Sidvyer, senaste månaden

torsdag 17 november 2016

När ens sköldkörtel aldrig funkat och BOTEN!!!!!

ja jäklar ja,,
i större delen av mitt liv har jag mått som ett svin. Har inte förstått själv hur illa det varit utan bara tagit det dag för dag.Svimningarna,alla gynekologiska besvär,kraftlöshet,sockerfall,cravings,tvångsbeteende,nedstämdhet,frusenhet,torr hud,förstoppning,noll samliv,hjärtklappning mm.Allt har jag trott var "normalt".

När det nu brakade loss helt de senaste åren  med håravfall,extrem ledverk,psoriasis,ångest för ingenting,hopplöshet,svimningar,konstanta urineringar följt av uttorkning,blånande fingrar, domnande armar och ben,suddig syn,konstanta cystor och knutor i livmodern,magont,svårt att andas,extremt känslig hörsel,koncentrationssvårigheter,extrem trötthet,minnesförlust,hjärtklappning deluxe,gallstensanfall,intolerans mot de flesta naturmedel OCH mediciner,lågt blodtryck,konstant huvudvärk (månader morgon till kväll) dålig sömn,,kan inte svettas,tinnitus,intolerans mot träning,extrem träningsvärk,stela leder,ingen tårvätska,tryck över halsen,acne,,ja the list is long,,
,då orkade jag inte mer,trots att man inte har ngt val.

Efter att Dr.Grymer vågade ta steget och tro på mig genom att skriva ut Levaxin och slutligen Liothyronin har mitt liv tagit en total kovändning.Jag kommer på migsjälv med att jubla över saker jag KAN som tex:
Köra bil utan att svimma,dvs sitta upp i en längre tid utan att få så dåligt tryck att kroppen vill stänga ner.
Kan vara vaken så länge JAG vill! Jag tittar inte längre på klockan innan jag kommer till en fest och undrar när jag kan få gå hem.Det är helt annorlunda,jag lever i nuet även om det är en klyscha!
Jag kan köra bil en längre stund utan att somna dessutom. Innan kunde turen till Malmö vara en plåga då jag höll på att svimma,kissa på mig eller somna,, aldrig simultant dock;) 

Jag har inte längre alla de idiotiska matnojorna! Det är den största förändringen. Jag tänker inte längre på vad  och när jag ska få äta nästa gång medans jag äter. Jag kan ignorera min hunger för att jag vet att jag får äta strax,inte bli totalt panikig och arg för att det dröjer lite. Jag sitter inte varenda kväll och tänker på vad jag skulle vilja äta trots att jag är proppmätt. Jag vill inte ens ha längre. Klart jag har kvar lite störda mönster ,en livstids nojor bryter man inte på 6 månader,men att det redan hur brutits så som det gjort är magiskt.

Jag kissar inte konstant! Går numera som en normal människa på dass,kanske 5-7 ggr om dagen istället för 10-17 som innan,då jag pinkade 4-7dl var gång. läkarna trodde mig aldrig.
Jag får dessutom gå på toa varje dag utan problem och inte som förr i bästa fall varannan dag oftast var tredje och då var det inte lätt.
Jag har inte den konstanta känslan av att vara törstig utan att vatten hjälper.

Jag har fått byta tillbaka mina glasögon som jag fick nya,,min syn har börjat förbättra sig!!

Nu har jag slutat tappa hår!! Den lättnaden är så enorm att  ingen som inte varit med om det kan förstå.

Jag har  till största del slutat med alla tics jag haft,även om mina inte varit allvarliga alls.

Tycker  att hörseln dämpats rejält och jag dör inte längre av barnskrik.

Jag sover som en gud!!! Jag trodde jag sov bra förr,men det är för att jag inte vetat hur man eg ska känna. Vaknade 10 gånger per natt för att jag bara gjorde det och var klarvaken,,nu sover jag konstant en hel natt utan att vakna,drömmer gott och vaknar lite mosig på  morgonen och gonar mig,som normala människor.

Jag är inte längre rastlös som jag varit.Jag kan njuta av att bara vara  och inte ha en plan,det löser sig. förr har där varit en tomhet och en oro konstant.

Jag kan dricka vin utan att få cp nojjor hela natten. Champagne var det allra värsta,jag kunde inte dricka mer än 1-2 glas sen nojade jag hela natten över saker som inte hänt,hjärtat slog hårt och fort natten igenom och alla känslor var några cm ifrån mig. 
Hjärtgrejen händer fortfarande när jag ätit väldigt kaloririkt(grädde tex) och druckit ett glas vin eller så ,men det är fortfarande lightversione av förr.Nojorna kommer inte,det är bara hjärtat som rusar halva natten.



Fryser inte längre som ett djur,kan lätt gå runt utan överlevnadsoverall i hemmet;)Får inte längre reynauds på fingrar och tår,de kan bli kalla utan att dö! LÄTTNAD !! Det tog nån  halvtimme att väcka dem efter att de börjat ge upp och det var små saker som triggade det ,tex kalla skor från gymväskan.

Jag kan andas! Mina lungor känns inte längre som betong,och ett djupt andetag resulterar inte i flimmer framför ögonen och svimning.Kan även sträcka på mig utan att det svartnar,något jag inte kunnat göra hela livet. Nu kan jag även göra diverse behandlingar mm utan att jag tuppar av,det är inte ens i närheten. Förr svimmade jag av sprutor,träning,dåligt med mat, att bli skrämd mm.

Muskelstyrkan har återvänt!! Jag är inte längre så svag att jag inte kan öppna bildörrar  och burklock,,ja ganska mycket vadsomhelst. När jag tränade innan var jag vobblig och snubblig efteråt i ett par dagar,det blev bara värre ,inte bättre av träning.
Inte lika klantig med glas och sådant mer,även om klantig troligen kommer att vara en livsstil för mig.

Min hjärna går inte i 320km i timmen mer,även när jag sover. Det låter helt sjukt inser jag nu i efterhand men i slutet kunde jag vakna av att min hjärna var vaken och babblade! Nä,detta är inget man gärna erkänner för någon för då kan man få bekräftat sin största skräck,att man håller på att tappa det. 

En grej som INTE har försvunnit är en av de mer pinsamma bieffekterna av detta,men som ändå är välsignat förklarat nu. Valparna i öronen kallade jag det. Ett stort tryck i huvudet/halsen och så hörde jag pulsen som ett vinande gnyende ljud i öronen. Det drev mig till vansinne under ett par månader tills jag gick till läkaren. Hon tog mig på allvar men hittade inget. Nu förstår jag att det är körteln i halsen som svullnar inåt och trycker på och i sin tur orsakar det vinande ljudet i öronen. Det är kvar men så så sällan och inte alls lika högt,och nu vet jag varför,en stor skillnad från förr.

Det började snyggt med att jag kunde svettas när jag började på levaxin ,men det har försvunnit igen och återgått till det "normala". Det gör absolut ingenting  men det hade varit nice att få liiiite reaktion när jag tränar;) 

Inte längre får jag de vansinniga sockerfallen som ingen kunde förklara. Grön i huvudet kallsvettig(utan svett) och skakandes som ett asplöv fick jag ligga på golvet i 10 min ,en kvart innan det gick över så pass att jag kunde stå igen. Det var oerhört obehagligt och socker hjälpte inte så värst. Ibland kunde de hända mitt i en måltid och jag fick sluta äta för att bara ligga ner och härda ut. En gång testade vi sockret  mitt i ett anfall,,perfekt 6,4. 
De händer inte mer!  Jag kan tillockmed äta vitt bröd utan att det händer nu! 
Tacksam är det lilla ordet.

Jag har GLÖMT hur det känns att  konstant försöka göra saker med brutna händer. Jag kan ta i dörrar,bära matkassar,råka slå emot lite lite utan att bryta ihopa. Det är väl den största lättnaden av alt för nu är inte längre mitt yrke hotat och planerna på att lägga ner långt borta!!

Den allmänna känslan av att något är fel är borta,troligen mycket för att den bekräftats och rättats till! Alla de små underliga sakerna som dök upp från vecka till vecka har slutat poppa upp. Jag kunde vakna med stora knutor  på kroppen och feber och ingen kunde säga vad fan det var. Feberkänsla konstant i 2 veckor.. Ett stort rött fjälligt utslag på näsan som kom fes och försvann mitt i sommaren.Huggande smärtor i lungona som höll på i några veckor ,sen dog. Svarta fläckar framför ögonen som fanns där i nån månad sen försvann,ibland blixtar och stjärnor som dök upp.Mitt högerben svullnar upp när jag sitter ner,mina fingrar blev blåa utan förklaring. Jag kan fortsätta i evighet,det finns ingen hejd,men det tog iaf rätt mycket energi för var grej som dök upp var bara en ny grej att tackla,plus att ingen trodde på mig.


Detta är mer som en dagbok för migsjälv, för satan vad lätt det är att glömma hur illa det varit .
Är så tacksam att helvetet är över,det kom sent men varenda dag nu är en upplevelse mer än en hinderbana! 
När jag idag fyller i den checklistan man kunde skriva ut på nätet(innehåller bara en liten del av symptomen) kan jag istället för 96 kryssa i 17 poäng,,


GLÄDJE!!!















3 kommentarer:

Helen Fröderberg sa...

Men vad underbart! Härligt och stort grattis!

jag hoppas nu det fortsätter och bara blir bättre.

När jag läser ditt inlägg och nu nämner Raynauds blir jag nyfiken. Jag blev diagnostiserad i januari med det. sjukt äckligt med fingrar om blir helt vita och bara "dör".
Hjärnan klickar också till när du nämner magen, glutenfritt hjälper mig men det är marginellt..
Nattliga svettningar och minimal lust, också check.

i Januari 2014 fick jag senast en kontroll av blod, lever, b12 och annat, där ibland indikatorerna på sköldkörtelproblem. då var nivåerna normala. Men det kan ju ha ändrats.

det kostar så lite för mig att be om en kontroll att jag nog ska göra det. och det kan ge så mycket om det kan korrigeras.

Å andra sidan kan jag svettas som en gris när jag tränar, sover ok då jag inte är stressad, har växlande aptit, (just nu tråkigt nog ingen alls). Får träningsvärk men den släpper också.

Mycket att fundera på.

Glad att du mår bättre!

maritha ivarsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Stina sa...

Maritha I,det finns massor med ditt namn på facebook;) maila mig hellre på stina_nyman@tele2.se så ska jag se om jag kan hjälpa dig