I slutet av Mars skaffade jag tandställning och med detta eventet kom så också en välkommen men helt omedveten viktnedgång då äta är skit tråkigt med räls. Det gör ont och diverse saker kan du helt enkelt inte äta. Innan detta hade jag själv tagit ett litet grabbatag då jag svullnat till 67 kilo och det är INTE min trivselvikt alls.
När jag hoppat ner till 63 tyckte jag att det var ok och lovade mig själv att hålla det plus minus något kg.
Så hände ett par saker i en snygg kombo och det var kört. Sweden rock var så roligt att jag glömde äta något vidare och direkt efter det när jag kom hem blev jag matförgiftad av en pizza och fick inte äta då heller,,sen jävlar.
Den gamla välkända tanken "varför släppa taget nu när du ändå är i nedförsbacke?!" dök upp med full kraft och jag minskade på maten,,Inget drastiskt bara sket i allt smågnagande man alltid rättfärdigar på kvällarna . Sen behöver man ju inte mycket mer mat på morgonen än en keso,,ingen behöver mer,,
60,,59,,58
åkte till Prag en vecka och drack gott och åt jävligt gott men medvetet,,
58,5
,,57
nu är jag nere på 57 och har lovat vissa personer att inte minska mer,,
och jag VET att jag ljuger.
En del av mig ljuger,,
Har ju sett flickor som är HELT friska som väger 55-56?!? Varför kan inte jag det ??
Jag hör mig själv,,jag är 41 år gammal och har FORTFARANDE DESSA IDIOTISKA TANKARNA!!
Detta år inget inlägg som behöver kommenteras,,jag vet redan allt och letar inte sympati el empati,, när jag tittar tillbaka och läser detta ska detta vara en påminnelse om hur snabbt det kan gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar