Varje år när jag kör ner lite snabbt för att springa genom gatorna,lukta på en langos,inte köpa 10 olika kryddor jag inte använder och handla marknadsgodis som vi sen slänger,då tänker jag på förr när man faktiskt festade skiten ur sig ,då Hörby Marknad var den största happeningen på året . Det händer inte längre,man måste jobba,man bor inte längre on sight ,allt blir meckigare mm,,,,men DETTA ÅRET!!
Detta året satte vi ut för att fira,,fira svunna tider och se om det fortfarande går att göra Hörby?
Off we went!
Jennygummans snälla farbror sjutsade oss till Hörby där vi mötte upp med Clitorin och Christine!Det var såklart nedpackat lite dricka och gotte för en dag på Hörbys gator,detta inkluderade då Imodium och antibiotika.
Det blev inte mycket hängande på gatorna ,,marknadsstånd var mycket intressantare förr? Jag kunde gå i timmar och handla allt möjligt smäck som jag DÅ tyckte var grymt bra,,,nu plötsligt finns det verkligen inte något jag gärna handlar? Det skulle vara en kukballong om det inte varit så uppenbart möhippigt,och vi behövde ingen hjälp med att se ut och låta som en flock kalkoner,så vi vandrade förbi även detta praktståndet.
Istället satte vi oss i parken vid Samrealskolan och pratade och grinade,,videosamtal med diverse barn och makar och allmänt nice i solen!
Vi insåg efter ett slag att våra samlade styrkor vad det gäller vandrande apotek troligen kunde underhålla en smärre armé en längre tid!! Hahahah att vara 40+ är inte så lätt som man tror mer! Mellan våra imodium,spasmofen,antacider,ipren allergitabletter,kalcium och engångslinser ser vi ut som en lite snyggare knarkarkvart!! Hahahahahah min inre hypokondriker kände att jag var i gott sällskap!
Mellan midsommar och Marknad har det bara stormat och regnat,men samma gud som är framme och räddar Raggarna på Cruisingen ,är framme och rättar till vädret även för Hörby Marknad och det var otroligt skönt att bara hänga där i parken framför Bajamajorna och liksom ,,slappa,,lukta på folk och låta sådär lite för mycket,,precis som när vi var 18. Jag har dessutom ett svagt minne av att sist jag satt i den parken ,18 och snygg som få(snygg=full) hade jag ett hundkoppel på mig?!! Jaja,,jag var 18 och störig,den typen av störig som mitt 40-åriga jag hade velat strypa med sin egen navelsträng,och detta ska jag försöka komma ihåg hädanefter när jag blänger på svårt störiga fjortisar ;)
Jag tror faktiskt det var ca 20 år sedan jag festade med Carolin,och det var troligen i Hörby,,vilka tider,,idag är jag ganska glad att dessa tiderna inte infaller med allt för stor frekvens,för mitt huvud är fyllt av bomull och tolvfingertarm. Måste varit tunnbrödsrullen m kräftor,,måste ha varit den.
När lampoljan tagit slut och Jenny började få ADHD gav vi oss ner på det pyttelilla tivolit och gjorde det vi kom för,, Jenny satte ETT bud på chokladhjulet och vann storvinsten och så var det gjort,,över till karusellerna.
Eftersom vi nu är lite mer kärringar än för 20 år sedan enades jag om en karusell som såg lagom farlig ut ,men som även lät alla våras rövar få plats(Christine inte inberäknad,hon kan klämma ner sin spionröv i en kaffekopp) och eftersom Nyckelpigorna inte fanns i år fick det bli Draken,snäppet under Balder och Nersläppet i farlighetgrad,en balledanbana byggd utan spott och papirmaché ,en attraktion så dödlig att dess oskyldiga yttre bara förhöjer känslan av oundviklig död och doften av gammal ångestsvett!
Ja herrejävlar,,jag förklarade för barnet bakom ,som för övrigt tittade på oss som vi kom från en annan planet ,att om han får något varmt och mjukt i huvudet under färden är det antagligen bara en av våra kollektiva 8 silicontuttar och att han kan lämna den i biljettkiosken efter åkturen sen.Hittelön betalas inte ut.
Efter dödens åktur gav vi chokladhjulet en chans till,men no dice,jag fick låna Jennys vinst för att posera med,,notera hur jag Chuck Norris style kan få vad som helst att se ut som ett vapen ( this one is for you Jonas!) Inte för att 2 kilo choklad med sylvassa kartongkanter är ett dåligt vapen, faktiskt att föredra framför vilken handväska somhelst.
Clitorin hittade en peruk hon kunde gömma sig bakom,en rätt bra idé om man inte vill att någon ska känna igen en! Jag lever ju efter den villfarelsen att om inte jag känner igen DEM ,känner inte dem igen MIG! Det visar sig vara fel,, än en gång stod jag som ett fån när två personer pratade med mig som om jag känt dem hela mitt liv och jag kunde inte för mitt liv känna igen dem.
Här tar jag än en gång tillfället i akt och förklarar att jag är ansiktsblind,,på riktigt. Jag kan träffa dig massa gånger,men har du solglasögon,keps eller bara bytat hårfärg KAN jag inte känna igen dig. Oftast kan jag inte det ens när du inte ändrat på något. Det är extremt jobbigt och jag förstår att jag kan verka arrogant,men jag känner verkligen inte igen er:/ Jag säger ju såklart detta till folk,och hoppas de förstår,men jag flaggar här för att jag INTE vill vara otrevlig,där är bara nåt fel på mig;)
På vägen ner till Nya torg fick jag en herre med papegoja framför mig och jag undrade lite förstrött om Papi inte får mindervärdeskomplex av motivet på tröjan,eller om det faktiskt är så att herrn tror han köpt en vithövdad örn som bara behöver växa till sig lite? Kraftfoder och god uppfostran ska få rätt på detta smärre problemet.
Eftersom INGEN på torget hade utskänkningstillstånd tvingades vi sätta oss på Valentinos,men inte med det sagt att det var en dålig grej,de har renoverat som FAN och det ser riktigt riktigt bra ut där nu! Kan rekommendera en kik in på denna före detta rätt skabbiga pizzeria som nu vuxit in i kläderna och är en riktigt fin Pizzeria/ restaurang! Maten kan jag inte säga ngt om då vi bara drack,men jag vet att deras kebabrullar var sjukt goda förr.
Där satt vi och såg lättillgängliga ut,snygga som få och bara väntade på att bli uppvaktade,,förstår inte alls att det var sån torka på det området?
Fast så hände det,,Corey Taylor kom och joinade bara sådär!!?? I Hörby av alla ställen! Who knew.
Man får se mycket på marknad , en gosse med en jättekuk tex,,inget man ser sådär en vanlig onsdag. Bara i Hörby ,,bara i Hörby.
När klockan plötsligt blivit 10 på kvällen var vi alltså tvungna att dra till Hotellet,det egentliga och obligatoriska målet. Vi släpade med Corey för att,,ja för att vi kunde? Man kanske kan få nån fet backstageaccess bara för att man har en kändis med sig,vem har inte velat stå bakom lastbilsflaket när Pedalens pågar spelar tex? Ja nu kunde man ju göra det ändå,Corey eller ej,för bajamajorna var placerade där ,så det löste sig ju brilliant ändå. Detta året ,as a joke ,hade de fläktuppvärmda bajamajor och någon tyckte det var en bra idé att sätta den på fullt spett så bajamajorna buktade som en svullen mjölkpaket av den uppbyggda värmen kombinerat med ångorna från uppsamlingstanken. En rätt underhållande grej om man tagit med sitt luftgevär,mindre underhållande när man som dam skulle parkera sin tankers på ringen som var uppvärmd bakelit och få torrsprickor i hela området.
Vid detta laget brydde vi oss dock inte så mycket om torrsprickor och brännmärken i apan,,det var underordnat de viktigare sakerna,och som för att motverka torrsprickorna i fjäset intog vi mer dricka. Lite brister fanns i den planen ,men vid detta laget kunde vi inte se dem,,de är desdå tydligare idag.
Bakom oss satt en äldre herre med slapp ring (möjligen har han suttit en längre stund i Bastumajjan) och lite då och då fick man liksom skyla sina borrar från doften av hans gaser. Detta hindrade inte mig från att dricka,,filtrerat,och det är ju så mycket bättre. Efter en stund frågade farbrorn om jag var muslim,,, "Ja" sa jag och kastade en kinapuff under hans bänk och vrålade "Allah är mäktig". Nä,,nä det gjorde jag inte,men det kunde ha gått så om jag bara haft en kinapuff,en tändare och en ryggrad. Jag fick be Corey skydda mig och Christine då farbror blev lite för närgången och började klappa på oss.
Så slutade vår kväll i Hörby då min älskade Kapten skulle hämta oss och han som vanlig dödlig var tvungen att jobba idag:)
Ja,när jag skriver om Hörby hånar jag det lite,,men faktum är att jag saknar det. Jag saknar dess gator och folk och att känna sig hemma i sin lilla by. En sanning som många vuxna inser är att ingen stad är bättre än någon annan även om den inte är så het och happening,och man finnr sog oftast återvända till dit man kom från senare i livet. Det är folket i staden som gör den till vad den är,inte dess location eller storlek. Hörby kommer för alltid att vara hemma och hur mycket jag än må skämta så tycker jag att det är smått grejt här;)
over and out!
1 kommentar:
Och jag känner alltid att även om det är roligt att åka dit. Är jag mkt mkt glad att jag INTE bor där längre.
Skicka en kommentar