Sidvyer, senaste månaden

torsdag 19 oktober 2017

att tatuera under 18?


Jag vet inte riktigt vad som hänt men det senaste halvåret har jag märkt en ökning  i antalet personer som skriver å sina barns vägnar och vill boka tid åt dem trots att de är under 18  år. Att 16-17 åringar själv skriver och undrar är inga konstigheter,det  respekterar jag  ,men tackar alltid nej. 
Att föräldrarna skriver och  säger att DE godkänner att deras 15-16 åring ska få en tatuering,,,det är  inte ok.
Ja,det kan ju  verka förmätet av mig att döma folk så,men den hårda faktan är att  föräldrarna inte kan ta bort  tatueringen OM barnet ångrar den! Därför måste  barnet själv ta ansvar för detta för att sen fatta att det BARA är de själva som kan klandras för det dåliga motivvalet ,placeringen och storleken,hur välgjord den än är! 

Det handlar sällan om att man ångrar tatueringen,utan valet av motiv! Minns ni själva hur ni brann för ett visst band,en viss låt el en viss TV-serie när ni var 15-16?
Minns ni även hur pinsamt det var när ni sen var 25? 

Storleken och placeringen är lika ofta problemet,för  visst har föräldrarna några  restriktioner iallafall. Den får inte vara för stor och den ska gå att dölja. Det resulterar i att deras tonåringar slutar lite småfläckiga  lite här och var på kroppen,för har du gett tillstånd till en så ger man i princip grönt ljus för flera!

Det vanligaste argumentet är att  de tjatat,,jaha,ger ni dem en bröstoperation vid 15  för att de tjatat om det med?  Det är en hård jämförelse,men det är ungefär lika svårt att backa från som en tattoo.

 Ett fåtal gånger har jag släppt ytterst lite på 18 års gränsen,men vi pratar några månader,inte  år. Vad jag vet så har det hänt 3 gånger hitintills(på 16 års karriär) och det har varit  väldigt bra argument från  föräldrarnas sida.

Bilden nedan är ett bra exempel på en tatuering som förälder godkände när  barnet var 15,,inte färdigvuxen och inte alls medveten om vad det innebär att faktiskt tatuera sig. Själv kunde jag tänka ca 2-3 månader fram i tiden när jag var 16, och lite abstrakt ett läsår sådär ,inte på några villkor  tills jag var 30-40,och nog fasen sitter den där när man är så gammal med;)  Jag är glad att jag väntade länge innan jag  startade ed mina tatueringar ,för nu fattar jag vikten av att välja för resten av livet.

Många tonåringar argumenterar att det finns laser nu och ångrar man sig är det "bara att ta bort!" ,,hahahah jag bjuder alla dessa att gå genom vad mina laserkunder går genom för att kunna BLEKA den för att sen tatuera över,för helt bort går den extremt sällan och smärtan är rätt galen! 
Jag hoppas på att den tekniken går framåt,och såklart gör den det då det finns extrema pengar i detta,men änsålänge finns det bara lasern som ett ok  alternativ för blekning. Många skumma enzymkurer har poppat upp på marknaden,men ingen av dem smärtfria och de flesta katastrofala i läkningen  med extrem ärrbildning som resultat.

Så,,vad jag vill säga är :Snälla,,,tjat är INTE ett bra argument för dem att tatuera sig,,det sitter för evigt  och det är SVÅRT att hitta en seriös tatuerare som  gör det under 18,så det blir liksom en självuppfyllande profetia,då resultatet  ofta inte alls blir bra. Tänk på det,varför behöver man ta sig an 15-16 åringar som yrkesmänniska? Oftast för att man inte har beläggning nog med de kritiskt synande vuxna människorna  och behöver  ta barns pengar.  Jag säger inte att det måste vara så tvunget,men oftast.

18 är inte heller en magisk gräns för att man plötsligt blir mogen i sitt motivval,men då är det åtminstone  personen själv som bestämmer,inte deras föräldrar och  ångern faller bara  tillbaka på en själv OM den nu skulle inträffa.
För er som argt förbereder er att svara på detta,att ni minsann aldrig ångrat er tattoo ni gjorde som 15 åring,så kan ni andas i påsen,jag pratar inte om er,ni har ju liksom klarat er finfint.

Jag pratar om killen på bilden längst ner tex,vars  far tyckte det var en bra idé att tatuera sin pojke när han var 12,,,för att han tjatat,jag försöker få föräldrar till tjatande barn att förstå att det är deras plikt att stå emot,för båda parternas skull.






2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag fick mina första tatueringar tre månader innan jag fyllde 16. Jag är nu 21 och ångrar ingen av mina tatueringar och ändå tycker jag att detta är ett mycket viktigt inlägg. Jag hade turen att komma till en bra tatuerare men de allra flesta har ju inte den turen tyvärr.

Mariana sa...

Hade jag tatuerat mig mitt i tonåren hade jag antagligen varit full av piniga låttexter eller dikter som jag då på pricken tyckte beskrev just mig och min situation så hiiimla bra. Sådär härligt tonårs-emotional, där allt bara är svart eller vitt. Sen är väl delar av det jag gjorde direkt när jag fyllt 18 inte heller top notch ;) en del gick som tur är att täcka över (de var inte så stora, tack och lov för dyrt var det ju.....) och en del har jag accepterat som -jepp de är en del av mig (t ex kajsa-anka rosett i svanken....). Nu har jag härliga sleeves på både armar och vader, för jag tjänar pengar och kan betala vad det kostar. För ja, bra tatueringar kostar och det ska de göra!! Minns en kille som kommenterade min half sleeve på armen och frågade vem som gjort den. Jag berättade att det var en känd kvinnlig tatuerare. Hans kommentar var oj då måste det varit dyrt och halade upp tröjan och visade stolt pjäsen han fått gjord på turistort i Thailand. Där var det minsann billigt sa han. Fick bita mig i tungan för att inte säga -ja det syns, när han uppenbart var så himla helnöjd med sin stora eh svarta blob.... Ville ju inte göra honom ledsen. (obs drar inte alla tatuerare i Thailand över en kam men antar att billigt och kvalitet kanske inte riktigt går hand i hand där heller) Mitt tips till folk med idéer är att när du kommer på det där sketafräcka, lägg idéen vilande ett tag och är det sen fortfarande lika sketafräckt så kör på det.