Tackar min hjärna,,

Jag tackar min hjärna för att jag fick NÄSTAN en helkväll med den gamla tonårskärleken James Hetfield.

Vi åt pizza ute med bandet,kollade på gamla krigsfilmer och ammunition (50mm hylsor) och utforskade gemensamma intressen.

När kvällen skulle "avslutas" sade jag stolt och bestämt att "nej,jag har min Kapten" ,men att bara hänga med bandet var jättenice!!

Tack,min hjärna!!!Vem fan behöver verkligheten?