Katt och Kapten

 Idag är sorgen ytterst ytterst lite lättare att bära. Den finns med mig hela tiden men jag gråter inte hjälplöst och mår dåligt hela tiden. Jag tittade igenom en bråkdel av gamla bilder vi har och  man får liksom en större förståelse för varför detta lilla livet betydde så mye för oss.
 Vi  hade precis köpt hus i Svenstorp och hittade henne 6-7 vecka gammal i grannens trädgård (obebodd) där hon mjauade för fullt efter hjälp. Jag var där på 2 röda och plockade upp det lilla livet,som inte verkade rädd för mig alls. Hennes ögon var helt igenkletade av kattsnuva ,men hon var en riktig liten raket till katt. Jag satte genast ner henne när jag insåg att hon trolgen har en mamma någonstans och  att man inte bara kan ta katter sådär!
Hon var av en helt annan uppfattning och följde efter mig allt vad de små 3 cm:s benen höll. Jag insåg tillslut att det var  ingen som skulle sakna henne och att vi behövde ge henne vård. Jag tog det in den lilla bollen och gjorde en tillfällig kattlåda av en braspanna med låga kanter ,och hon bara fattade. Ringde Kapten och sade att vi nog precis blivit med katt!!?? Något vi faktiskt ville,och plötslig bara var hon där !!
Hon sov i ett dygn efter att hon fått så mye mat hon kunde äta och var så nöjd att det var tramsigt. Efter ett par dagar tog vi henne till vet som gav henne en spruta som skulle hjälpa henne kämpa mot snuvan,och sade åt oss att hon troligen inte kom att överleva de första tre månaderna och att vi inte skulle bry oss om henne. Jag bad honom  mentalt dra åt helvete och tg med mig Katt em.

 Eftersom hon bara var några veckor gammal kunde jag inte lämna henne ensam hemma utan tog med henne till studion där hon fick en liten inhägnad  bak på kontoret. Papegojan blev från första sekund hon såg Katt mamma.Efter att ha vrålat på henne i en timme hittade vi dem så nära varandra de bara kunde och sen dess var de bästa polarna,,dels för att Papi kunde gå ner och sno kattmat av Katt och dels för att Papi hade ett sjukt hus ovanpå sin bur där Katt kunde sova;) Otippad vänskap men en jävligt fin sådan.

 Så fort jag inte hade kunder satt jag med henne så hon fick värme och kel ,,

 Det var ingen  brist på kärlek hemma heller. Från dag ett var det Kaptens barn. Rörde sig inte Katt röde sig inte Kapten. Sov hon  väntade han alltid snällt med att gå på dass eller så,,och det förändrades aldrig.

 Hon var en JÄKLA handfull redan från början och efter den första v ekan av vila där hon blev av med snuvan,,ja sen kom det fram en helt annan katt än den vi först hittade,,inte alls så liten och försvarslös utan snarare en dm lång piraya med attityd . Hon ochPapegojan lekte som de bästa !!

 Barnåren med Katt var tuffa kan jag säg. I tonåren var hon sjukt obstinat och jag som utdeae disciplin höll på katt  krevera många gånger. Detta var inget djur man bara bemästrade som de andra hsuskatterna jag haft. Detta var en drake på 4 ben med en grym vilja och enorm intelligens och vi har haft våra duster om och om igen. Man höll inte Katt om hon inte ville bli buren,inte till sista dagen ens. Hon morrade ALLTID åt en ,och det var snarare så att om hon kom och kelade så undrade vi lite vad som var fel!?

 Det var inte alls vanligt att man fick liknande bilder,,man blev liksom mer rädd än glad när hon väl var snäll,men när det väl hände blev man så förundrad och kände sig speciell. Under de 10 åren vi fick ha henne har Katt självmant hoppat upp i mitt knä TVÅ gånger. Det var de två gångerna min blåsa fick känna på hur det är att vara så stor den bara kan!

 Vi steriliserade och öronmärkte som goda föräldrar,och då får man tratt såklart. Det passade inte at speciellt bra och hon spenderade första dagen med att gå baklänges längst väggarna i huset tills något,ett dammkorn el så stoppade henne,sen bara satt hon så. Jag tog av tratten efter en halv dag och hon var överlycklig. Efter 2 dagar ville hon gå ut och det fick hon inte enl vet,så jag sade nej. De spände hon ögonen i mig,mjauade och PISSADE PÅ MATTAN mitt framför ögonen på mig!!! ,,hon fick gå ut.

Lite senare skaffade vi sällskap till henne,,något hon inte direkt uppskattade men tolererade. Bilden nedan är det närmsta hon NÅGONSIN kommit en annan katt,,den är iscensatt.

 Katt snor eget godis,,

 Kapten och Katt var de enda som kunde leka,jag  kunde bara fjolla med lite snören och så vidare för jag var den som bestämde medans Kapten tydligen var lekpappan,även om han  fick räka med djupare sår och stelkrampssprutor efteråt.Katt rögar på

Det hjälper massa att blogga om henne,för då har hon inte försvunnit helt <3  Visst kan det bli tjatet för mina läsare,men så är detta också en dagbok,och detta är viktigt,,viktigast.