Sidvyer, senaste månaden

torsdag 19 april 2018

Hembesök

Mina älskade vänner Lisa och Alex delade med sig av deras vän Christer aka Tomi  aka Hel som jag träffade på SRF första gången. Det  visade sig ganska snart att Christer inte har någon tatuering alls oach att vi ganska omgående måste fixa det innan världen rämnar och gräshoppor tar över landet. Sagt och gjort,det bokades upp en dag för detta och eftersom min studio inte är rullstolsanpassad,,,ja då gör vi hembesök!  tidig Lördagmorgon invaderades alltså Teskes hem,köket desificerades  och  en nervös Christer stencilerades. Eftersom han kommer från Götet var det lite viktigt att faktiskt komma någon vart (det är ju lite viktigt var gång)  då det inte är skitenkelt att  rulla därifrån till Ystad.

 Troligen var jag mer nervös än Christer och   om han har sår i öronen  är det för att jag nervositetsbabblade isönder dem. Vi passade på att peppa lite inför SRF detta året med och spelade  upp lite av sortimentet på deras Spotify lista undertiden vi nålade honom.
Christer hade varit nervös för hur det ska kännas och om han ens klarar av en så lång sittning,och jag var ganska lugn på den fronten. Att sitta i stol brukar innebära att man är så van vid smärta att den gränsen flyttats upp några hack längre än gemene man,och det visar sig vara alldeles korrekt. 7 timmar senare och vi har fyllt  Ganska mycket av en underarm och  nu är där bara några timmar kvar innan den är helt färdig! 

Jag fick sitta som en kratta så de lärde tvistar om det faktiskt var jag el Hel som hade ondast??!!


 Efter det träfades hela SRF gänget på Pinchos( Christers val)  och vi åt och skrålade. Tack  gode gud kastades vi inte bort denna gången från bordet då det inte var bokat efter oss  och  vi var rätt nöjda när vi kom där ifrån! Denna gången var maten faktiskt toppen!
 Eftersom timmen var ung och det kändes liiiite pensionist att gå och lägga sig kl 11 en lörda så drog vi till Contan för EN drink,,, Det verkar inte som att hjärnan riktigt fattar EN  utan en blir 4 och när timmen var sen fick vi packa in den mest handikappade (Kapten) i en taxi och  rulla hemåt!


Jag vet inte ur mye SRF vi diskuterade ,men bra var det och roligt var det!!! Snart igen för den sista biten av armen!!








onsdag 18 april 2018

Nostalgitripp down memory lane,,

När det är vår  kommer alltid städlusten fram. Ut med det gamla och in med ,,nä bara ut med det gamla och skaffa lite PLATS!  Jag röjde i min garderob strax efter att hälsovårdsmyndigheterna varit här för sin  vartannat år koll och det triggar såklart alltid en rätt överdriven städrespons innan,som sen inte riktigt lägger sig. 
Min garderob är ganska mycket ett svart hål som sväljer allt  och om man rotar hittar man helt sjuka saker. Jag funderade på vad jag EGENTLIGEN har i alla pärmar och det visar sig att jag har sparat   saker från den tiden då man hade allt i pärmar eller uppsatt på väggen ,sen fick folk komma in och peka på något de ville ha och så bara gjorde man det,oavsett hur många gånger den redan var gjord. Jag minns att det var så jag började rita egna saker,när jag hade tröttnat på ödlejävelen jag gjort 8 gånger redan och jag ville ge folk något annorlunda. Jag var kvar på min lärlingsplats i Höör i 1,5 år sen öppnade jag eget i Ystad och pärmarna följde med helt enkelt. Jag vet att jag bad om lov att kopiera bästsäljarna så jag hade något alls att visa kunder förutom foton ,men gaska snabbt efter att jag öppnat eget var det inte lönt att ha pärmarna längre,,jag ritade alltid mina egna saker oavsett.
När jag nu rensade i garderoben dök dessa underbart nostalgiska papprena upp igen och jag skrattade tyst åt hur många gånger man  gjort solarna eller svanktribalerna;) 
Tänk så sjukt långt vi kommit från massproducerade flash som tatuerare ritade upp och sålde till varandra  så att en och samma tatuering gjordes om och om igen,till att allt ska vara så unikt det bara går. Sen att detta går i en 360 cirkel och kommer tillbaka till att folk ser saker på instagram och google som de vill ha utan att fundera på att flera tusen människor har tänkt exakt samma sak,,ja det är bara et sign of times.
I studion låg en bok som jag tyckte var jättefin och det var redan när jag jobbade på Tattooworld som jag hittade den och kopierade för att jag älskade de mönstrena och en bok med blommor som var uppbyggda på ett väldigt annorlunda sätt,,,och det slår mig att idag,,right now,så är dessa extremt  populära,sisådär 15 år senare!!    Who knew!

söndag 8 april 2018

Otto 2.0


Så i fredags eftermiddag hämtade jag hem vår pojke beväpnad med en hög smärtstillande  och  vi satte oss för att vaka ut slutet. Det känns på något sätt lättare när man accepterat att slutet är nära och att när man väl ringer gör man dte för att hjälpa honom ur hans smärta. Som förra inlägget berättade var det HELT rätt beslut att ta hm honom för man såg hur stressen rann av honom.Det var oerghört skönt och vi var faktiskt lyckliga alla 5 när  vi väntade ut helgen.
Natten gick bra som sagt och när jag åkte för att jobba gav jag honom en dos smärtstillande till och kunde jobba med gott samvete. Vad som väntade mig när jag kom hem fick jag ta då.
Innan jag åkte viskade jag åt honom det enkla faktumet att om han inte åt skulle han dö,och vad han än bestämde sig för så var det ok för oss.


Mitt på dagen får jag ett mess av Kapten,,HAN ÄTER!!hahahah ja han bestämde sig tydligen för att faktiskt äta och vi var dämpat glada,,det kan vara att det är för sent och att han inte kommer att klara det ändå,men lyckliga var vi,han fick i sig näring och såg förbannat nöjd ut!

Söndagen har passerat med ännu mer mat och inget smärtstillande alls längre,,han verkar så jäkla tillfreds och glad,tvättar sig,springer ut och går på toa,kollar nyfiket på vad som händer och njuter bara,,,,och vi är lite förbluffade??Han skulle ha sina sista dagar nu,vid det här laget söndag kväll skulle allt vara över och han skulle få slippa all skiten,,, han valde att totalt överraska oss och börja äta som om inget av förra veckan ens hänt! Vi tar alltså detta dag för dag nu och skriker inte hej riktigt än ,,men damn;) Han mår,,bra??



lördag 7 april 2018

Nöjd kille 05

Igår gjorde jag slag i mitt beslut och hämtade Otto från djursjukhuset och tog hem honom till sin egen miljö där han kan slappna av. Det visade sig GENAST att det var rätt beslut. Han tog en recon runda i huset och hoppade sen upp i soffan och somnade som en stock,väldigt avslappnad. 
Nu vakar vi och jag ger smärtstillande var 8:de timme så han slipper smärta iaf,,Vi kammade ut tufset i pälsen så han känner sig fin och ren,något han blev jäääkligt nöjd med.

 Sen kväll försökte jag bjuda honom på något ätbart och det slog genast bakut. Han blir fan rädd och drar sig undan helt så vi jagar honom helt enkelt inte med maten mer. Han gick in i garaget och gömde sig lite,och då vet man att  man kan ge upp försöken,han vill verkligen inte. En smärtstillande innan vi gick till sängs så vi kunde sova gott i vetskapen om att han inte har ont och också kan vila. Mitt i natten hoppar ha upp till mig och kelar och spinner och intar sin vanliga plats hos mig vid  huvudkudden och äter fantamig tre godisar! hahahah denna känslomässiga berg och dalbanan alltså. Jag fick om inget annat en natt till med en grovt spinnande pojke,precis som det ska vara och det är jag evig tacksam för!
Smärtstillande på morgonen ,sen får han vila upp sig  idag och jag håller tummarna för att han inte är i sämre skicknär jag kommer hem igen. Vi tar alltså detta timme för timme nu. Kapten är hemma för att hålla lite koll på honom,,fortsättning följer på ett eller annat sätt.

fredag 6 april 2018

Otto bebisen.


Det har inte varit lätt denna gången. Saker som jag inbillade mig skulle vara självklara är inte det alltid. Vi fick rusa in med Otto igen då han tacklade av rätt snabbt efter att de smärtstillande lagt sig .
De gav honom dropp och mer smärtstillande och efter ett dygn av att inte äta satte de nos sond på honom. Äter inte katter får de fettlever och dör av det,så det är verkligen en dryg situation. En nos sond gick vi med på men hals sond,,nä där drar vi gränsen. Vill han inte äta mer ska vi inte upprätthålla liv som inte vill.
Vi var rådvilla när vet ringde andra dygnet med sond och sade att han är låg  i humöret fortfarande,men inte sämre,,inte bättre. 
Vi visste inte alls vad vi skulle göra och kom därför in oför att hälsa på. Jag hade redan ställt in mig på att få se ett vrak som inte ville mer och som bara låg platt. Jag hade redan förberett mig för den sista stunden.
När vi kom in blev allt totalt omkastat igen. Han var inte alls det vraket jag trott han skulle vara utan rätt jäkla aktiv. Om det sen beror på smärtstillande mm,det vet vi inte ,men beslutet att ta bort honom kastades plötsligt långt bak i  periforin,,det hade varit barockt att ta bort honom just då,jag hade alltid undrat om jag gjort rätt.
Djursjukhusets anställda upplever honom som låg och ja ,det är han såklart,han HATAR att vara där inne och ångest dräglar som fan så fort de hämtade honom för att hälsa på oss,me jämför de med hur han var när vi hämtade honom förra gången  blir det lite fel. Han var ju hög och inte alls sig själv,dvs kelade och buffade och spann som fan,,det är inte riktigt Ottos normala tillstånd.
Idag pratade jag då med vet en lång stund om  vad våra alternativ är. Att ta hem honom är ju  rätt självklart om han inte försämrats över natten (vilket jag inte tror,han går ju på allt han kan tänkas behöva just nu)  och sen får vi se om han vill börja äta  av sig själv .Vill han inte det,då ringer vi hem en vet som  tar bort honom i hemmet,på hans favoritmatta i lugn och ro. Inte i en klinik där det luktar ångest och sorg.Jag såg till att han får med smärtstillande hem med så väntan på vet inte blir plågsam för någon av oss.
Hemma där han kan vara lugn,,kanske tillockmed få se åkrarna igen en sista gång? 
Det är aldrig lätt detta,men det ska göras,det är vår plikt efter de 9 åren han gett oss.



onsdag 4 april 2018

Mitt hjärta får stryk.

försiktig lycka utbyttes till hopplöshet igen när jag kom hem igår och hittade Otto ihopakryllad i en boll utan att vilja röra mat eller vatten alls. Pankreatit ska vara enormt smärtsamt och då förstår jag att man inte vill äta eller dricka. Han försökte dricka men eefter att ha suttit vd vattenskålen en kvart utan att kunna förmå sig att dricka,då ringde jag vet igen. Denna gången en annan vet för att få second opinion så att säga. 
Det jag vill veta är väl egentligen när jag gör fel i att upprätthålla liv ?
Vet i Tomelilla sade kör in med honom ,och det var såklart planen oavset,han behöver smärtlindring  vilket slutet nuän må bli.
Väl inne fick vi en annan veterinär som var mycket rakare och bättre än den första vi hade. Hon tog en rejäl titt på journalen och sade rakt ut att om han inte börjar äta efter attvi lagt in honom  så får de sondmata honom. Först en helt normal sond genom näsan,men nästa steg är då en sond i halsen som sitter tre veckor ,där vi får mata honom hemma. Hon indikerade att detta inte var ,,värdigt för en 15 år gammal herre och det håller både jag och Kapten. med om innerligt.
Nu väntar jag bara på svar från ultraljud om hans njurar har orkat med denna persen och såklart på svar om hur han mår rent allmänt.
Jag brast ut i gråt igår och kunde inte stoppa tårarna. Känslan av att detta är slutet är så påtaglig nu och den magkänslan fick jag  när Katt blev sjuk med. Detta är inte lika förvånande och inte lika tragiskt,han har haft ett långt liv och ingen kan vara lyckligare än Otto kan jag garantera.
Och ändå,,att släppa taget ,,
Vi får se vart detta bär hän.

tisdag 3 april 2018

Kitty Love

Igår fick vi då hämta hem vår pojke som övernattat 2 nätter på Evidensia i malmö på grund av inflammerad bukspottkörtel.
Det var ca 2,5 år sedan sist och där emellan noll skov så  man kan väl säg att detta är  rätt ok för en 15 år gammal kille;) 
Denna gången när vi hämtade honom var han oändligt mycket mer pigg än han var förra gången och det tog ca 5  sekunder i bilen  sen spann han som en bandtraktor och kelade konstant hela vägen hem! Han var sannerligen glad att få komma hem och han fann sin plats väldigt snabbt  uppe i sängen där han sov hela dagen medans  vi flängde för att få tag på hans medicin  vi fått på e-recept. Problemet var bara att det var röd dag och inte ett apotek öppet efter 14.00 i ystad så Kapten fick flänga tillbaka till Emporia och hämta ut på deras apotek. Det var bara anti illamående som  han VÄGRAR ta så det var lite meningslöst (vägrar ta,han blir illamående av dem;))Jag hade hoppats på lite smärtstillande,men det var det inte. Nu håller vi bara tummarna för vår kille att han piggnar till och inte får ett skov till på några år.

söndag 1 april 2018

ett Emporia moment

påsken är ingen högtid vi firat någonsin och med alla snöstormar detta året var den så långt iväg  den någonsin varit. Jag bestämde mig för att ett simpelt Emporia moment var det enda rätta för att låta helgen infinna sig,så kl 15 hoppade vi  på tåget för att dra till Hyllie !Väl där väntade vi in Höörsborna som fick  ersättningsbussar och när alla var samlade var det,,mat.
Ja Vapiano är en lite mainstream restaurang men drinkar och mat kan de! Drygt som fan att köa för maten (jag var först,,fick min mat sist) men det är enkelt och du vet vad du får och baren kan faktsikt leverera hederliga drinkar och vin!

Det var sjukt trevlig att bara sitta,drick lite gott och prata med vännerna och det som eg skulle vara en shoppingdag kortades effektivt ner till mat vin och umgänge vid bordet som troligen blev känt hos personalen som bord 8,,där man provar ost och övertrasserar sina Vapianokort;)
För första gången skulle vi få träffa den Mystiska Camilla från Stockholm,Skölds utvalda first lady och jag var nervös som ett ADHD-skadat får ! Det tog 0,3 minuter innan det visar sig vara helt ogrundat,,jag vet inte egentligen vad jag varit orolig för,,väljer man att stanna hos Sköld har man ett vansinnigt tjockt skinn och en rejäl portion ironi;) 

Kedoess var lite taggad att shopa så damerna gick loss en timme innan stängning med lite olika ärenden  och lämnade killarna där de satt med blanka kort och inget annat på agendan än världsproblem och öl att lösa,,,
Det är helt sjukt,,jag har ett helt köpcentra och tre damer att joina i smink och underklädesaffärer och ÄNDÅ kommer jag tillbaka med en fotogenlampa och en Grapponialjusstake jag hittat på myrornas! Där är ngt fel på mig.
Det löstes en del världsproblem vid bord 8 ,det måste tillstås,och när vi kom tillbaka strax innan 8 var världen ett enklare lättare ställe att leva i tack vare 4 djupa herrar;) 
Nya drinkar och ännu mer underbart umgänge. Klockan slog 8 och jag tittade på gallret som åkte ner för köpcentrats dörrar och hade en liten,,smygande ,,dryg  känsla i nacken. Greppade inte vad det var förräns Sköld och Camilla skulle dra hem ,,de händiga skåpen där man kan låsa in sin jacka och eventuellt alla andra användbara saker som husnycklar och pengar,,de finns INNE på Emporia!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag Kapten  och Rickard fick order om att springa runt hela huset till Ica som har väktare och de KANSKE skulle kunna hjälpa oss komma åt våra grejer! Jag har alltså joggat runt hela den brutala kolossen som Emporia är i högklackat!!Väl där var de extremt hjälpsamma och en vakt lät mig komma in för att ta våra grejer. Tacksam är bara andranamnet ,möjligen även förstanamnet och alla icke existerande barns med.
När krisen var avvärjd satt vi sedan och bara mös tills folk droppade av och det bara var Skurup och Ystad kvar! innan dess hann vi med ett par för och efter Proseccobilder. Först låtsas vi vara fina,,försöker hitta sin bästa sida(jag har seriöst ingen,det ser ut som det gör från vilket jävla håll som helst,det kan inte vara mer okomplicerat  !)

och sen fulbilden,,den man kommer att komma ihåg när man är 80+;)

Vi tog tåget hem vid 23 och medans vi väntade drack v i ett sista glas bubbel(öl,,men det bubblar?)



Väl framme i Ystad blir vi mötta av en ung man med en jävla KÖKSKNIV!?? han går fram och tillbaka mellan pressan och torget och muttrar något om att han ska köra upp den i röven på oss. Konstigt nog kände jag mig inte vidare hotad,men det var troligen för att han gick på andra hållet när vi gick över på hans sida,,är inte helt säker på att han menade allvar med sina hot utan snarare ville bli intagen på akutpsyk. medans Maritha och co åkte iväg med skrämd mamma som chaufför stod jag och Kapten kvar och kollade på när Polisen gjorde en ren hjälteinsats och plockade ner killen snabbt och effektivt ,utan våld eller drama. imponerande att se hur de bara handskades med en man med den största kniven jag sett på länge som om det var likvärdigt med att sätta på sig rögetofflorna på morgonen.Tacksam var vi för deras insats och i taxin hemkonstaterade vi att denna kvällen blev så total den bara kunde bli i form av spänning och nya möten,,,en påsk med noll ägg och trams,,bara de bästa av vänner <3<3<3