Det sista är taget,huset är tomt,vi är utstädade.
Nu blir jag nästan lite arg,jag menar,borde jag inte känna något? huset och vi har ju samlevt i 7 år och vi har tagit så hand om det,men ändå inte en enda känsla kvar?
Så väldigt otippat för en som gärna ser tillbaka på de gamla goda tiderna.
Ser istället fram emot att starta något nytt nu och inser att himmelen är öppen för vad som än kan tänkas komma i vår väg:)
Det är en underbar känsla.
2 kommentarer:
Du kanske alltid har sett på huset som en temporär bostad; ett steg på vägen till din drömbostad?
Lägg till detta att grannarna inte verkade vara de man drömmer om att ha...
Nåja, nog ifrån amatörpsykolog Olsson för idag! :-P
Skönt att du känner som du gör.
Ja så är det verkligen,jag köpte det med exakt den attityden att det inte kommer att vara här vi ska bo för alltid:)
Skicka en kommentar