Sidvyer, senaste månaden

tisdag 4 april 2017

Kis,,den nya familjemedlemmen,,som är döv.

Så kom dagen,väldigt snabbt efter att Katt lämnat oss då vi kände att vi behövde ta oss an ett nytt litet liv,och därför hämtade vi Mischa på ett katthem utanför Knislinge. Först tänkte vi bara titta på henne men ju närmare fredagen vi kom så blev det mer troligt att vi inte körde hela den vägen för att bara glo utan tog så med oss Kattransporten. 
Hon sprang rätt fram till Kapten och spann och så var det kört;)
Det är oavsett svårt att lämna dem i den existensen de har. Inte det att katthemmet var dåligt men jag vet att det inte är i en katts natur att sitta i ett rum i flera år och glo. Vi tog med den otroligt lilla tjejen hem. Hon är inte större än en 6 månaders bebiskatt och hon är 4 år gammal.
I början gömde hon sig konstant på höga platser i garaget och senare i tvättstugan(inklämd bland värmerören uppe på pannan)  men nu en vecka in i boendet så börjar hon spontant komma ut och hälsa på oss även om vi inte fysiskt bär ut henne.
Hon är helt annorlunda från katt i princip alla avseenden. Hon är pyttliten,godmodig och väldigt kelen. Hon har inget emot att man tar i henne och lyfter henne och hon är väldigt snäll när man ska reda med henne. Med Katt var det en konstant kamp.

Vi tyckte först att det var normalt att hon inte reagerade på något vi sa och gjorde för hon var så nervös för var Otto var,men efter en vecka inser vi att hon faktiskt inte hör alls. Jag tittade ner i öronen på henne och upptäcker skabb,,långt gången skabb. Öronen är fulla av svart gegga  och jag fick smått panik samtidigt som jag kände så hårt för den lilla. Hon kliar sig inte alls dvs hon har haft detta så otroligt länge att hon inte längre reagerar:/ 
Till min stora lättnad kan man numera behandla detta med Frontline (läst på nätet och ringt vet) så jag droppade henne i nacken och rensade öron försiktigt och droppade även dem med detta.  Hon har även lite issues med lådan men hon går på den iaf även om hon springer 7 ggr och inte gör ngt alls,sen åttonde när man sitter med kör hon en dubbel,,huvudsaken är att det funkar.

Vi hoppas så att hon ska börja höra efter detta för imorse hittade hon sin röst!!:/ Herrejävlar vad hon vrålar! Jag sprang ner som om hon höll på att bli mördad bara för att hitta henne välmående i dörröppningen ,undrandes varför jag flängde så? 
Idag  har hn dessutom börjat åma sig som om hon löper och nu börjar jag undra lite om hon alls varit hos vet,så som det står i papperna? Har någon miss gjorts mer än öronen?  Vi lär ju få reda på det,,
Oavsett så älskar vi henne hejdlöst även om vi nu måste anpassa oss efter en döv katt,,fattar ni hur vansinnigt svårt det är att diciplinera en döv katt? 
Mycket,,mycket svårt.





Inga kommentarer: