Min dag idag vär jätteroli,och som vanligt känner man att man hade en för kort sittning för att kunna säga allt man vill till kunden,och tyvärr fick jag inte frågat allt jag ville om Biancas pappa,som denna tatueringen är för.
7 år är en plågsamt lång tid att lida av ALS men hellre 7 år av faderskärlek än ingen tid alls att säga adjö?
När ens förebilder tärs ner av en så allvarlig sjukdom kommer oftast insikten att man själv som barn får vara den starka pelaren i failjen som får trösta kvarvarande partner,syskon och dessutom försöka deala med sorgen själv,,hur klarar man det?
Allt detta och mer ville jag fråga,men hann inte,,jag hoppas det kommer fler tillfällen:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar