Ja så säger väl de flesta men det är just så det känns. En lång tid har jag kämpat med mitt mående och de senaste 4 åren har det varit rent ut sagt katastrof. Att vilja vara smal och välmående var inte en lika stor kamp när man var 20ish,men 46 ,,ja då är det en helt annan sak.
Lägg till strul med sköldkörtel och dessa förbannade leder som gör att jag inte kan träna utan att bli straffad med ännu en eller två leder som går åt skogen.
Lägg till en smygande övergångsålder på det och man får en fettbuk som vägrar att försvinna.
Jag har försökt att äta hälsosamt på veckorna och det är inga problem att hålla sig från godis kakor och bröd,pasta alkohol mm ,men sen kommer helgen och no bars hold. Det blir gärna lite för mycket av det goda på alla sätt och sen kommer veckan med strikt tråkighet och ingen somhelst lagom i livet.
Jag har länge varit skeptisk till LCHF,,för en fd anorektiker låter det så absurdt att få trycka bacon,ost fet fisk mm ,bara inga kolhydrater och socker,,yeah right.Äta grädde och creme fraish till frukost? Brie,,bacon,,ost överallt?
Jag satte mig in lite snabbt i hur det såg ut genom diet doktorn ,läste lite hur det rent tekniskt skulle funka i kroppen och ju mer jag läste desdå mer kändes detta som något för mig!
Testade viktväktarna i höstas och i två veckor funkade det skitbra tills min kropp helt slog bakut och jag fick en socker krejvare i storleken med ett rymdskepp och efter det funkade inget alls. Gick ner 4 kilo men de dök snabbt på igen. Poängjagandet var inte min grej,jag överdriver vart jag än kan och då funkar inte detta.
Tänkte vänta ut förra veckan eftersom den innehöll ovanligt mycket festande med konserter ,kräftfest och hillbilly fest men nej,har jag fått vittring kan jag inte vänta. Jag startade i onsdags och har inte sett tillbaka sen dess;)
Har upplevt en tomhet i kroppen som bara kan fyllas med mat de senaste fyra åren, men inte smalmat utan fulmat är det som hjälper. När jag håller strikt fryser jag som ett djur och är konstant trött.Deppig och kämpar med meningen med livet tillockmed. Dramatiskt? Ja,det är det men tydligen är min personlighet allt eller inget.
Förutom de vanliga bieffekterna som huvuvärk, kramp i benen och en "tröghet" När kroppen ställer om för att köra på fett istället för kolhydrater ,men förutom det mår jag SJUKT bra .
Upsvälldheten jag upplevt i flera år är borta och efter en vecka börjar min tremånaders gravidmage äntligen gå ner. Jag känner ett "lugn" jag sällan upplevt och en välsignad lättnad att inte behöva planera varenda måltid minutiöst.Är jag hungrig tar jag något som förr varit SJUKT Förbjudet dvs lite ost stavar med gurka eller lite turkisk yoghurt med grädde och några hallon. Jag släpper maten direkt efter det och glömmer rentav av att äta lite, något som aldrig hänt i mitt liv innan. Jag är sällan sömnig nu utan har full energi hela dagen och sover som en gigant!! Det sistnämda är något jag inte kan tacka nog för,,,det har varit hemskt att inte kunna vakna ordentligt på 4 år.
Att sen läsa på fördelarna med en hypo diagnos och detta gör att det känns ännu mer rätt.
Jag lovar att uppdatera hur det går! Har inte vägt mig för jag klarar inte av det,då blir jag bara sifferorienterad och manisk,utan jag tar det genom kläder och mående;)
To be continued,min bearnaise sås väntar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar