Sidvyer, senaste månaden

torsdag 19 oktober 2017

att tatuera under 18?


Jag vet inte riktigt vad som hänt men det senaste halvåret har jag märkt en ökning  i antalet personer som skriver å sina barns vägnar och vill boka tid åt dem trots att de är under 18  år. Att 16-17 åringar själv skriver och undrar är inga konstigheter,det  respekterar jag  ,men tackar alltid nej. 
Att föräldrarna skriver och  säger att DE godkänner att deras 15-16 åring ska få en tatuering,,,det är  inte ok.
Ja,det kan ju  verka förmätet av mig att döma folk så,men den hårda faktan är att  föräldrarna inte kan ta bort  tatueringen OM barnet ångrar den! Därför måste  barnet själv ta ansvar för detta för att sen fatta att det BARA är de själva som kan klandras för det dåliga motivvalet ,placeringen och storleken,hur välgjord den än är! 

Det handlar sällan om att man ångrar tatueringen,utan valet av motiv! Minns ni själva hur ni brann för ett visst band,en viss låt el en viss TV-serie när ni var 15-16?
Minns ni även hur pinsamt det var när ni sen var 25? 

Storleken och placeringen är lika ofta problemet,för  visst har föräldrarna några  restriktioner iallafall. Den får inte vara för stor och den ska gå att dölja. Det resulterar i att deras tonåringar slutar lite småfläckiga  lite här och var på kroppen,för har du gett tillstånd till en så ger man i princip grönt ljus för flera!

Det vanligaste argumentet är att  de tjatat,,jaha,ger ni dem en bröstoperation vid 15  för att de tjatat om det med?  Det är en hård jämförelse,men det är ungefär lika svårt att backa från som en tattoo.

 Ett fåtal gånger har jag släppt ytterst lite på 18 års gränsen,men vi pratar några månader,inte  år. Vad jag vet så har det hänt 3 gånger hitintills(på 16 års karriär) och det har varit  väldigt bra argument från  föräldrarnas sida.

Bilden nedan är ett bra exempel på en tatuering som förälder godkände när  barnet var 15,,inte färdigvuxen och inte alls medveten om vad det innebär att faktiskt tatuera sig. Själv kunde jag tänka ca 2-3 månader fram i tiden när jag var 16, och lite abstrakt ett läsår sådär ,inte på några villkor  tills jag var 30-40,och nog fasen sitter den där när man är så gammal med;)  Jag är glad att jag väntade länge innan jag  startade ed mina tatueringar ,för nu fattar jag vikten av att välja för resten av livet.

Många tonåringar argumenterar att det finns laser nu och ångrar man sig är det "bara att ta bort!" ,,hahahah jag bjuder alla dessa att gå genom vad mina laserkunder går genom för att kunna BLEKA den för att sen tatuera över,för helt bort går den extremt sällan och smärtan är rätt galen! 
Jag hoppas på att den tekniken går framåt,och såklart gör den det då det finns extrema pengar i detta,men änsålänge finns det bara lasern som ett ok  alternativ för blekning. Många skumma enzymkurer har poppat upp på marknaden,men ingen av dem smärtfria och de flesta katastrofala i läkningen  med extrem ärrbildning som resultat.

Så,,vad jag vill säga är :Snälla,,,tjat är INTE ett bra argument för dem att tatuera sig,,det sitter för evigt  och det är SVÅRT att hitta en seriös tatuerare som  gör det under 18,så det blir liksom en självuppfyllande profetia,då resultatet  ofta inte alls blir bra. Tänk på det,varför behöver man ta sig an 15-16 åringar som yrkesmänniska? Oftast för att man inte har beläggning nog med de kritiskt synande vuxna människorna  och behöver  ta barns pengar.  Jag säger inte att det måste vara så tvunget,men oftast.

18 är inte heller en magisk gräns för att man plötsligt blir mogen i sitt motivval,men då är det åtminstone  personen själv som bestämmer,inte deras föräldrar och  ångern faller bara  tillbaka på en själv OM den nu skulle inträffa.
För er som argt förbereder er att svara på detta,att ni minsann aldrig ångrat er tattoo ni gjorde som 15 åring,så kan ni andas i påsen,jag pratar inte om er,ni har ju liksom klarat er finfint.

Jag pratar om killen på bilden längst ner tex,vars  far tyckte det var en bra idé att tatuera sin pojke när han var 12,,,för att han tjatat,jag försöker få föräldrar till tjatande barn att förstå att det är deras plikt att stå emot,för båda parternas skull.






onsdag 18 oktober 2017

Jubb o sånt!!

Det var längesedan jag lade upp några arbetsbilder (som vanligt) så här följer en del:) Blogger har bestämt sig för att göra mina foton dimmiga,något som är väldigt tråkigt då det tar bort en del från det färdiga resultatet. Vi startar iaf med Olas arm där  vi har en hyllning till hans fru i hjärter dams spelkort på insidan.
  Hartassen,hästskon  fyrklöver mm för tur  och lite annat smått och gott  möter upp underarmen som Elin Lowen gjort!
 Vi är färdiga med Fredriks hyllning till sin pappa som tragiskt gick bort alldeles för tidigt,en man jag tatuerat en hel del i mina tidiga dagar. Det kändes alltså bara helt rätt att  göra sonens arm med då Fick ingen ens ok bild på utsida arm så insidan får duga;)

 Ulrika och jag har försökt få till  en "dejt" sen  över ett år tillbaka men omständigheterna  har gjort att det dröjt   sen bokningsdagen. Äntligen har hon fått sina körsbärsblommor   och fjärilar och jag tvivlar på att det stannar där;)
 När vi gjort Emils båda armar började han fundera på att göra halsen,ett stort steg  som jag inte alltid är ok att medverka till,men vi diskuterade det i 2 år och jag sade att när han hittat ett jobb han trivs med och om det fortfarande är aktuellt så skulle vi köra loss.  Den dagen kom och det var fortfarande högst aktuellt,så vi startade på detta projektet. Första sittningen  blev en rejäl en och snart ska vi avsluta den helt so stay tuned.

 Björn ville göra en tattoo för sin son som inte riktigt ser världen  som andra barn. Han tillverkar små figurer på löpande band som ett sätt att uttrycka sig och en av dessa robotarna gjorde vi med lite kretskort bakom och humle för pappans andra stora passion:öl;)
 Paulinas fladdermus blev färdig med lite hjälp av bedövningskräm. Ibland är man i stöt för att bli tatuerad,ibland inte och det är stor skillnad på den dagsformen. Paulinas förra sittning var mer panik än inte och vi bestämde oss för att bryta och ta det lilla vi hade kvar en sittning senare med lite bedövning. Det gick jättebra ,och nu är den färdig:)
Emil fortsätter på sin AC/DC arm och en gibson  och lite text   från en av deras många låtar:) 
 Vi fortsätter på Malins baksida  ben och sakta men säkert kommer vi framåt. Det är väldigt   smärtsamt på baksidan  av benet och det är inte läge att köra monstersittningar där. Jag älskar att hänga med Malin,så jag kanske omedvetet drar ut på det;)?
 Efter att ha gästat i Stockholm insåg jag att det jag så länge vägrat är nästa steg i utvecklingen så jag  var tvungen att införskaffa mig en iPad pro och börja   rita lite i den . Det är massa svårt i början då papper är min kompis och inte den glatta ytan på en padda,men sakta sakta tar jag mig framåt. Gör fortfarande en snabbskiss på papper som jag sen drar in i paddan och leker med. Det ÄR ju fortfarande att rita,bara inte på papper. Det är något med ett original som ger mig känslan av att det är "äkta" som jag måste släppa lite på, iaf när det gäller tatueringar. Konsten kommer aldrig att vara annat än  original sålänge jag lever;)


måndag 16 oktober 2017

Hopp och lek med Systrarna!

Saker som halkar efter  lite,,
Jag har varit mögligt stressad den senaste tiden,men stressad med härliga saker! Mitt i allt jag har planerat tyckte jag det var läge att träffa systrarna Christine och Jenny  med män och  äta en bit mat! 
Vi skulle ju ändå  piffa Christines rygg och då kändes det som en vettig  fortsättning att  gå direkt till vin efteråt,det var ju ändå lördag;) 
Vi valde Contan  eftersom de har stans bästa drinkar   och väldigt bra mat,även om man alltid slutar på McDonalds senare på natten för att man är hungrig igen;)

En panoramabild där alla ser normala ut för en gångs skull;)

Jenny levde vilt och testade ostron för första gången,något jag själv inte riktigt pallat med än,,det SER piffigt ut men så precis när man för dem till munnen påminns man om att det i princip är råa snorloskor man ska hälla in i munnen,,och så skiter man i det,,
Vi fick pilgrimsmussla i skal,magiskt gott!

efter detta var det inte läge att lägga ner utan HG8  låg nära och bra tyckte alla! Sagt och gjort,vi drog dit och antastade  darttavlan och  hockeyspelet!
Har sällan sett någon gå in så  hårt för  bordshockey som Christine,men så har hon sin egen hejjarklack med,,dansandes vid bordet. Det höjer alltid moralen!

Som den stesspitt jag är  utnyttjar jag varenda liten minut av den möjliga dagen (och natten as it were) till att få gjort det som måste göras pgr av saker jag lovat en månad tidigare. Vid 00.00 lallar alltså gänget in i studion och flyttar bort allt från väggen för det skulle ju målas. kl 9.00 morgonen efter!
Ni ser hur alla hjälper till? Johan och Jenny tog det hela på stort allvar,så även Tobias,,Christine och Kapten,, not so much! Jag vet inte om mina ögon bedrar mig men nog ser det ut som om Calilgula passar på att stabba Cleopatra när hon indoboardar,,med en skruvmejsel,,!?? Helt normalt  om man är i denna kretsen.
Sen lastade vi in 6 pers i Anuset (ja,jag trog frivilligt skuffen,jag har SAKNAT  mitt anus!!(som Tobias då köpt)  och  körde ingenstans(för det ä r olagligt ) efter att vi  magiskt nog befunnit oss på Donken  för att alla var hungriga(utom jag konstigt nog)   så blev jag och Kapten hemkörda av Tobias (tackar vi för) och  vi stupade i säng.

Som en mental note till migsjälv vaknade jag ca 4.30 och mådde som ett svin,,yr och förtvivlad,nojjig och stessad. Inser efter en timmes kamp i sängen att jag inte alls är som jag ska och stapplar upp. Hög feber och jättekass,,grejt. Det fick bli lite mat och lyxfällan tills kl 9.00 då det var dax att måla i studion.Då var det även hög tid att packa inför Tokholm,, packade efter bästa dimmiga förmåga (feberrrrr) och hoppades bara att jag fått med mig alla mina saker  jag behövde,sen drog jag,,ut på loppisrunda såklart. Normalt. Att jag inte klappar ihopa är ett mirakel. Sov som en kratta inför måndagen med,det har  blivit omöjligt att sova när jag är sjuk efter Levaxin! På något underligt vänster  verkar det dessutom inte påverka mig alls,jag sover gott när jag sen völ kan och sen får jag ingen backlash på det som man fick förr. Jag tackar och tar emot eftersom mitt liv inte verkar  lätta upp överhuvudtaget !

fredag 6 oktober 2017

Att få träffa världens vackraste man och att få gästa hos underbara Catapult!

Ett bra tag har  jag letat efter "nästa trappsteg" i karriären,något som puttar en framåt i skapandet och får en ur de trista hålen av slentrian man ofrånkomligen faller ner i när man jobbat med en och samma sak i 16 år. Inte anade jag att det skulle bli i Stockholm av alla 
ställen? 
Ja fick fineskort på Måndag morgon när jag åkte upp för att gästa på Catapult  tattoo  hos Fabio Persegani och Emilia Lee. Jag har aldrig träffat  dessa människorna live  och ändå vågade jag drista mig att fråga om det just fanns en möjlighet att gästa,jag hade nämligen ett par kunder på G i huvudstaden jag inte kunde missa. 
Systers ville också med och  ta en välbehövlig mammapaus från vardagen så vi bokade hotell  och  mös. ner oss på Måndagen och bara fanns till!
Hon visste inte riktigt hur bra hon hade bokat in oss (lägesmässigt)  men nästgårds  till vårt hotell First Hotel Norrtull fanns Bishop Arms,,väldigt lämpligt!  Hotellet vi bodde på var väl ok,en lite cool industrikänsla i lobbyn/restaurangen  men det hade lite att önska i fräschetsavdelningen. Jag är INTE känslig,men jag fick städa av toan själv när jag checkade in,toasitsen vad helt lös så man liksom riskerade att fara av,och det kan ha varit det som hänt med golvet i badrummet, här har någon tyngre landat och slagit ut  klinkersen;) INTE fräscht alls,däremot var rummet oklanderligt! Det som gör att jag troligen aldrig bor där igen var att  när vi gick ner på frukost  sista morgonon och sedemera kom tillbaka,då stod vår dörr på vid gavel !!Det går i princip inte att missta sig att stänga,det är smäcklås och dörren svänger oavsett inte upp om man öppnar den,,allt fanns kvar på rummet tack gode gud men det var bara för obehagligt för att bo där igen.
"sprinkled with svartmögel"
Nervös över att träffa dessa nya människorna som dessutom är branchfolk( ja,ni anar inte vilka underliga figurer det finns i vår branch)  beger jag mig till Catapult för att spana in omgivningarna och reka inför morgondagen,,och  blev helt tagen av hur jäkla fint där är!! Jag vet inte vad jag hade förväntat mig,men inte på något sätt den vackra miljön  och det varma mottagandet jag fick av Emilia när jag lite försynt stod utanför och  velade!  Denna studion är något av det enklaste,varmaste och genuinaste ni kan hitta i Stockholm,utan attityd ,utan krusiduller med ett rakt och ärligt bemötande av  kunderna. Hit rekommenderar jag er verkligen att gå ,ni kan inte bli besvikna!

De var dessutom så jäkla snälla att bjuda med oss ut på kvällen på Raw sushi   och det var såklart även det löjligt bra. Avslappnat,som om vi faktiskt känt varandra  en längre tid,,inte komplicerat alls! 
Maten på Raw  var för övrigt übergrym,om ni ska äta sushi i Tokholm så passa på att testa dem,specifik deras maki rullar,,to die for!



Dagen efter var det min trogna stammis Jessica som fick solfjädermalen tatuerad på insida vad,ett litet lagom jobb att värma upp med  inför morgondagens stora nervösa projekt.
Kväll nummer 2 testade vi la Taberna bara ett stenskast ifrån hotellet och blev riktigt nöjda med Emilios Tapas. Det står specifikt i  menyn att om man är riktigt hungrig tar man 3 tapas,,,Jaha tänkte vi,för fågelmunnar och bloggmagar eller? Startade ändå med 3 för vi VILL ju vara fågelmunnar. Har aldrig blivit så mätt på så få rätter!  
 Kunde however inte hitta en enda rätt som var utan vitlök  så jag blippademorgondagens  "stora" kund och förvarnade. Det visar sig att han r mansförkyld  och kan inte ens lukta sig till senapsgas. Bra för mig,miundre bra för tatueringen som vi planerat.


Jag fick reparera en. 15 år gammal synd som var så hårt körd att det inte fanns mycket mer att göra merän att piffa lite  med färg och nya linjer här och var.


Så istället för att göra en större på ryggen fick det bli lite småfix,,inte för att jag klagar,jag skulle gjort lite vadsomhelst  för att få prata med Herr Olausson,aka Hercules i gladiatorerna.  Vårt största problem den dagen var att han inte fick plats på ovanvåningen!! Takhöjden räckte inte för att husera en demigud ,men så skulle han också bara ligga ner så det löste sig ganska bra!   Denna mannen,enligt mig en av världens vackraste varelser,är inte bara Modell,PT,gladiator och Salmings ansikte utåt,han gör nu sin AT för att sen bli barnläkare,, man undrar i sitt stilla sinne hur jävla mycket A-barn man får bli eg?  Otroligt trevlig och,,ja normal!? som person,något man inte förväntar sig,men alltid innerligt hoppas på!

Jag hoppas vi kan få till en  sittning till för att göra dendär ryggen men får vi inte det kommer jag att vara för evigt tacksam för att jag fick denna chansen att  fråga ut en  människa jag varit så nyfiken på ett bra tag. Hur pressen är  att vara den personen han är,hur hans utseende hjälper och stjälper i vardagen,,ja jag tjatade   förmodligen hål i huvudet på honom ,men har fått måååånga svar!
 Jag lämnade alltså Catapult som en lycklig flicka och  jag TROR att Fabbe och Victor    kan stå ut med mig åtminstone en gång till  där uppe,en gästning jag mer än gärna gör om!  Det visar sig att båda dessa herrarna  ritar allt sitt  på en IPad pro,något jag varit motståndare till rätt länge. När Fabbe då varsamt lägger sin iPad i knäet på mig och säger "lutar du på pennan kan du skugga som med en vanlig penna" ,,då var jag såld,,
 Så börjar då en ny era  där jag ska försöka bli bättre på en iPad än på papper,,
Det blev ett dyrt besök på Catapult;) 

onsdag 27 september 2017

Rom 2017 ,Kaptens fölsepresent

Eftersom man vill överraska sin man så ser man till att planera saker in i minsta detalj. Detta gör  jag genom att messa Sköld när han sitter MED Kapten nere i Malaga och frågar om han vill hjälpa till att fira Kapten. Eftersom karln är särlig så avslöjar han det såklart direkt för Kapten,som på så sätt kan planera ledighet från firman ,och vips så funkar det utan att jag per se har berättat för honom vad han ska få i present!
Vi mötte upp på stationen i Ystad för ännu ett äventyr,Sköld nyhemkommen från Kroatien  för att bara precis hoppa ur badtofflorna och in i Pågatåget mot Kastrup!
 I skurup hoppade par nr 2 på som också de villa vara med och fira Kapten,och såklart har Maritza färdkost för detta!
 Kapten får känsla för äventyret som ska ske och övar på bloggminen  så fort kameran åkte fram.
 Vi flög med Ryan Air denna gången  och när man då väl överlever är det nästan som att man själv landat planet,förvånad skiträdd och livsglad. Rom bemötte oss med 24 milda grader  och vi försökte få tag på en taxi för att komma till vårt lyxhotell som väntade i den centrala delen av staden.

 Väl där visar det sig att alla som landar får gå ut,ställa sig i en Taxikö som ganska snabbt blir löjlig,och i driven står,,EN taxi.Här började italienarnas mentalitet att visa sig lite,,det får liksom ta lite tid,och allt är inte så gestapouppstyrt som hemma i Norden. Ganska snart dök det upp flera och vi var strax på väg i en HELVETESfärd genom gamla akvedukter och kullerstensgator som använts några hundra år utan att man gett dem kärlek.
 Jag blev chockad och bedrövad över att även här har klotterfittorna dragit fram och verkligen inget är heligt. 2000-åriga fornlämningar,stora residens,bilar,statyer,fontäner,,allt är taggat och det ger staden en sjavig, rätt så obrydd look,inte alls vad jag hade väntat mig:/  Nå,där är såklart skillnad på kvarter och kvarter och där vi skulle bo ,på Residenzie Elisabeth,luxury appartment  var det mycket lite av det ovannämnda. Det var ett medvetet val att ta hotell där ,då det var gångavstånd till allt man kan kunde  tänkas se,men inte mitt i den turistiska skitsmeten heller. Efter att ha  överlevt både Ryanair och taxifärden in hittade vi så vårt residens i ett fint pampigt hus med privat upgång  och  tog den minsta hissen i världen tre trappor upp för att ringa på och se vårt  residens,,vårt lyxhotell!
 Det visar sig att vi kunde kamma oss . Ingen öppnade dörren för oss och  där stod vi,smått perplexa att  dörren var låst och allt förbommat. Där skulle ju vara en receptionist som fanns där dygnet runt,redo att ge oss roomservice,boka guidade turer och allmänt ge oss tips om de bra restaurangerna vi behövde testa.  Maritza kollade sin mail,och 20 minuter innan vi landade vid hotellet hade Elisabeth skrivit ett meddelande att de inte hade ström och vatten men att hon ringt taxi som skulle ta oss till ett annat boende. Jaha,,snöplig start på Kaptens present.
 En liten Prius dök upp(inte i närheten av att få in 5 pers med resväskor)  och liten Marita började se något mulen ut. Hon ringde Elisabeth flera gånger och denna försäkrade oss om att en taxi till var på väg. Vi fick hjälp av chauffören och det verkade vara löst. Han fick där och då veta vart vi skulle och 30 minuter till i Taxi var bara oundvikligt. Vi skulle till Via Rialto 18 och ja,,det sade oss inte mycke ,men när man passerade alla de vackra kvarteren och började lulla ut i de sönderklottrade,skitiga områdena igen,då blev jag nervös.  Väl framme blir vi dumpade,får betala taxin hon skulle stå för  och bara står där på trottoaren. Maritza ringer igen och får bara veta "hämta nyckel i garaget under huset" .Jaha,,så vi gick ner och gjorde så,fick gissa oss till vilken jädra trappuppgång det var den passade till och sen vilken lägenhet det var vi skulle öppna!
 Resultatet var,,nedslående. Jag vet inte om jag sett något så gräsligt förr som denna lägenheten,om än ren,,,men herregud,, Som om någon hade  låst lägenheten 1983 och bara inte öppnat den igen!!
 Ekmöblemang, överallt,,ja alltså,,det var som  en tidskapsel från en morfars lägenhet som bara väntade på att få bli hånad! Plast ,smäck och INET i varken mat eler kaffeväg,något som skulle vara lättillgängligt på orginalhotellet.
 Tillockmed glasen sade ångest och vi insåg att detta inte alls kom att bli det boendet vi hade betalt för. Marita försökte ringa daman men no luck,telefonen var plötsligt avstäng i andra ändan.
 Vi hängde inte läpp för det (jo faktum var att jag surade skiten ur de jävla luminarc glasen!) utan trip advisra upp en restaurang i närheten där vi kunde äta vå kvällsmat,något som blev rejält försenat tack vare   situationen.
 Vårt första restaurangval visade sig vara resans absolut sämsta,men med det sagt inte på något sätt helkass!   Rökelsen låg tjock i luften,ägarens hund låg inne i restaurangen, musiken hackade konstant pgr av en spybillig internetconnection och servitören var så okunnig på det han gjorde att han erkände det själva!
 Detta till trots kan du ÄNDÅ få en kick ass köttspricka och  bruschetta  och ett hyfsat vitt vin  att skölja ner sorgerna med!

Så snart förrätterna var nere och  de första ölarna nersköljda blev stämningen mycket lättare!
 Huvudrätterna var ännu mer ett plus och min hummerpasta var riktigt bra!

 När rökelsen slocknat och man fått några glas inser man ju plötsligt hur guttigt det är med hund på stället och jag våldgästade honom flera gånger!
 Efter det hittade vi en liten bar och tog en stänkare eller 18 och  för de som har mig på snapchat var kvällens filmer säkert rätt oförståeliga,men VI hade roligt!
 En genomgående fluke för Kapten denna resan var att han KONSTANT beställde drinkar som var extremt högoktaniga,helt utan att det var meningen! Denna blåa faran(miami icetea) var vi tvungna att spä ut med 7-up för att han inte skulle gå i däck innan första kissen!
 Det gick faktiskt riktigt bra och något spritade drog vi oss hem till vår ångestlya för att sova ut och ta nya tag på morgonkvisten. Hotellet skulle säkert ha fått reparerat vattenläckan och vi skulle få våra kungliga sviter!
 Efter att ha lokaliserat ett litet diner där man kunde få takeaway(Nästan alla erbjuder detta ) men inte för ditt liv en STOR kaffe som vi är vana vid fick vi så frukost! En halv mugg var det största de erbjöd och vi insåg att det nog låg på vårt eget ansvar att köpa kaffe mm för att överleva. Lägenheten var utrustad med ett kök och en massa matlagningsgrejjer och 2 espressokokare,så det var väl det minsta problemet,men det skulle ju finnas frukost att tillgå på vårt orginalhotell så vi var helt oförberedda på allt detta.
 Maritza ringde så Elisabeth ,,om och om igen men antingen fick hon en telefonsvarare eller så bli hon klickad,,,liiiite underligt tyckte vi allt,men hade faktiskt inte många minuter att tänka på det förräns vår bokade rundtur i vatikanen startade 8.30! Det enda positiva med lägenheten var ju att den faktiskt låg ett stenkast (med en jättekatapult) bakom Vatikanen så dit vandrade vi  och hämtade ut våra biljetter.
 Detta är ett genomgående måste i Rom,vill ni se något alls måste ni boka,annars kommer ni att spendera 70% av er tid där med att köa och armbågas med asiater. Boka och ni hoppar förbi kön(iaf den obokade ) och kommer ganska så direkt in. Vår guide ,Chiara  var smått panikslagen då den normala storleken på grupp var ca 10-12 pers,men en guide dök helt enkelt inte upp och hon fick ansvara för 27 pers,något hon klarade med bravur!


 Med bravur säger jag för där är inte ETT område där inne där du kan stå fritt för dig själva. Det är så packat med folk att man knappt fattar det och helt ärligt blir det svårt att njuta av  de tusentals konstverken de har där inne pgr av att det oftast är som en lavaström av folk som rör sig trögt men stressat genom alla gallerierna.
  Man ska INTE fotografera vakterna heller,iaf inte dem med en monstruös k-pist som vaktar vatikanen,det uppskattas INTE .


 Vår guide gick på en dubbel espresso och  ett gram koks (trodde vi först) .Hon pratade oavbrutet  genom TRE TIMMAR av guidning och  till en börjar trodde jag  jag skulle tröttna,men efter en stund inser man att hon MÅSTE för att kunna hålla gruppen ihopa. Man får en liten radio och enkel hörsnäcka som hon pratar till en genom.


 Vatikanen är  abnormt stor,det är ofattbart så många av världens skatter som finns där inne.  Den här kottafontänen är tex över 1000 år gammal,något man inte trodde var möjligt. De har så många artefakter där inne att om du skulle stanna till 10 sek vid var utan att äta eller sova skulle det ta dig 5 år att komma ut. Man kan kanske då förstå att en guidad tur är ett måste och tillockmed den var mest ett virrvarr av intryck för många och stora att förstå.
 Statyerna här under grävdes upp av bönder eller arbetare ,statyer som är nästan 2000 år gamla. De låg glömda i jorden efter att romarriket föll och grävdes upp för ca 800 år sedan. För 500 år sedan gick så en ung Michelangelo och tittade på dessa och insåg att nog fasen kunde vi människor göra bättre ifrån oss än vad de dittills gjort,och vid 23 års ålder högg han The Pietá.
 Även denna  grävdes upp,ca 2000 år gammal och stod i vatikanen redan då Michelangelo blev anställd av påven för att måla sixtinska kapellet,flera år senare än han högg Pietan,vid ca 34 års ålder.
 Kejsar Neros badkar,,i onyx. Golvet kommer från ett gammalt badhus i rom som var övergivet,ditskeppat och ihopsatt  ,ett mosaikgolv man fortfarande får GÅ PÅ,ca 2000 år gammalt!!

 Sixtinska Kapellet är faktiskt rätt pyttigt och där inne skulle det råda total tystnad och totalt  fotoförbud. Det som liksom skämde konceptet var ett de italienska vakterna konstant vrålade i högtalarsystemet "silencio!! be quiet",,lite ironiskt sådär. Här inne råder jag INGEN med klaustrofobi att gå in när det är högsäsong för turister ,det var så att jag tyckte det var jobbigt och det har aldrig rört mig i ryggen förr.
 Väl ute ur  sixtinska  öppnas det upp rätt rejält och man går in i St. Petrus Basilika,den näst största kristna kyrkan i världen (finns en större på guldkusten i Afrika,men den är byggd nyligen)
 Här har vi även dörren som öppnas en gång  vart 25:e år under påvens såkallade kampanjer  och då kan man bara genom att gå genom den dörren (som är cementerad  stängt från andra sidan ) få alla sina synder förlåtna.Den var tydligen öppen förra året  så nu dröjer det 23-24 år el så.
 Här inne står också  the Pieta,ett konstverk jag beundrat sen jag var 16 ,men numera bakom glas så man inte kommer nära,allt detta eftersom en galning anföll den med hackyxa 1972 och högg av henne armen nästippen osv. Nästippen återfanns aldrig då  vissa turister försökte stoppa honom,andra plockade souvernirer.


 Basilikan är så galet stor att man faktiskt inte ens där på plats kan fatta det ,men jämförelser som att en hel människa kan stå upprätt i O:et på väggen hjälper en att greppa det lite lite. För er som varit i Paris och sett Notre Dame eller Prag och Katedralen där,,de går in i denna kyrkan och fyller den inte ens till hälften.

 Andra magnifika saker som kläder folk har på sig får dock basilikan att  blekna lite i jämförelse? Ja,,det är en man,,of sorts.
 Bronsaltaret som Påven ber under är galet,,
Sen hände det något magiskt,,något så vältajmat och fint att jag blev  helt gråtmild. Det är aldrig försent att fria till din kvinna igen,hur länge ni än  varit gifta,det uppskattas så enormt  kan jag lova!! Att sen göra det framför påvens altare i St.Peters Basilika,,
Priceless!!

  Jag rekommenderar ett besök till basilikan varmt,den är bättre att  kolla på och man får dessutom gå ner i Vatakomberna under och se påvarnas begravningsplatser(om du har guidad tur). Där är luftigt och ljust och inte alls den trängseln som där är inne i vatikanen. Vi kom   kanske på en lite skitt tidpunkt då påven skulle predika sin månadspredikan från det berämda fönstret dagen efter och det drar alltid mycket mer folk än vanligt. Normalt till högtryck drar där ca 25-30 TUSEN människor genom museumet var dag,,var jävla dag!!! våra biljetter  kostade lite över 800 kr st,,summorna de tjänar är vansinniga. UTöver det får de ca 70 miljoner euro  donerade var år av privatpersoner ,,


Efter den  enorma rundturen som varade i tre timmar (med when in rome tours,rekommenderas) suktade vi efter  lunch och viiiin ,så vi försökte leta reda på ett ställe som inte var fullsatt ,och efter mångt och mycket hittade vi Amalfi. Man fick lite känslan av att det var en turistslukare,men fi fi fasen så bra maten var! Massiva portioner och massa smakrikt! Bra vin och god öl ,och ganska snart hade vi hittat vår stride,,dagen låg framför oss med bara ledig tid att fylla!

Vi bestämde oss för att köpa Hop on Hop off biljetter för att slappa lite och få en layout på hur staden ser ut och bara glo på omgivningarna. Att ge sig ut i den romerska trafiken är synonymt med döden. INGEN bryr sig,ingen kör under 70 km h,ingen parkerar där de får. Det är dessutom ett konstant flöde av bilar  överallt,inte bara på vägarna utan även i de små gränderna där man sitter och vinar lite,något som gör att man i slutet av dagen snyter svart och är SÅ jävla trött på det konstant dånande trafikbruset tyvärr.





Många av monumenten är så vansinnigt stora att det än en gång inte går att föreställa sig HUR monumentala de är. Killen på hästen i mitten,,hans mustasch är över 1,5 meter lång.

Efter en full cirkel av buss(som bara går på ett håll i Rom) satte vi oss ner och bara mös i hetstrafiken . Vädret var magiskt varmt och vi ville bara existera,,med en bellini eller 5;)
Hos många barer får man tilltugg,bara inte sledna jordnötter  och popcorn, det handlar mer om små delikata pancetta och sandwichar! 



Efter våra Bellinis vandrade vi hemåt för att få  byta om och samla oss! Maritha hade under hela dagen försökt nå särlingen med vårt hotellrum men det var fullt stopp på den fronten,hon hade helt enkelt stängt av telefonen. Vi skickade mess och pratade in meddelanden  och kände oss allmänt frustrerade! Tydligen kan man bara göra hur man vill och sen skita i kunder som åkt över hela Europa .



Väl hemma i vårt "glammiga" tillhåll hade ägaren till stället varit inne och lagt en lapp med kontaktuppgifter   och vi fick ganska snart påhälsning av ägarens systerson som förklarade läget från deras sida :de hade ingen aning om vem Residenzia Elisabeth var och hade inga kontaktuppgifter till henne alls! Han var dock väldigt bra och förstående och lovade att ringa henne för att försöka få detta löst.
Jag satte mig och skrev till hotels.com  när jag väl hittade någon stans alls att faktiskt få en riktig person att prata med:på facebook. De svarade direkt och lovade att hjälpa genom att även dem kontakta kvinnan,,fortsättningen följde även där.


Morgonen efter vandrade vi åter den långa vandringen ner till det närmsta Hop On  stoppet för att på så vis komma in till centrum,och blev chockade över kön till vatikanen! Den slingrade sig ett par kilometer !! vi var överlyckliga att vi gjort den farsen dagen innan och slapp hysterin när Påven väl var på plats.
Vi tog frulla på ett litet gatuhak som vi än en gång inte hade större förhoppning för,och åter blev vi förbluffade över hur bra deras enklaste mat faktiskt är! Deras Croissanter heter Cornetto och är som en mindre orgasm i munnen,,grymme!!
På dagens schema stod Collusseum  och detta kommer man lättast till via Hop On. På vägen fick vi se en del fina saker men även andra saker som aldrig kommer att lämna min späda jävla hjärna!!


Colluseum ingick i vår Vatikanbiljett,dock utan Guide och det ångrar jag lite eftersom stället är så löjligt stort och har så mye historia att man inte riktigt fattar vad man ser på!

Mongojesus var där,han hälsar.
Inte så lite irriterad över hur jävla idioter folk kan vara. Denna skylten skulle inte behöva finnas ,det borde vara så sjukt jävla självklart,men icke. Det enda positiva är att personen som ristar in sitt namn i ett av världens underverk förevigt cementerat sitt namn och sin personlighet som en sjukt korkad enfaldig och simpel individ.


Efter det var vi lunchsugna  och vandrade länge för att hitta ett ställe som inte var fullpackat. det var jäkligt svårt och det slutade bara med att vi satte oss på det mest turistiska haket mitt framför kolossen. Än en gång blev vi positivt överraskade av att maten höll hög standard,servicen var väldigt vänlig och allt gick jäkligt bra! 

En Spritz framför kollosseum  känns jäkligt klyshigt men ack så gott!


Efter det letade vi upp fontäner att besudla och statyer att förnedra;) 


Vi letade samtidigt efter Pantheon,ännu ett måste i Rom,och efter att vi vandrat efter kartan i en halvtimme hittade vi äntligen det,,med en kilometerkö utanför. Vi orkade helt enkelt inte köa för detta,utan vi satte oss ner för en stänkare i den stekheta solen och bara kollade på folk och lyssnade på operasångare på torget. Nä här filar man inte dragspel till en förinspelad Con te partiro,man drar den fullt ut,operastyle!

Spritz vid Pantheon!

When in Rome,eller italien över lag,då måste man äta glass! Italiensk glass är legendarisk ,och hade jag fått bestämma hade jag ätit det morgon middag kväll!

När vi ändå var på en sightseeingstreak bestämde vi oss för att leta upp Fontana di Trevi också. Visst är den magnifik!!?? Så romantiskt  att höra vattnet välla fram och få känna sig så välsignad i ögonblicket,bara vi fem,,,

Den riktiga sanningen är mer såhär,,
Och såhär,,
och såhär. Fullständig jävla panik. där är inget romantiskt över detta alls! Beväpnade vakter,konstant trafik,300 människor som klättrar över varandra för att få det bästa fotot,,jag fick lite panik. Rom verkar ha vuxit ur sina turistbyxor och lockar nu fler än det kan husera . Nu är där 70% turister och 30% urinnevånare varav 20% jobbar med turister och de andra 10 flyr väl fältet så gott de kan.
Vi flydde platsen innan någon blev dräpt med sin egen selfiestick och letade upp spanska trappan. På vägen dit hittade vi den enda gatan i Rom som inte innehöll 15 guidade grupper eller en mindre motortrafikled och så här är det nog mer jag vill att min turiststad ska vara,,tillfälle för att bara existera och vandra som en vanlig människa,inte trängas köa och slussas runt som får.


Vi ställde oss och gjorde en oceans 11 vid räcket längst upp på Spanska trappan  innan vi klättrade neråt för trappstegen.
Såklart måste även vi turistmuppa oss och ta lite "romantiska" bilder.



Vi drog ut på kvällens middag tills alla kände sig hungriga,vilket i sig inte är helt lätt !! Man får som sagt inte de normala tilltuggen  till drinkarna!

Tillslut gav vi oss ut på en tripadvisor jakt efter ett av de bästa ställena i Rom och det visade sig vara svårare än man kunde tro.
Vi vandrade efter Skölds gps och även om vi  hittade skiten visade det sig vara STÄNGT!?? hur fan kan en av roms bästa restauranger vara stängda en lördagkväll!??
Vi hittade tillslut ett ställe som låg  ganska centralt och fick beställt. Än en gång trodde jag att det skulle kunna vara microvågsköttbullar och  frysta grönsaker men jag hade helt fel igen!!


Mitt kött muade fortfarande när det kom ut och jag tvivlade,men herre jävlar vad bra det var!! Det verkar som att man inte lätt kan hitta kassa ställen att äta på i Rom,väldigt uppskattat!!


Det var väl här någonstans det spårade på ett underbart sätt. Vi satt kvar tills personalen själva fick mat och  vi beställde drink efter drink medans Sköld och Kapten  delade på en flaska Asti.Väldigt hetro indeed.

Efter detta tog vi en taxi hem till vårt  80-tals hus för att byta om och VÄGRADE erkänna att kvällen var över! Jag gick på jakt efter en öppen pub och shit bananas om de inte hade en liten kiosk  vid en fontän som spelade skitbra musik och serverade löjligt billiga cocktails som dessutom var de bästa jag fått! Där satt vi i den varma sommarnatten och blev högoktaniga och bara njöt av stämningen i denna kvarterskrogen,,







KL 2.00 gick vi hem  och fortsatte slaget hemma!!

Dagen efter var det lite skakigt men ändå görbart! Jag och Maritza ,som dessutom närde en snygg förkylning valde lite normala drycker som dagens första medans männen ansåg att om de inte startade med en öl skulle bakfyllan ta över och förstöra deras dag. Kan man lita på den diagnosen? 



Det tog snabbt en misstänksam vändning tyckte jag,men when in rome då då,,
Tiggare ,gatumusikanter och andra diverse skojare finns det alltid runtom alla uteserveringar och jag ger aldrig någon pengar av princip , men farbron här som knäppt västen med skosnörena kunde jag bara inte motstå,han misshandlade sin lilla ballalajka så magiskt bakom Maritza  att jag var tvungen att donera! Jag har gjort en kompilation av Romresan och de små ofattbara filmerna vi fick som troligen ingen annan än vi tycker är så jävla roliga men den ligger här roma 2017  !
Det blev givet mycket pasta,pizza och Caprese på denna semestern,men det är ju typ vad de har i utbudet. Såklart en hel del fiskrätter med ,men i det stora hela består matutbudet av allt som  är brödigt! Glutenintoleranta hade inte överlevt Italien kan jag säga,om de inte är beredda att leva på Caprese och soppa!

Dagens måste och mitt enda måste var Katakomberna,något jag velat se i många år. Det var inte helt lätt att  då klämma fram VILKA katakomber man borde åka till eftersom Rom har ca 60 kända sådana  och jag valde såklart den feliga,mycket för att priset var rätt men också för att  det var lite knivigt att hitta.  Vi skulle ha tagit Capuchinermunkarnas katakomber där de hänger eller lägger ut sina döda fullt påklädda och delvis balsamerade,en magisk syn,men istället tog vi Dormatilla katakomberna som i sig är imponerande men plundrade och sedan utrymda på allt vad ben heter .
Vi utnyttjade än en gång hop on hop off för att ta oss till startpunkten för utflykten och där passade jag på att loppa lite! 2 stånd av loppisgrejer hittade jag på hela vår resa,kanske lika gott då de tog hutlösa priser för allt.


Efter en helvetestur ut till katakomberna fick vi så vår guidade tur i en lagom liten grupp. Den skulle vara i en timme men på 45 minuter var vi ute där ifrån,och jag kände mig lite lurad på mina 30€ . Visst det var fint och så men vi höll oss på en nivå av 4 och det var liksom,,fattigt. Ska göra det till en poäng att besöka katakomber vart jag än är ,om de har dem. Har de inga tilverkar jag egna.
 Här nere fanns det en gång ca 150000 lik i diverse stadier av förruttnelse ,sen kom barbarerna och plundrade de flesta även om där inget fanns i dem at plundra då de flesta Kristna begravdes väldigt simpelt. Det som slog en var hur extremt korta gravarna var och hur fantastiskt många små små där fanns på grund av den höga barnadöden.
Lite spännande är att de säger åt en att inte fotografera med blixt,dels för freskernas  vidarelevnad(dessa är tex från ca 300 efter kristus)  och dels utav respekt. Skarpt ljus skadar ju freskerna och det är välkänt,men då undrar jag vad guiden gör med en gammaldags ficklampa  som hon lyse på freskerna med OCH spotlighten som ständigt lyser på den mest bevarade delen? Nä det är ingen specialare,det är en helt vanig halogenare. Italienare.
Efter det var det fritt hopp och lek fram tills vår sista middagsbokning på That´s Amore som ska vara en av Roms hetaste ställen  att äta på just nu,som vi köade till kvällen innan  men förgäves. Vi bokade då istället till kvällen efter och  såg väldigt mycket fram emot detta!

Vi satte oss på samma ställe som dagens lunch  och hoppades på att farbrorn skulle komma och spela igen och noterade efter en stund att där smög runt en filmcrew som filmade en hög människor. Snacka om att vi skrattade när vi såg VAD det var som filmades;)
Så kom kl 21 på kvällen och vi susade förbi den långa kön och blev hjärtligt mottagna av farbrorn som så sorgligt beklagat att det var fullt kvällen innan. Han var så lycklig över att kunna ta emot oss idag istället och fick en faktiskt att känna sig väldigt uppskattad och välkommen . Det är en liten restaurang med ett fåtal platser (vad vi kunde se ,möjligen finns det ett rum till bakom baren)  där de gjort vad de kunde av ytan,så endast långa smala servitörer kan jobba där!



Maten var verkligen så fantastisk som man ville att den skulle vara och vi åt med med många utrop och åmande.



Vid detta laget var Maritza så slut att det var ett under att  hon stod på fötterna,och vi andra började också tackla av. Man är inte van vid att äta så sent på kvällen och vi kunde knappt hålla ögonen öppna efter sista rätten.
Jag kan säga utan att överdriva att mitt kött var ett av de bästa köttstyckena jag ätit i mitt liv. Mer en religiös upplevelse än en middag. Tomaterna från Italien går inte att jämföra med de urlakade blekglåmiga sakerna  vi har här  i Sverige. Tomaterna i sig utgör en fullgod del av maträtten med lite balsamico över och olja ,söta som melonbitar och kraftigt djupröda kompletterar de köttet perfekt och all annan sås eller tillbehör är helt onödigt!
Desserter trycktes ner trots att det knappt fanns plats och sen tog vi en taxi hem för att dö nöjddöden i våra deprimerad men ändå uppskattade sängar.

Då tänker ni kanske"Men lägenhetssituationen?"  Nä,det blev aldrig riktigt löst. Kärringen ringde Maritza på eftermiddagen dag 2  av 4 Efter att vi gett vårt allt för att få kärringen att ta sitt ansvar för det hon gjort. Plötsligt hette det inte att det var ett elproblem eller ens en vattenläcka utan att hennes son varit sjuk. Hon undrade snäsigt om vi skulle komma tillbaka och vi sade att vi inte längre ville  befatta oss med henne eller hennes jävla residens. Vi hade fått Fabio  som ägde lägenheten att ringa,Hotels.com att ringa plus våra egna påtryckningar. Numret till mannen som ägde huset hade gjort susen och ganska så direkt efter att Hotels ringt honom så var magiskt problemet löst och hon erbjöd oss rummen tillbaka . Vi hade redan diskuterat hur vi ville göra och efter att ha läst på tripadvisor  insett att hon satt detta i system ,då ville vi inte riskera hennes sura jävla miner,risker att åka på reparationskostnaden för vattenproblemet (jo,ett par hade fått betala för reparationen av deras toalett på rummet  trots att de inte orsakat det!!) eller kanske helt stå utan lägenhet om hon surnade till. Det visar sig att där fanns en hel del recentioner som kunde varit vår egen,exakt samma förlopp som vi råkat ut för. Hotels hade dessutom bekräftat att vi skulle få tillbaka 50% av våra boendekostnader som plåster på såren och alla extra kostnader för taxi vi dragit på oss pgr av var lägenheten låg.
Vi var sjukt nöjda med det,de kunde helt enkelt ha kastat klausuler på oss och  inte hjälpt oss alls. Vi städade så lägenheten och tog adjö av det nerklottrade extremt bullriga läget  utan tårar i ögat och packade in oss i en taxi till flygplatsen. Ett råd till er som ska dit, TA UT SVÄNGARNA i tid när det gäller flygplatstransfer,det tar en jävla tid! Hela rom är i princip en enda bilkö och ska man ta sig någonstans alls tar det tid som fan.


Flyget gick utan några större förseningar och det funkade alldeles utmärkt denna gången,något vi alla var jätteglada för. Efter allt som hänt hade det varit lite för mycket om Ryanair börjat gny över detta också.

Så en recap över Rom?  Ingen stad jag tvunget måste åka till igen. Det var EXTREMT  trångt,folk överallt konstant,bullrigt och avgasigt är bara en basfakta,skitigt nergånget och nerklottrat med attityden att "det är någon annans problem" .Klottret specifikt och det faktum att Italienarna knappt tror på sophantering får staden att bli extremt stökig och skitig. Har du tur ser du en soptunna men oftast trycker folk bara in sitt skräp där de kan,i sprickor i husen,mellan stenar i monument,i blomkrukor,avloppsbrunnar mm,sen får ju Tibern som rinner genom staden lejonparten av detta.

Lägenhetsgrejen rör mig inte i ryggen när det angår min känsla för rom,det löste ju sig helt OK tillslut även om vi inte  fick vår centrala lyxlägenhet. Tack vare draken fick vi kvällen på krogkiosken som kommer att förbli ett konstant fint minne i min hjärna!

Nä,när jag turistar är det liksom viktigt att man kan ta ett steg tillbaka,njuta av ögonblicket och känna att jag är en individ i en stor stad. Det gick inte här,det var konstant pressat med folk  vart man än gick,trafiken ett konstant hot mot ditt liv (på riktigt,tänk er för 10 ggr innan ni går över ens ett bevakat övergångsställe) och att se världsmonument behandlas med sådan blasé attityd gjorde mig ledsen.  Klottret var ständigt närvarande,de flesta husen så enormt skitiga  flagnade  och eftersatta ,borrade i eller annars helt enkelt inte omhändertagna alls,och likadant var det med tex Pantheon. Där växte träd och grönt i sprickorna på detta mångtusenåriga miraklet och ingen brydde sig. Det är som att staden slutat vara en stad med syfte och istället blivit en enda stor turistattraktion som mjölkas till gränsen för vad den kan ta utan att  mata kon på andra sidan.
Det positiva?  MASSA måsten på en väldigt hanterbar yta, enormt bra mat i princip överallt,härligt väder och vänliga människor (italienarna)  på de flesta ställena. Har man inget emot  allt ovan är detta staden för dig!
STORT tack till mina älskade vänner som gjorde denna semestern möjlig och som hjälptes åt  i ALLT när det sket sig!! Tillsammans fick vi detta att bli mer minnesvärt än om vi bott lyxigt;)!!!
Kärlek.