Nyköpings tatueringsmässa skulle gå av stapeln för andra året i rad och jag hade fått den stora äran att vara Jury dvs jag ska sitta och döma andra människors tatueringar,heja på kollegor och allmänt åtnjuta utbudet av bubbel;) Tog tåget upp som faktiskt avlöpte nästan smärtfritt förutom att vi hade 30 sek mellan norrköping och nyköpings bytet. Detta klarade vi galant. Hata tåg. Väl framme och incheckad gick jag till lokalen "träffen" där mässan hölls,en 20 minuters promenad genom ett Nyköping som visade sig från sin blommiga lummiga bästa sida. Det var varmt och gott och riktigt trevligt att promenera dit.
Väl framme på TRäffen,folkets hus blev jag överförtjust!!! Herrejävlar vilken go bevarad lokal! Här har legenderna spelat kan jag säga! Se nedan följande exempel! Skämt åsido så älskar jag dessa underbara lokaler som stått still i tiden. Det har skvätts lite målarfärg på väggarna genom åren men all ångest och lycka sitter fortfarande i bjälkarna,mennen från svunna tider på både gott och ont. Perfekt ställe att hålla en tatueringsmässa på:)
Såklart var jag framme långt innan jag behövde vara det och stod och traggade på en förvånansvärt osttressad Michelle. Eller ja,det är väl den klassiska ankan,lugn på ytan men paddlar som fan undertill.
Mässan var jättebra uppstyrd med bra med fika åt de som arbetade och väl tilltaget med utrymme så att ingen behöver trängas. Ur trevnads synpunkt är det på både gott och ont,det ser ju ut som om det inte kommer så många besökare en det är ut hygiensynpumkt mycket bättre då både tatuerare och tatuerade kan gå fram och tillbaka utan att behöva trängas med folk.
Efter en stund dök Heidi upp och med Heidi kom bubblet fram;)
Där satt vi så och pratade ihopa oss om hur jury tjänsten ska se ut,gradering ,motivering osv.
Att vara jury är en plågsam jätterolig upplevelse. Att se alla dessa fantastiska jobb radas upp framför en och att sen dessutom behöva bedöma dem,det är en ödmjukande upplevelse. När jag satt där kände jag att jag kan ge upp och börja jobba med något annat men i skrivande stund känner jag att jag vill riva tag i alla uppdrag och göra mer,göra bättre och det är en fantastisk känsla att få efter 25 år i branchen.
Mina två mededomare var Heidi Hay ,en kvinna som satte the gold standard på tatuering i sverige redan när jag var novis,en nivå man arbetat att komma ifatt och som redan när jag startade för 25 år sedan var en legend. Att jag sen får hänga med henne och faktiskt vara en vän inte bara en kollega såhär 25 år senare,,,,magiskt.
Jurymedlem nr 3 är en annan legend, Isac på Eaststreet tattoo ,en kille som haft de galnaste svängarna inom karriären och nu har gett sig in på bokskrivande ,något som är extremt imponerande och inspirerande för oss andra som kanske börjar undra vad som kommer efter tatuerandet.
Och så jag ,,,vad fan gör jag i denna treenigheten?? Bara michelle vet varför,men fan om jag inte är väldigt förärad!
Första dagen vart det inte mycket med tävlandet då dethelt enkelt inte dök upp så mycket folk. Detta tros bero på det fin fina vädret,folk hade fortfarande jobb OCH sweden rock. Vi strök de första två tävlingarna då bara en eller faktiskt ingen anmält sig,de flesta som kommit var upptagna med att tatuera sig helt enkelt. Ett par tävlingar genomfördes och vi såg fram emot en lördag där betydligt fler skulle komma och även tävla:)
Istället gick vi lite rundor och hälsade på kollegor och deras kunder. Martin på Lucky 7 i norrköping påpekade att han satt och gjorde samma min som vikingen hela tiden,,jag kunde inte ge fan i att smygfota;)
Yes indeed!
När mässan var över samlades vi så som vanligt i lobbyn på hotellet och tog ett glas vi eller sju och pratade. Det samlades ett gött gäng kring soffan och där hände något.
(bilden har inget med ämnet att göra som så;))
Det samlade gamla och nya tatuerare runt bordet och det började pratas om SRT som förening,,som en enhet. ALLA vägde in,allas ord togs upp,alla hade något att säga och det slutade i att det blev ett av de bästa inofficiella SRT mötena jag varit med på på länge och de flesta runt bordet höll med! Detta vill jag på något sätt bita tag i och ta med mig för det var ett av de ärligaste och konstruktiva ögonblicken i min korta karriär inom srt.
Dag nummer två var det så dax igen och vi fick även denna dagen sällskap av Isacs fru Kicki ,en uppenbarelse om gjorde väntan mellan uppgifterna så mycket roligare! Mången problem har lösts genom dessa sittningarna. Längtar tills jag ska beställa nålar därifrån igen;) Tävlandet denna dagen oppade upp från noll till 100% med fantastiska alster som flanerade förbi jurybåset!
Helt otroliga black and grey jobb i både best big och best black and grey visades upp. Så pass att vi tre skämdes lite för att sitta där och behöva ha en åsikt,men vi var där för att utse den bästa av de bästa och så fick det bli.
Däremellan passade Isac på att högläsa lite ur sin första bok Sonny och man kunde även köpa boken på plats så även uppföljaren Torsten.
Det tävlades på och det var förbannat roligt att sitta där uppe,ställa frågor till svårt nervösa tävlanden och få se allt från små älskade tatueringar till stora showpieces.
Motiveringen för de vinnande bidragen överlät jag för det mesta åt de andra två som inte pratar grötig skånska så att folk skulle förstå men också för att mitt talcentra helt hade gett upp. I vanliga fall babblar det på så fort jag få se en mikrofon men denna gången fastnade allt i bakre delen av hjärnan och jag lät mer som en fumlig tonåring!
Så kom inslaget Sveriges nationalsång med två underbart modiga ungdomar från skolan som Michelles dotter gå på och de levererade så jag (som vanligt ) började gråta. Här hade jag då meckat ihopa en liten överaskning för mässans allt och indeed SRT:s allt ,Michelle fyllde ju 40 dagen efter och hon anade icke att vi hade det i allra högsta åtanke ;) 
Så när alla så var in the singing mood ändå kapade vi mikrofonen och såg till att hela mässan sjöng Ha den Äran för michelle och sen överlämnade vi en flaska champagne från oss och UTÖVER det (något jag inte lyckades få på foto för jag var fullt upptagen med att hålla om en tårögd Michelle) så hade Peter fixat så att Lisa Aspelund kom ner från stockholm med en egengjord miniatyr av Michelles och Inges studio Lucky7 tattoo i Nyköping och tårarna strömmade ÄNNU MER från alla håll.
Fantastiskt bra jobbat Lisa och stort tack för att du dök upp!!
Så när tävlandet var slut och vi väntade på att mässan skulle stänga för denna gången gjorde jag slag i saken och fick två hål i öronen så jag kan ha vanliga örhängen ,inte hänga dem i de töjda hålen och det var Såicy tattoo supply som stod för piercingen denna gången:) Bra och snabbt gjort ,stort tack!
Så när mållinjen var nådd fick jag äntligen bjuda Michelle på en öl och gratulera till en mycket bra mässa! Jag har gjort mässor i många år innan jag tillslut gav upp då det inte gav mig något mer,men efter att ha varit här blev jag fantamig lite sugen igen . Det är en liten mässa,familjär och trevlig. Lugn och inte med fokus på rocknroll,vrålhög musik och skumma fakirshower på scenen. Fokus på tattoo och dess utövare/bärare, enkelt som det ska vara. Två dagar vilket innebär att de som vill kan festa ihopa lite på lördag kväll och mingla lite vilket man ofta saknar på mässorna annars.
Så var det hemförd till hotellet där vi tre musketörer var sjukt hungriga. Vi fick veta av hotellets personal att de inte hade något varmt att äta och att ingen restaurang runtom heller hade öppet men att vi kunde ta en foodora beställning.
Det gjorde vi,tre pizzor dök upp.
Då fick vi veta av någon annan i personalen att det fick vi minsann inte äta där i lobbyn. Nä,ok,fattar,trots att föregående personal sagt jsut det. Vi satte oss utomhus på dras övergivna terass.
Det fick vi inte heller göra då det var deras servering och vi fick inte äta medhavd mat där.
Vid det laget var det tre hangry ladies som började bli skitförbannade och killen kände nog av att han var lite illa ute om han rörde våra pizzor en gång till. Han kom upp med en lösning att han öppnade ett konferensrum åt oss MEN då fick vi inte ha med vårt vin in,,,,
Man måste älska sverige.
0Vi tog erbjudandet och åt våra förbannade pizzor i ett konferensrum man annars brukar få betala sjuga pengar för;) Dråpligt på alla sätt och vis men vi fick mat i magen och blev sedemera mycket mindre svarta i ögonen;)
Efter det var det lite vin i lobbyn till men sen var det läggedax för Stina,mina ögon kunde bara inte hålla sig öppna mer och en brutal tågresa hem dagen efter gjorde sig påmind.
En underbar helg i tatueringens tecken som jag sedan länge glömt att det goda med. Det slår mig var gång hur mycket det betyder att mingla med kollegor (även om jag blir SJUKT blyg när alla dess nya skitsnygga kvinnliga tatuerarna sitter bland oss)
Det kommer att bli mer av detta för jag vill ha det där magiska ögonblicket igen,,ögonblicket där jag åter igen fattade varför jag sitter i styrelsen.
Tack Michelle för denna helgen,det var ett underbart brott i vardagen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar