Mästerligt beteende Mästarbrevet är hämtat!

Så har ett år gått och det var tid att åka upp till Tokholm och hämta mästarbrevet med påmpa och ståt i Blå Hallen,Stockholms stadshus. Vi anade inte då HUR pampigt och ceremoniellt det faktiskt skulle bli men det får ni se om ni läser vidare! Man fick ta med sig 2 pers till hejjarklacken och jag valde Mamma och Hamster att följa med,bokade plats på Snälltåget och påbörjade den 5 timmar långa resan till huvudstaden. Bokade bord i Bistron såklart och hämtade in Heidi som inte tagit med en enda hejjarklack ,så Hamstern var delvis utlånad till henne detta eventet. Klart man delar med sig av allt det fina man har!  Vi bokade fönsterplats vid bord för att garanterat kunna jobba och dricka lite bubbel såklart. När vi gravt försenade rullade ut hade vi dessutom tagit på oss ansvaret för fyra små barn som helt ensamma skulle åka till sin mormor i Nässjö . Vi tog uppgiften på yttersta allvar (kanske inte ser ut så men jodå) och det var väl tur för tågvärden som lovade titta till dem och vara där när de skulle kliva av såg man inte röken av (om man inte satt i bistro vagnen) ,,nåja,när det allvarliga var avklarat kunde vi slappna av och återgå till viktiga saker som Cava och medepassagerare.

 Marita började prata med den underbara 90-åriga damen som satt brevid henne och det slutar såklart som det alltid slutar;) 

 Ganska så försenade rullar vi in i en glånig men regnfri huvudstad,checkar in på Scandic Continental,kastar upp sakerna på rummet,klär om och galloperar bort till restaurangen jag bokat samtidigt som jag ringer och lägger till en extre person för då har vi hittat Tilda med,kurskamraten och Mästrahudterapeuten som inte heller hon hade hejarklack med sig! 

 En snabb men väldigt god italienare  fick det bli då Stockholms stad inte riktigt tänkt till (trodde vi) och lagt ceremonin 17.45-22.30 med bara vatten på menyn! Det visar sig att den lättare förtäringen de pratade om efteråt var mer som nobelbanketten,men det visste inte vi då så det grundades tjuckt och ordentligt! 

 Mästarna fick springa till stadshuset och för registrera sig och mamman ocg hamstern gick till rummet för att piffa sig,de fick inte komma in förrän 18.00 ändå. Väl inne visades vi upp till gyllene salen och jag skickar direkt till Maritza "GULDIGA KLÄNNINGEN!!!" snacka om att matcha inredningen! 

Det var fantastiskt att få uppleva gyllene salen i all dess enormitet,ett byggnadsverk som nu visar sin sanna sida,men som när det byggdes ansågs vara hiskligt fult. Nu är det vara så så vackert och rätt! 

På inbjudan stod det  att vi skulle ha "proper klädsel" eller nåågot i den stilen och jag är väl kanske inte så mye för galaklänningar  och för att vara lite representativ för branchen alla har så många förutfattade meningar om valde jag Hobo byxor,dödsmetall tröja och Jeffret ampbell med 12 cm klackar och nitar. Kände mig sjukt underklädd då folk verkligen tolkat "uppklätt" som galaklädsel och alla var så så stiliga i allt från balklänning till jeans och tröja.

Vi tog lite fulfoton i gyllene rummet och hejade på lite av kursarna vi inte sett på ett år ,där förvånansvärt många tyvärr trillade bort,men ja,det kvittade då detvar lite paniskt och stort och man hade inte mycket tid över att hänga och prata. 

Vi radades upp efter nummer vi fått ,jag var nummer 282 och fick stå med underbara Lotte från Malört som också tog sitt mästarbrev denna gången,och det var verkligen vi två i denna kategorin plus tre gesäller som jag gratulerar allihopa till sina brev! 

 När vi fick schemat så visar det sig att vi ska tåga in till Aidas Slavarnas kör med fanbärare under rejäl pompa och ståt! Stockholm tar sina mästare på ordentligt allvar och jag kände verkligen att  beslutet att få det utdelat i Stockholm var rätt även om detta egentligen inte var helt smidigt med tid,biverkningar av medivin mm,men det fick gå!! 

När jag påpekade att jag kände mig underklädd säger den underbara kvinnan brevid mig som tog mästarbrevet i Tapetseraryrket "jamen jag då,jag har förfan en gammal gardin på mig" då kändes det rätt mye bättre! 

När vi sen satt oss alla i nummerordning inser vi att de kommer alltså att kalla upp alla 288 gesäller och mästare en och en och det förväntas applåder för vartenda en!! Japp,288 applåder minst och jag började förstå varför det tog sån tid, vi slog nämligen rekord i mästare och gesäller i år

Mamman och Hamstern sitter snyggt i publiken och fotar och hejar på! Garvade åt att marita lyckades riva åt sig det alkoholfria alternativet! 

Efter fyra timmars  applåderande var man rejält slut och vill helt ärligt bara hem MEN jag ville verkligen visa min hejarklack gyllene salen så vi höll ut tills det var  eftermingel och gick upp,,vilken syn det var!! 

Man kände sig verkligen som om man var på en kunglig bjudning och om någon från Hantverkarföreningen i stockholm mot förmodan läser detta vill jag bocka och tacka från djupet av mitt hjärta,såhär speciell får få känna sig och ni gjorde verkligen detta till ett av årets absolut pampigaste höjdpunkter! 

 Vi minglade ytterst lite,all luften gick ur oss efter all den koncentrationen och väntan och vi åt av den fina maten, tog ett glas vin och sen rann vi hemåt, kvällen hade nått sitt kulmen i stadshuset!

 Stefan var ju lite förvånad över att det inte blev mer fest än såhär, men med tanke på att vissa av våra mede mästare redan innan ceremonin hade fått för mycket att dricka, missade ingången till sitt mästarbrev och sedan satt och och pratade högt så hela Blå Hallen och ceremonin stördes  kanske det inte var fel att festen var över.  Jag ångrade mig dock när vi kom till hotellet,blippade Stefan och släpade med Hamster och mamma till deras Rooftop bar för en sista stänkare innan de kastade ut oss kl 12;) 

#fuckläderlapsfåtöljer

Morgonen efter var det mindre entusiastiskt när vi hoppade på tåget hem,den resan är liksom aldrig lika rolig,men så fort vi insåg att vi hamnat i en härlig riktigt gammal vagn byttes den känslan mot mys och när vi passerade kupeérna på  väg till bistron så beslutades det att vi skulle  boka en sådan nästa gång! Det är ju givet! 

I bistron fick vi den goaste kvinnan som serverade oss och vi frågade snällt om vi fick ta med våra egna proffsglas att hälla upp Cavan i  och det gick ju galant! Det enda negativa med dem är ju att de inte har tyngdpunkten för ett tåg riktigt och jag fick plocka fram mitt bästa McGyver tricks för att få behålla min dricka framför mig!

På vägen tillbaka till våra platser såg vi att den där Harry potter Kupén fortfarande var tom och bestämde oss för att sätta oss där, vi flyttar ju oss så fort någon kommer, no biggie! När Åke konduktör kom förbi tittade han på oss lite barskt/bekymrat och sade att detta är ju första klass,,,jaha sa vi men kan vi fixa detta, muta med nötter eller Cava och efter lite förhandling fick jag betala till 300 kr sen var den VÅÅÅÅR! OJOJOJ vad vi planerad att få de 300 kronorna att  jobba för sin existens!!!

Högtalaren hängdes upp med lite guttig 60-tals musik sen rev vi ut vår picknick och kände att de resterande 4 timmarna skulle bli en ren dans på rosor! 

I kupeérna får man nämligen dricka vad man vill och kan spela musik  som ingen hör, det är inte första klass för inget! De mjuka sätenas studsiga egenskaper testades till max,vi körde lite filmreferenser (Maritza gör the Shining och där var nästan ett rätt!!)

Det kommer att följa en kavalkad av lite olika användnings sätt  för just en sådanhär kupé. Använd gärna våra tips nästa gång ni åker tåg,det blir så mycket mindre långrandigt då!  Vi ansåg att Hamstern smälte fint in i  bakgrunden  mot tågsätena, så pass att hon nästan inte hade någon underkropp,,ja alltså ni måste förstå att det var ett par flaskor Cava in i resan och när man kollar igenom bildmaterialet kanske inte dåtidens sanning är dagen sanning men vad fan,,,vi har fantasi iaf??

  

Som bekant är Guldhamstern ganska liten och Snälltågets hatthyllor ganska stora. De är dessutom gjorda för tre bastanta resväskor som väger dubbelt så mye som en Hamster så vi var liksom tvungna att stuva undan henne för att se om det gick! Det gick. Nedstigningen var  mindre graciös,,to say the least.

 Vår goa Konduktör  Åge kom förbi lite då och då och festade med (eller kollade oss så vi inte förstaklassade oss FÖR mycket)  och  bara han gör hela Snälltåget ännu mera värt upplevelsen! 

 Ja ,,detta var alltså den hitintills hetsigaste underbaraste finaste tågresan jag gjort och det tillsammans med två underbara männsikor som ALDRIG besviker! Ja, jag må ha lite fantasi men fan om inte bra sällskap gör resan helt oförglömlig;) 

Tack för denna gången Tilde , Stefan , Heidi, Maritza ,mama, Snälltåget ,Stokholms Stadshus och alla  godingar inblandade, det var ett sant nöje!!