Är ganska trött på gången som livet har nu och egentligen borde jag absolut inte ha det,jag hittar på en massa saker konstant, men tillslut blir även det en upprepande cykel. Jag vill något mer ,något nytt.
Har nyss varit hur studievägledare för att se vad jag har för möjligheter och har börjat ta en kurs för att lsa upp gymnasiebetygen jag saknar. Vad det blir av det vet jag faktiskt inte.
Jag vill inte stå kvar och stampa ,jag vågar knappt släppa det jag känner till.
Har tatuerat i 18 år ganska så precis på månaden i år och det har kommit till en punkt där jag måste ta ett rappsteg upp, men HUR det vet jag inte.
Sjuksköterska är en tanke, men också ett år i konsthögskola om man kommer in.
Detta kommer ju att innebära att jag inte kommer att tatuera som jag gjort innan men inte sluta helt heller ,det är givet.
Om ett år lite drygt får jag lämna min skitlokal och då är tanken att flytta hem sakerna och dra ner på jobbet en hel del samtidigt som jag försöker studera något. Jag suckar själv tungt inuti när jag hör vad jag säger,,läsa,,,vilken jävla livskris vid 42, men vad ska man göra med livskriser om inte lyssna på dem? Oavsett vad som händer så vill jag hitta på något med livet,,inte bara peta på som jag gjort med risk att jag blir uttråkad och tappar känslan för tatuerandet. Det får bara inte hända. Då pausar man, ändrar förutsättningarna och ser vad som händer.
Tänker vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar