Sidvyer, senaste månaden

söndag 28 juli 2019

Nä,,jag vet inte.

Sommaren flåsar vidare och jag har gått på första veckan av min semester.
Jag avskyr det.
I år har ingen som helst glädje infunnit sig varken över sommar eller ledighet,,inte heller över jobb eller ens loppande numera,,något är snett.
En djupt rotad stress är konstant,,jag glädjs inte åt ens maten längre,,jag bara vräker i mig skit och känner hur förra sommarens form smälter bort som ett minne blott. 

Detta bygger på ångesten som redan finns och allt har grötat ihopa sig till en lite hopplös situation. Vi SKULLE ju göra Köpendanmark jag och Kapten men eftersom han krossat sina benmuskler är det mer meck än roligt att rulla in där. Han i sin tur är gravt uttråkad på soffan och kan inte mycket annat göra än att kolla på meningslösa program som jag avskyr att lyssna på. Frustrationen är total. Jag vill inte vara i studion alls,,det luktar mögel,det konstanta brummandet av avfuktaren irriterar mig och jag får ångest över allt här. Att röra sig i Ystad skapar så sjuka aggressioner då turisterna är helt vansinniga och man riskerar konstant att bli ihjälkörd av någon Dansk(seriöst,hurfan tar man körkort i Danmark? Existerar inte rondeller och regler i allmänhet?) 

Förr har jag alltid haft en känsla av framåt,,uppåt. Om jag bara har energi så jävlar i det ångar jag på åt det hållet jag vill lyckas på. Nu har jag bara inget sikte alls. 
Studerandet gav mig en enorm känsla av skit,,hahah mindes inte hur mycket jag hatar det och i ärlighetens namn blir jag inte klok på hur det funkar då Hermods sida har ändrat sig ett par gånger sen jag påbörjade projektet. Jag vet bara inte gott folk,,,,


Ett är säkert,,jag kommer inte att sluta tatuera. Bara tanken på att släppa det är hemsk och att komma längre från konsten är inte en tanke. jag trivs med alls. 
jag får sitta i denna ångesten och bara smaka på den tills 2020 är slut och jag slipper skithålet till studio. 
#neg

lördag 13 juli 2019

Proseccokväll med Owlforce8

Det har varit lite full rulle och därav har jg inte haft en sekund över att lägga in dessa fantastiska bilder av en Prosecco och sushikväll i studion!  Ja,,det skulle vara en årlig tillställning men det går bara inte att hålla sig från denna kombon  då den visat sig vara ytterst effektiv för att skaffa sig en rejäl bakfylla!  
Vi träffades en varm fredagkväll i studion  för att dricka lite gravöl och  dränka sorgerna efter översvämningen  i mängder av prosecco. Som vanligt när man lägger ut lite rekvisita på bordet dröjer det inte länge förräns den används ,lite som att strö socker  och LSD till myror!






det dröjde inte länge förräns Dunken  joinade,det ÄR ett jävla liv att vara en uppstoppad höna,det händer oftast inte så mycket,men så smäller det till en gång i halvåret och man får så mycket uppmärksamhet man bara tål i sin byggskummade kropp!
jävla svin.
Och man kan ju inte särskilja barnen så Adam fick joina,,,
Och innan man vet ordet av  blir man med på något som man ångrar de nästkommande 20 åren. Aldrig trodde väl Adam att han skulle  agera en kväll som denna men när klappan kommer fram är det GAMEFACE!



Esteban har ett rätt stort bekräftelsebehov  och kan man klandra honom när jag rockar Fidel mustaschen? (tror jag,,,)
And then,,, ja studion är lite som Hotell Pigalle,,anbvänd rekvisitan  på eget bevåg,risken för att de besudlats med DNA är stor ,men så ska man ju stärka immunförsvaret på något sätt.




Sen gick dt lite överstyr,,jag låer väl bilderna tala sitt eget ljuva språk för inte ens jag kan hitta på ord som matchar det som komma skall.  Jag vet inte om bilden nedan är tagen före eller efter Christine rusade med huvudet först in i grannhuset men vi låter det vara osagt,hon tog det som en man iaf och om en vecka el två syns inte  blåklockan mer;)


Gärle,,gärle får fan inte glömmas. Till skillnad från Adam har han fortfarande öron kvar men ett svårt fall av skolios och dyslexi.

Jag anar,,nä jag ska fan inte säg det. Jävla gubbe. Det var väl strax efter detta som dimman blev riktigt tät och vi återskapade slaget vid Lützen med ätpinnar och   hårolja. Man tager vad man haver.  Det kommer inte att vara sista gången detta händer, åtminstone 2 proseccokvällar till innan jag inte behöver vara i studion mer så stay tuned. Nästa gång  återskapar vi Kubakrisen och diskuterar kilopriset på  Goudaost.

onsdag 3 juli 2019

Hamsterhjulet

Är ganska trött på  gången som livet har nu och  egentligen borde jag absolut inte ha det,jag hittar på en massa saker  konstant, men tillslut blir även det en upprepande cykel. Jag vill något mer ,något nytt. 
Har nyss varit hur studievägledare för att se vad jag har för möjligheter och har börjat ta en kurs för att lsa upp gymnasiebetygen jag saknar. Vad det blir av det vet jag faktiskt inte. 
Jag vill inte stå kvar och stampa ,jag vågar knappt släppa det jag känner till.
 Har tatuerat i 18 år ganska så precis på månaden i år och det har kommit till en punkt där jag måste ta ett rappsteg upp, men HUR det vet jag inte.
Sjuksköterska är en tanke, men också ett år i konsthögskola om man kommer in.
Detta kommer ju att innebära att jag inte kommer att tatuera som jag gjort innan  men inte sluta helt heller ,det är givet. 
Om ett år lite drygt får jag lämna min skitlokal och då är tanken att flytta hem sakerna   och dra ner på jobbet en hel del samtidigt som jag försöker studera något. Jag suckar själv tungt inuti när jag hör vad jag säger,,läsa,,,vilken jävla livskris vid 42, men vad ska man göra med livskriser om inte lyssna på dem? Oavsett vad som händer så vill jag hitta på något med livet,,inte  bara peta på som jag gjort med risk att jag blir uttråkad och tappar känslan för tatuerandet. Det får bara inte hända. Då pausar man, ändrar förutsättningarna och ser vad som händer.
Tänker vidare.