Sidvyer, senaste månaden

måndag 9 september 2013

En resa i tid och Ludvigsborg.

Jag har kalkat efter lite på bloggen,det erkänns. Jag har inte mycket roligt att meddela,bor lite i en bubbla jag väldigt snart vill komma ur,och så länge jag inte har ett eget hus och egen härd kommer jag att fortsätta liksom gå på tomgång känns det som:/
Konsten går inte på tomgång. Frustrationen över att inte ha ett hus gör att jag gräver ner mig i mitt jobb och det är aldrig fel.All tid jag bara kan få slänger jag ner i blocken. Det distraherar och tröstar.
 Lite jobb emellan blir det också,här lite samoanskt på Tobias:) Fortsättning följer på mr Pepparkaka.

 Det blir naturligtvis aldrig bara en av ngt här utan oftare en serie (samlare,nojjare) .
 Sen till min stora skräck tror jag att Katt blivit påkörd. Hon har superont och morrar bara åt oss om vi kommer nära. Är väldigt rädd att hon brutit bäcknet,men hon går och äter som vanligt,bara lite stelare och MYCKET surare. Om det inte repar sig måste vi dra till vetrinären,ett företag jag inte vill utsätta en redan skadad halvvild katt för:/
 Wilhelmina kom för bakgrund på gråtande prinsen,och det satt som en häfta med en tudorros bakom  honom!
Ja,,för att jag hittade den SKA den med på bild.
 I lördags firade vi av ÖG som överger oss och stänger ner:( Vi tvingas nu dra till Vitas på Saltan ör att få njuta av Jasmins förstaklassiga service ,Dannes mat och Ginas underbara leende:(
 Emma ville följa med till ÖG,,,hurfan tänkte hon där? Ingen bör frivilligt utsättas för vårt sällskap,så är det bara.

 Manskärlek på första bilden. Manskärlek för bloggen på andra bilden.
 Vendel Sandskogen har kursat och jag gråter en litn skvätt när nu Ög:s stänger med. Det hade allt. Skitbra mat ,bra jävla viner och perfekt service och atmosfär. Vart fan ska man nu gå för din lokala bistrokänsla? Ystad bli just fattigare än Ystad någonsin kan fatta.
 Efteråt en alkofri drink på Soft. Det känns som ett djävulens tvång att alltid måsta dit efter Ög,men det är lite samma där.. Ingen annan stans att gå:/ Vad har hänt med Ystad?

 På söndagen var det tid att fira farmor på hennes födelsedag och det bjöds på jernkällaren i Höör. Gott folk:Om ni vill äta en söndagsmiddag så har de öppet mellan 13-18 och ni kan inte TRO vilka ongoloida jävla portioner de serverar! Gott var det också,något jag liksom alltid tvivlar på när portionerna verkar kompensera upp för något annat,men där hade jag fel!"! Hoppa in och kolla länken,och framförallt ,boka bord om ni ska dit,det var fullsatt en vanlig sleden söndag i September!
Jernkällaren

På vägen dit körde jag lite nostalgirundor runt min uppväxts vägar,och det ser fanimig lika vackert ut som förr,och ganska så exakt likadant ut med!
Smen i dalen,,på andra sidan vägen fanns en perfekt liten cykelbana man kunde bmx cykla på! Jag fick då aldrig en bmx men en lagon förliten flickcykel funkar fanimig lika bra att slå ihjäl sig på.
Hä'r tappade föräldrarna bort Filip Ragnlund en väldigt våt lördagnatt då mannen helt enkelt skulle pissa,men fick väl akut syrebrist och svimmade rätt ner i ån som går undertill här. Syrebrustna människor slår sig som tur är inte och efter bara lite plåster gick det hurbra som att fortsätta dricka.
 Dallas! I barndomens år förvisso skitvitt,med en mindre urskog bakom,men nu grannt gult och skogat. Maåååånga minnen för de vuxna i sammanhanget här,inte så mycket för mig. Här gick fru Permerup i sömne och bestämde sig för att ta en kaktus med sig som snuttefilt,hellre än Thomas. Ingenting att rekommendera och vad jag hörde tar det många veckor att få bort alla taggar från en "svärmorskudde" från kropp och säng.
 Infarten till Ludvigsborg. Varenda jävla dag åkte man här med skolbussen för att hämta upp alla barnen i Luddan,och här prejade jag pgr av missförstånd min mor av vägen med en cykel och halvt om halvt skar upp hennes underben.
Här har jag överdoserat på salmiakpulver och "ufon".
 Ursäktar det dåliga fotot,men här utvecklade jag min ytterst starka fobi för frisörskor!  Monika gjorde lite som hon ville,och kan ni tänka er,salong La Monique ligger här än idag! De har inte bytat skylt eller något!(inget ont om Monika,jag var ett barn,jag hade nog också sketet i vad de sa,på riktigt)
 Granliden!!! Här har man sprungit som ett sär till kiosken och bett om 10 kronor blandat! Här har vi överlevt på chips en hel dag,som guldvaskande småtomtar nere vid ån som rinner även här förbi. Här har man tröttat ut ägaren med att ringa på klockan så ofta man bara hade en krona över. Godisets makt är stark. Och vilket sjukt jävla fint hus!
 Här(man ser bara en bil),,,här bor(bodde?) Anita och Sigge! Här har det lekts,ritats rfsu plancher innan man ens visste vad en kondom var för något(än mindre vad man skulle stoppa i den),lyssnat på roxette,tjuvrökat skiten ur oss,cyklat till tennislektioner,sovit över och kysst den första pojken någonsin.
Här har man fått de finaste frukostarna jag troligen någonsin kommer att få,där mamma anita gick upp och bakade och kokade kaffe åt en. Juice och smör och ost,kokta ägg och en massa gott,,,,Anita,,,TACK!!!
 Den resan tig mig ca 25 år och lite till,,,lite hårt att komma tillbaka till verkligheten,och Höör,men det gick utmärkt när det är släkten som väntar på en. Här har ni snyggefarmor,som just nu är skitilsk för att hon ska behöva få rulator. Dont worry farmor,vi pimpar den!
 Farbror lasse och universums bästa Gunilla:)
 Faren min,och jag försökte liksom få med hur jävla stor portionen var ,men faren dimmar liksom ut resultatet lite.
 Notera Moas pizza i bakgrunden. det är en familjepizzaTALLRIK,och ändå kan inte pizzan hålla sig inom de kanterna!
 Det blev en magisk liten dag och en lika bra avslutning på den med att färdigställa ännu ett orginal.

1 kommentar:

Dahn-Ola sa...

Hoppas det inte är någon fara med Katt...