En vecka,,

En vecka har gått och jag är så glad att säga att sorgen har lättat lite mer. Efter 5 dagar fick jag äntligen tag på vet. som berättade att Katt kanske haft en vecka kvar i livet men med dålig livskvalitet,och att hon inte haft ont alls,bara varit hysteriskt trött,en effekt av de dåliga blodvärdena. Att hon inte åt eller drack gjorde att det snabbt gick åt endast ett håll och att vårt beslut var det rätta. 

Att Otto kan ha viruset,men att det oavsett inte går att göra något åt det och att  han är så pass gammal att han troligen inte  kommer att få något besvär av det. Vi håller tummarna och hoppas på det bästa i ren förtvivlan. Han är piggare och hungrigare än på länge och verkar inte alls reagera på att vara ensam.

På fredag åker vi och hälsar på en liten kattflicka som behöver ett för alltid hem,och vi får se hur detta slutar,allt är väldigt  osäkert änsålänge .

På allt detta har jag nu fått Kaptens monsterförkylning och om jag tyckte det var jobbigt att hålla igång förra veckan med jobb och gråt,,ja då är detta grädden på moset. Det som inte knäcker en,,,