Sidvyer, senaste månaden

fredag 17 mars 2017

Sorgearbete

knappt två dagar senare ,,och det lättar inte upp. Jag känner en ovilja att leva ,och det är inte riktigt i proportion till vad som hänt.
Visst att hon var vårt lilla liv,men jag har Otto och Kapten kvar,men det går liksom inte in just nu.
Igår satt jag och plockade hår från badrumsmattan hon legat på innan vi körde in med henne. Som ett sär satt jag och gungade och blötare  ner golvet med tårar. Jag behöver en enda grej,,ett enda spår av att hon faktiskt funnits. Foton gör så satans ont att det bara triggar ännu en snor/gråt session som inte gör något bättre utan snarare bara utmattar ännu mer.

Hur länge ska man må såhär? Det är inget jag kan besluta mig för att skippa,,det bara är,, ungefär som att andas.

Jag fattar såklart att det handlar om att detta var vårt "barn" och hon kom till oss när vi ännu  trodde det fanns en möjlighet till familj. Med åren visade det sig inte kunna bli så,men då var vi nöjda med våra fyrfota barn och hällde all vår kärlek i dem.
 Men så dog hon,,eller vi tog livet av henne,på vänligast möjliga sätt.  Och livet är tomt,,

Jag tittar på andras husdjur nu och allt jag kan se är oundviklig sorg,,de kommer alla att lämna och det är ofattbart hur mycket smärta de kommer att orsaka.
Jag VET att de 10 åren av ren kärlek vi fått ge (Katt var ingen vidare kärleksfull individ som gav tillbaka )  är värt 1000 ggr mer än denna ruttna veckan vi har framför oss av akut sorg,, och jag kommer att se det sen,men just nu är det så satans tungt.

Jag behöver prata med henne för att få försäkra mig om att hon förstod vad som hände och varför vi lämnade henne på Djursjukhuset i hennes värsta stund.  Det enda som väller ur mig nu är  förlåt,,om och om igen. Förlåt och kom tillbaka,,,

En dag kanske,, men just nu kan vi två bara hålla om varandra och minnas allt det fina vi fått.

Jävla skit,,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Sorg är för jävligt, fruktansvärt plågsamt och fyllt av klichéer. När min hund blev påkörd på E22an för att Hundagiset jag lämnade henne på hade råkat släpps ut henne, då var jag säker på att jag också skulle dö. Alltså stensäker.
Jag valde också att ta hem henne, kremerad dock. Det var en liten milstolpe att få hem henne igen, det är ju hos mig hon ska vara. Men den första tiden är värst, och där är du nu. Det känns så jävla hopplöst just där och då, men det blir bättre. Tänker inte ljuga och säga att alt blir bra, för det går fan aldrig över, men det blir bättre, lättare och mer proportionerligt efter en liten tid. Tills dess: bara ut med skiten, lipa, var ett sär på badrumsgolvet som gungar, kasta grejer, var förbannad och förtvivlad och låt dig själv vara det. Jag låste in mig i en vecka,
Men du, anklaga inte dig själv för att ni lämnade i henne, det var ett mycket klokt beslut så tvivla inte på dig själv. Katt kunde inte haft ett bättre liv än hos er och det vet du innerst inne så sörg, men tvivla inte.
Efter tre veckor kom min sambo hem med en hittekatt och hennes tre kattungar som var i förfärligt skick. Jag blev asförbannad!!! Komma där och tro att det skulle gå att ersätta min hund så snabbt och jadajada... det handlade inte alls om att ersätta någon utan mer att få något annat att tänka på. 50 min efter deras ankomst log jag, det var riktigt nice.
Ta hand om dig Stina, önskar jag kunde krama dig där på golvet! / Marie

Stina sa...

Tack Marie,,den kommentaren kändes jävligt bra,,för sår det,,jag vill dö med henne,men det hade hon inte velat alls.

Nova sa...

Känner med dej Stina . Det är en enorm sorg det är mer än ens barn de är ens själsbarn. Jag vet hur svårt det är att tro att sorgen kommer lätta när man känner sig helt begrav i den , det är som en bit av ens hjärta saknas :(
Förstår att de är ofantligt svårt att tänka på något annat förutom saknaden .
En mening man kanske inte vill höra är att man måste ge de tid .
Jag anser att de bästa är nog att få lov att ha sin sorg när man mister nån man älskar djupt .
Gjorde så ont att läsa din smärta :( tårarna rinner..
Priset man betalar för att få lov att ha dessa underbara varelser är högt men den tiden man fått är värd mer. Svårt att ta in nu då allt känns mörkt ..
så ledsen för er skull att ni mist en kär familjemedlem
Ta hand om er...