Sidvyer, senaste månaden

fredag 29 november 2013

Samlade förmågor från gången vecka


Har jobbat loss en vecka nu utan att dela med mig här på bloggen,men här kommer hela raddan nästan! 
Åsa fick en avbokning och helt oplanerat fick hon även hästen jag ritat för längesedan,som om den bara var ritad för henne! Som en macka!
Tobbe fortsätter på sin biomekaniska arm som jag sliter som ett djur med. Var så kaxig för att jag hunnit  så långt på andra armar på andra kunder,medans jag inte ens krafsat på halva ytan här!!! dvs en riktigt kålvuxen arm.
 Sen har jag fått tvinga mig att måla lite.Tiden är så knapp men njutningen av att få måla är så extrem att jag får försaka andra grejer som den sista halvtimmen  på dagen tillsammans med  min slutarbetade man eller wordfeud(viktiga saker)
Att låna ett jättedåligt foto från facebook för att använda är inte det lättaste när man gör porträtt,och helt lik Vera är det inte,,men jag tränar på att måla av folk utan att fuska som när man tatuerar och kalkera av fotot, och sen bara fylla i färgerna där de ska sitta. Jag vill försöka mappa ut ansiktet själva och få likheten på så sätt,vilket är apsvårt. Ville se skillnaden på kvalitet lite snabbt och lånade Alice ansikte fårn facebook och kalkerade av det. Förbannat roligt detta med MEN det är fusk,,,tillbaka till ritbordet och starta på nya utmaningar.
 Lisa satt som en galning när det var dax för revbenen och efter 7 timmar satte jag broms. Den blev då bara halvfärdig,men den som väntar på npgot,,,,,äh jävla skiuttryck,,,den som väntar på ngt gott väntar alltid för länge helt enkelt!

tisdag 26 november 2013

The Renoveringen

Och när man var borta i Bryssel(ja dålig timing men huset dök upp plötsligt) så hyrdes det motorverktyg och grävdes hela dagarna långa och ibland nätterna med,och ett par av rummen är nu urgrävda såpass att mackadam kan läggas  ner och golvvärmen påbörjas:)Innertaken har rivits ner och avslöjat en hel del obehagligt stora råtthål,men det är att förvänta i så gamla hus som inte bos i.
Inga lik hittades i utgrävningen.



Väggar och skit har börjat rivas i tillbyggnaden och vi skrattar gott åt diverse byggfel men tar inget av det vidare hårt eftersom skiten ska ner.
Vi har nu stegat ut badrum och kök även om saker och ting kan ändras fortfarande.Det  är ytterst svårt att  se genom väggarna som står där nu för att se vad som KAN bli. I detta stadiet känner jag mig extremt vilsen och sjukt värdelös. I svenstorp var det jag som koordinerade OCH rev mycket av det som skulle göras.Nu står jag och hjälplöst glor på medans jag fryser mig blå om läpparna. Försöker jag minsta lilla röra kojärnet kan jag inte använda mina händer till jobb dagen efter,och det är trots allt värdefullare,så jag väntar vänligt men frustrerat vid sidolinjen tills jag kan göra något alls.
Virka något,,komma med mat,,,.:(










måndag 25 november 2013

Brussels : there and back again

När chansen att åka till Bryssel öppnar sig tar man den alltid och denna gången var det EMINENTA resesällskapet snyggeMaritha! En människa så liten och praktisk att jag junde ta henne som handbagage  fram och tillbaka!
(notera att jag inte ställt in ISOn på kameran än,därav de kackiga fotona)
 En alldeles lagom tidig flight ner så man slipper vakna innan krågorna,tåg in och frulle på Kastrup,och de första magiska glaset vin!

 På kastrup mötte vi en hel formation av US soldiers som skulle någonstans,RÄTT så jävla trevligt med män i uniform tidigt på morgonen får man säg. Vi misstänker att de flög i det HELT svarta flygplanet (Kände oss lite konspiratoriska och internationella där ett kort tag)
Väl nere i Bryssel landade vi på hotell Metropol,något av det vackraste jag sett ever. Jag hade helt glömt att vi spanat bilder på det tidigare och blev så tagen av hur välbevarat och extremt lyxigt det var. Detta har en gång varit elitens tillhåll ,och än idag klassas det som ett 5-stjärnigt hotell. Vi betalade IKKE femstjärnigt kan jag lova och som körsbär på toppen slängde de in frukost med!Man tackar och bockar och bögar och bugar.

 Jag kände mig tillbaka kastad i Hercule Poirots tid,och det enda som saknades var rökdoften. Bryssel är för övrigt helt jävla rökfritt,ett rent himmelrike för en rökgestapo.Hissen på hotellet glömde jag fotografera men tillockmed den var orginal,en sådan med 2 separata dörrar av galler som amputerar händer och stannar för det mesta. Frågade lite försiktigt portiern hur gammal den var och han svarade lika försiktigt på underbar franskengelöska"we dönt knö" och blinkade;)
 Där var en wall of fame,och ingen av de franska namnen sade mig något men så var det namnet jag kände igen desdå bättre;) Monica,världens vackraste,,hoppas vi hade samma rum.
Rummet var väl det mest innovativt inredda jag sett med bjärt grön matta och tapet i silver och grönt,men jävligt fint var det oavsett! Maritha dyker minibaren som en kobra,men där stod de 3 gratis dryckesvalen och ingen av dem var vidare intressanta;)

Snabbt som  fan dumpade vi väskorna och gick ut för att glo på Bryssel. Vi gick upp till Groote Plein och kollade på regeringsbyggnaderna tror vi,men i 2 garders kyla ballglor man in te en längre tid. Vi satsade på att hitta en bra restaurang helt i blindo och hittade faktiskt en med 2013 års Michelin rekommendation. Vart de fick den ifrån vet jag inte ,men det var attans trevligt och jag har aldrig tidigare fått en råbiff med majonäs iblandad. Lita på att Belgarna kan detta!


Efter det började vi hitta lite utav shoppingstråket,och de magnifika gotteboeren de ställde upp i fönstrena inför den kommande julen. Belgarna ÄR väldigt förtjusta i bakverk och choklad och därav rådde ingen brist!

Olja och Vinäger i lösvikt,,magiskt fint!
Tomtar i lösvikt,,lika magiskt.
 Där är en hel del vackra hus i Bryssel,men en förvirrande blandning av hus,nya som gamla har uppstått. Helt oberoende av vart de finns kan ett nytt skitfult ha byggts upp där ett gammalt uppenbarligen har stått. De gamla brevid kan vara i förfall medans det nya är helt i full gång. På andra ställen är det helt omkastat så att de gamla är i full renovering och gång,medans det nya bredd är tomt och statt i förfall. I det senare fallet går jag fram och hjälper på förfallat på det nya med en spark eller ett pill. Bort med betong.

 Som tur är har EN av oss lokalsinne annars hade vi aldrig hittat hem igen. Det är ganska enkelt och ganska litet just den centrala delen av bryssel,så kartor och skit behövs inte. Bakgator är väl värda att besöka då alla möjliga sorters fik och affärer kan hittas där. LP-skivor är fortfarande något de säljer massvis av här,nya som gamla,så passa på att utöka din Vinylsamling  när du är här.
 Var tvungen att visa Maritha en riktig kvarterskrog,och tvinga i oss en Kriek,som till min stora skam inte upplevdes som vidrig längre!! Kriek är då körsbärsöl med något kilo socker i.

 Kukfälla såhär på eftermiddagen.
 Så blev det kväll och vi hade förirrat oss in på någon bakgata  på motsatta sidan av det stora turiststråket och fick syn på en restaurang som såg bortom mysig ut. En Maroccansk resturang som verkade fullsmockad. Vi gled in lite försynt och blev så ytterst väl bemötta av vänlig ytterst effektiv personal. Välklädda artiga herrar som visade oss till troligen det sista bordet de hade.
 Menyerna var lite utav ett mysterium så vi frågade oss lite fram och fastnade för Tajines med lamm russin lök och sesamfrön med couscous till. Holy fuck säger jag bara,,,,det var det godaste jag ätit på länge!!! Till det ett supergott fruktigt vitt som killarna själv valde ut.
 Denna kvällen kunde inte ha slutat bättre och vi var helt lyriska av den fantastiska maten vi fått! Vi TROR resturangen  hette Marrakesh ,men är inte helt hundra. En på miljonen kan den iaf vara!
 Frukost: Frukosten var väl en av de bättre jag fått på hotell,undantagit Clarion och Ystad Saltsjöbad faktiskt. Surdegsbaguetter och en massa varmt att välja på,och där inte maten höll måttet där kom vår kaffekille och räddade dagen. Han vande sig snabbt vid att vi var svenskar och kom väl fem gånger oftare till vårt bord än till andra natonaliteter. Svenskar bälar kaffe:ja.
 Sen var det bara ut och kajka igen! Shopping och fika stod på schemat.


 Maritha hittade en Tamarisaffär som hade skor i hennes barnstorlek;) Lycklig som dess like bli hon också!
 Sen sniffade min Jugendnäsa upp ett liiitet litet Hotell som låg inklämmt bland nya gräsliga och gamla förfallna byggnader. Där hade tiden stannat. Hotel Esperance var som tagit ur vilken Poirot-film somhelst. De spelade tidsenlig musik och hade varit måna om att spara allt som det varit. Tyvärr var hela alltet i rätt dåligt skick,men några franska tidningsarticklar i fönstrena hintade om att det rustats upp och kanske skulle rustas upp ännu mer . Vi satt som flundror i några timmar och bara njöt av allt.





 De hade tillockmed bevarat den gamla pissoaren,om än i nytt kakel;)
 Efter det vandrade vi vidare och shopade vidare,och dök på Café Falstaff som vi kände att vi var tvungna att besöka lite senare.
 Ett magnifikt Jugendbygge som någon fucktard fått klorna i och fullständigt förstört. Den ena sidan  var omgjord till nattklubb med förmålade fönster (idioter) och utanför hade någon med storhetsvansinne satt upp de STÖRSTA jävla utevärmare jag någonsin sett!!?? Dessa kan alltså brämnna hål påuniversom om man startar dem! Till råga på allt var det någon hemmasnickare som satt ihopa lite blomsterlådor som var manshöga som stod och ruttnade utanför så att man gärna missade det som var kvar av själva Café Falstaff.
 Mera shopping,här på Desigual:)
 Lite eftermiddagsfika på Paul,i en supercharmig byggnad. Maritha och kameror kommer inte så överens,men så ser jag avsevärt möed bättre ut på suddiga foton så Win win!
 Vi testade lite av olika,och Pauls macarons med smörfyllnng var 2 die 4. En sådan räckte till oss bäda,så de andra 2 pajerna var lite väl overkill. #ätamedögonen

 Hem igen till Hotellet för att dra på den lilla svarta och förhoppningsvis hitta en bra restaurang.
 Suddig selfie med kaka i förgrund,,obligatorisk.
 Vi tog en liten drink i Hotellets überfeta bar.
 Vi satt väl inte kvar så länge då en hel del affärsmän glodde näringen ur den lilla svarta(som ni ser på bilden)
 Men varsin Bellini hanns med,och vilken bellini sen. Killen i baren sparade INTE på krutet!
 Vi frågade verkligen i receptionen efter en bra restaurang,men hur enkel killens beskrivning än var så hittade vi inte den och vi satsade på en italiensk vi sett tidigare i bakgatorna. Den var väl ingen höjdare men det kunde kvitta,det var mat och de hade vin.
 Maritha fotar igen.
Dag tre,upp på fötter igen! Nu var det dags att ,,,shoppaaaa! Lite mer att gå och faktiskt införskaffa det man glott på de föregående dagarna,och passa på att handla lite julklapps.
 Grym aktivitet utanför hotellet,i rabatten,i världen.
 Ja,vanedjur. Vi hittade tillbaka till Hotel Esperance och tog ett glas där,,,en sådan underbar atmosför som troligen inte kommer att hålla jättelänge till måste tas till vara på.
 Och ja,,,lunchen intogs IGEN på samma maroccanska resturang där Hamid tog så väl hand om oss.

 Tydligen är alla trappuppgångar i de gamla husen lika värdelösa och hisslösa att det har utvecklats en flyttfirtma sombara gör detta! En hiss byggd enkom för att transportera upp flyttlådor till våningar högt upp. Geni.
 Så,,,vi hittade Café Falstaff igenoch tog oss en kriek där. Vad som skulle varit en himmelsk jugendupplevelse gjorde oss bara så äckligt deprimerande.  Det må se fint ut på bild,men i verkligheten var hela det dekorerade innertaket  ni ser ytill höger på väg ner i stora sjok. Stora fula högtalare var uppborrade på den delikata sammetstapeten. I det stora mörka  utrymmet ovanför lampan på biden nedan hade någon idiot spännt upp ett nät för att den fantastiska kupolen av målat glas skulle "skyddas". Dvs den är bortglömd och i disrepair,och ingen får se den.
Allt var skitigt krackelerat,klistrat på med massa skit,bord från 81 som var så kantstötta att Courtney Love hade sett fräsch ut i jämförelse,och de magnifika pardörrarna som en gång varit så vackra  igenbommade. Jag och Maritha grät lite i själen.
 Ovanpå detta taket låg tex ett basebollträ(inte synligt på bilden). Skäms,,,skäms på er era jävla sär.
 Hittade 2 kassor från National när vi var ute på uppdrag,båda 2 i mässing,och inte försilvrade som de jag har,tydligen vanligare här nere än i sverige.
 Hittade ett macron/chockladställe som hanterade sina varor som om det vore diamanter. Ett måste dvs att testa detta.
 En stor julklapp till någon lycklig vinnare i släkten blev det.
 Och ett stort paket Macarons ihopaplockade av killen i kostym bakom diamantdisken,enkom för Cissel;)
 Sista kvällen och vi tyckte att hotellet troligen var gott nog att sitta på efter allt galloperande fram och tillbaka.
 Här någonstans hittade jag ISO inställningen och Maritha kunde ta foton igen;)
 Vi funderade lite på att ta något litet i baren,men kom sedan på att vi då troligen missade ett av de vackraste rummen på hotellet och optade för deras egen restaurang. Bra val.
 I balsalen blev det ett himla spring på de 5-7 anställda som tog hand om bara oss 2 till att börja med.
 Har sällan suttit i en så vacker matsal om man undantar Prag. Klassisk musik i högtalarna och en såååå avslappnad atmosfär.


 Hummercarpaccio  till att börja med.

Ett fantastiskt röt till det (deras vinlista var inte på något sätt ohanterlig,man kunde få massvis med fina viner för under 300 kr flaskan)

 Oxfile och kronärtskocka.

 Och tillsist en båt med päron i cognac  saffranssås och choklad.

 En extra  liten efterrätt med macrons och pumpamousse medföljde kaffet,och sen var vi HELT nöjda:)
I ärlighetens namn så var maten inte alls särskilt bra. Kocken var rätt spretig med 5-6 olika smaker på varje rätt.köttet var för hårt stekt(torrt och hårt,men välsmakande ändå) efterrättsbåten otroligt bitter med för mycket rå saffran och smaker som inte alls gick ihopa och  hummern som var seg till förrätt,,,men det gör inget,,,jag har sällan känt mig så uppassad och väl omhändertagen som där,och det maten saknade det fyllde salen och servicen på:) Ska ni äta här så ta fisken,det kan di små belgarna.
 På väg till flygplatsen fick vi en chaufförska som har varit rallychaufför i ett förra kliv,eller helt enkelt stelopererat höger knä för det gick med skrigande stopp och start till flyget;)  Bryssel airport har bland annat en jättefin vinhandel och där passade jag på att köpa en flaska rött till Kapten som jag hoppas få lukta lite på någon dag:)
Bryssel: väldigt mycket mindre än jag trott,men ack så jävla vänliga människor det fanns där. Bra shoping och gott om restauranger och vackra hus att njuta av. Allt som allt en helt fantastisk helg med  mini Maritha:)!!!
Och nä,,vi kollade INTE på den pissande statyn. #overrated