Det var dax för virus att ta straffet för att han fyllt 40 och vår present var en dag på dressiner,Fyledal touren. Det börjar lite enkelt och piffigt i Tomelilla på någon slags höjd. Man fattar inte att Tomelilla är en höjd förräns man är tillbaka där igen några timmar senare,men det kan vi diskussera senare.
Såklart har cirkusgruppen packat enbart alkoholfritt och massvis med h2o,protein och celcius. Vankas det fysiska aktiviteter är detta gänget som tar allt på yttersta allvar,. En av oss hade ansvaret för det yttersta allvaret denna gången och det blir Grelber,den gamle räsercyklisten!
Som små ljus sattMöllegänget och lyssnade när trafikregler och väjningsplikter lästes upp. Bromsarna på skiten är en helt egen historia som MÅSTE lyssnas på,,bara en varning,man vill inte komma hem med lombago och Whiplask som vi.
Stefan som driver detta ypperliga företag radade upp reglerna för oss,och höll god min när han utsattes för ett eller annat gåbbaskämt i form med"hur kör man om" och " vart är blinkersen?" Killen har svart bäte i tålamod,och det lär man få ha när man har med rälsdrivna fordon ,svaga bromsar och retarder att göra,allt i en smetig röra.
Ja,,vi hatar Cissel,men vi tolererar henne med vetskapen om att hon också kommer att bli 37 och att ibland är åren skitelaka åt folk,,vi tolererar och gnuggar våra händer och vet att vårt hopp är lönlöst,,,,
Det SKULLE lottas om vem som körde med vad,men så fort jag hade dragit Grelber sprang alla andra som galningar till sina dressienr och lottningen var över. Såklart blev jag fast med den övernitiske cykelRyssen.
Det uppstod en slags diskussion om huruvida mina cyckelskor var de rätta eller inte. Jag gav mig inte in i diskussionen utan tänkte senare cyckla cirklar kring alla Judasar och tvivlare,så fort vi bara hittade en rondell!!
Färden satte av och alla flinade brett med uttryck soom "oh,jag trodde det skulle vara tyngre" och " my gad vad starka benmuskler jag fått av kontorsarbete" Hade de komigt ihåg att ta med lodstocken hade de svalt sin tunga efter första kurvan.
När man är i naturen passar man på att dra in doften av säd,ko och marlboro mint,och låter frugan trampa. Cyckling är ju trots allt kvinnogöra.
Om man tar i beaktande att Chef Stefan sade åt oss att hålla ett säkerhetsavstånd på 25 meter så stämmer ingen av följande bilder med verkligheten,och vi säger att det var en optisk illution eller solkurvor i rälsen som gör att objekt i kameran verkar närmare än vad de är. Något snille (virus) föreslog att om alla bunkar ihopa sig och kör tandem(dvs sålänge inte virus behöver trampa) så kan det bli jättepiffigt! ,,Chris fick trö till hon bli blå,,,sist in är drivande. Keep in mind,det är fortfarande gynnasamt på lodstocken om ni fattar,,,,
Som sagt var fick jag Grelber som kompanjon,och det är sällan man inte fruktar för sitt liv när den mannen får något i handen som kan kastas eller framföras med fart ,och en dressin är i allra högsta grad ett dödligt verktyg i hans händer. Jag kastade mig upp för att burka i kurvorna ,och räddade vårt liv både en och två gånger. Det är ok att skicka dagens ros om det känns rätt.
Som den tävlingsmänniska han är rann testosteronet över lite och han tog till mer djuriska tag för att styra en. Det kan verka primitivt,men det funkar,jag flyttar mig för munhålan och dressinen går dit han vill,enkelt och bra.
Vinnaren av årets Mr.Cyckelbyxa öppnade grinden vi stora vägen,och då var jag snabb som en oljad dröjesmålsränta att ta över styret. Man riskerar inte livet 2 gånger i dalen som det också heter.
Klicka på länken nedan om ni vill se och höra hur det låter/ser ut i dalen när vi är där,,,
Vansinnesfärd i Fyledalen,,
Hade man inte vetat att detta var ett 40års firande hade det kunnat passera för en sjukt dålig rapvideo, i allafall om man sett de cencurerade deletade fotona jag INTE tog med ( se,jag modererar bloggen vänner,jag tar inte alls med allt!)Nynna lite nätt på Kelis och Milkshake,och scrolla,,du känner det,,,
Ett av stoppen på färden är en 8 meter hög bro som är lite smått ängslig. Med hål rätt ner där mindre asiater har försvunnit utbrister Chris att det INTE är ett så bra ställe för att gå i högklackat. Ungefär som att ge sig in i kalla kriget med ett knivhölster,,,nuff said.
Strajs ette broen kommer lilla kiosken där vi hämtar lunchen man kan förbeställa. Vi valde Caecarsallad och vatten att dricka (mer fylle i Fyledalen och fördämningarna hade brustit) och det var otroligt gott och alldeles lagom för en sådan utflykt. Man kan välja att sätta sig vart man vill,och kiosken tillhandahåller även glass och lushungabier för de som önskar.
Vi rullar vidare över vägen (se upp med det,det är bara att hoppa av och gå) gangsta style!
Det var Grelber som valde fikaplats och vissa satte sig ner och åt medans andra spyede,en skånsk tradition,en slags bagvänd burgundisk måltid. Spy först och fråga sen.
Caecarsallad från ingelsta kalkon,,,kvalitet för de småttiga pengsen det kostar!
Grelber försökte ta livet av sig på ett värdigt sätt,inte så mycket på allvar utan mer som att ta seden dit man kommer,men efter att vi backat över honom fem gånger och spårat ur ett par tröttnade vi. Det är helt enkelt inte lika lätt som det verkar.
Jag tog pausen och Imeldas finbestick i akt och reparerade derssinen som vibrerade sönder totalt. Ett handtag mindre och jag hade svävat i omedelbar livsfara när Grelber fick pedalerna. Its do or die in the Fyledalen.
Lite Hatt medtogs för att fira Virus ordentligt. Jag bad Sköld att dekantera för att han är den mest händige av oss,,
Och fick ganska snabbt äta upp det beslutet med sås och allt.
Lyckades tillslut spela bort Grelber till Chris på kort,och även om jag inte är stolt över att ha lurat på ngn annan dödsfaran i keps,så får jag skylla på att någon måste blogga,annars dör minnena,och därför måste jag komma hem med åtminstone en arm intakt.
Vi kastade oss på gjutjärnsbromsarna för att Cissel skulle få blänga på en kalv mitt i naturen,och plötsligt ,som via osmos befann sig Virus på andra sidan stänget!?!
Från bilderna att döma skulle det kunna vara en klassresa i fyran,men det är inte hallonsaft,och handhållningen har ett mycket sniknare syfte än så,,snålsjuts och rose är svaren.
Jag hade oroväckande mye friluftsbilder i kameran som INTE kommer med här ,men en friluftskiss är där fan alltid plats till!
En svag röst nådde mig genom allt larmet som dressinerna för,och vid en paus upptäcker jag denna killen,skrämd från vettet halvkroppsparalyserad av ångest,skrikandes att han ville hoppa av denna köttö av vansinne. Jag bönhörde ,och kastade tillbaka honom i naturen. Undrar i mitt stilla sinne om han kommer att bli larvkufen på byn som pratat om jättar och utomjordingar och om 3 km/h ,omöjliga hastigheter han en gång som ung for i. Eller så skiter han i vilket.
Vi kom till slutstationen och det var dax att marklyfta och vända dressinerna. Efter att vi vändt var det inte lika roligt att cykla,iaf inte om du tittar på Vera. Sköld har bästa onkelminen och tycker inte alls att det var så farligt att cyckla him,och vad gnäller käringen för?
Tobbe förblir diplomatisk och tror inte på att använda ordet käring.
När Vera sen inte gick med på uppförsbacken fann han andra sätt att driva på kvinnsen,och om man ryter med tillräcklig övertygelse och har en ordentligt lång stock kommer man långt i livet,ingen tvekan om saken.
Stocken räknade senare som doping och förkastades av västvärlden ,medans öst inte såg några större problem med fanskapet,det ver inte ens strömförande för sören!
Någon hojtade surfa,och jag är inte sämre än att jag försöker,skor ,uppförsbacke och rose till trots. Vad kan gå fel tänker jag? Många människor har överlevt att bli överkörd av 4 dressiner. Senast samma dag.
Tobbe och jag nådde slutet,ganska slutpumpade. Det VAR ett trick 17 att starta turen i nedförsbacke och sen gå hem och skratta gott åt det gamla ordspråket "lika lång väg tillbaka",men så är också Stefan en vis man.
Vissa fick böta för sin lättja snabbare än de trott.
Vi var tillbaka 1,5 timme innan taxin skulle hämta oss,och inte förräns då insåg vi det idiotiska med att behandla det hela som en tävling,,men skit i det jag o Tobbe vann,allt som räknas!
Poolen hemma hos Seagrens fick ta den fulla bördan av salt och damm och insekter och gyssel och annat man kan ha tagit med sig från dalen.
Och en meget enkel Pizzamiddag med übersalta Pizzor från regementet fick avsluta kvällen för Mårtensson/nyman som hade jobb dagen efter som vanligt. Jag hoppas att detta dressinminnet aldrig lämnar min hjärna. Jag tänker spara det till en kall skitt dag då jag behöver det,bläddra fram det här och bara minnas,,,,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar