Idag går det bättre,,vi kan andas.Vi gick ut och åt på lördag kvällen (för att vi inte kan sitta hemma deppa konstant)och insåg ganska snart att vi inte var redo att vara sociala
.
Omgivningen ser ju inte detta som en lika stor tragedi som vi("det är bara en katt") och den skillnaden gör att man inte känner sig bekväm bland folk riktigt än.
Jag och Kapten åkte således hem och spelade Uno,,drack öl och grät om vartannat ,samtidigt som vi mindes och skrattade i samma andetag:)
Vi körde denna chockterapin till kl 5 imorse vilket känns idag kan jag lova, men det känns också lite bättre,,som en totalrensning genom att trötta ut sig helt med känslor och efter stormen få ett lugn som är så välkommet.
Jag har fått massa stöd av bloggläsare och facebookföljare och även vänner som ständigt hör av sig och undrar hur det är,,det gör att detta kommer att bli ok ganska snart. Kapten däremot kämpar på sitt eget sätt och det lär ta tid,,men så respekterar jag också honom så enormt för att han helt och hållet accepterar att Katt var vårt lilla barn och att hon förtjänar all denna saknad och sorg.
Att kämpa med konstutställning i allt detta tar emot och blir lite svårt,men det måste ske . Klarar jag detta klarar jag mycket.
Nästa söndag är det öppet hus på Katthemmet i Höör och det KAN vara att vi åker dit och spanar,,bara spanar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar