någon v innan mig:piece of cake tänkte jag,det gick ju super för henne! Skulle vetat. Dag 1: jo,såklart är man blålila men det lägger ju sig? Detta är den 10:e juni
HINKAVIS av Hiruduid salva på konstant ska tilläggas.
11:e juni
12:e juni. Mycket mycket tröttare än jag trott att jag skulle vara av denna pyttiga operation. Sov bort två dagar.
13
14
15
17
Midsommar
Dagen efter:Vuxenbrunchen.
22
26
1:e juli
4:e juli
Ärren är fortfarande i skrivande stund illröda och gropiga,såklart blev det inte såhär på Maritza som efter en vecka såg ganska vettig ut.Jag utecklade permnenta blåmärken under ögonen som jag hoppas hoppas går bort men de sitter där än 27:e juli,som en mörk skugga som inte fanns där innan. Oavsett ångrar jag inget ,det är så skönt att vara av med köttgardinen och att kunna sminka sig obehindrat plus att ögonen rinner inte lika mycket mer och när jag ler SER jag något,,bara en så enkel grej . Fortsättning följer OM jag ska jämna ut ärren med laser eller ej ,men med min tir lär det väl bli en omgång blåtiror till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar