Magsår anyone?

Dethär med magsår,,,

Jag har haft magsår en gång i tiden då jag jobbade som kock i Holland. Inte konstigt. Upp kl 9.00 cykla till restaurangen,sätta iordning för kvällen,ställa ut terassborden(tunga helveten) fortsätta förbereda medans luchmenyn strömmar in,kl 16.00 var där tid för frukost,,ännu en kopp kaffe (efter4-5 stycken redan) och kanske en baguette eller en uitsmijter. Våldsam smärta.Skärpning,för kl 17.00 strömmade de första middagsgästerna in och efter det var det bara brutal bultande stress som gällde fram till 22.00. Då såg man hur jävla mycket man hade att förbereda dagen efter (skala 30 kg potatis osv osv,,,) Cykla hem,äta middag (vitt bröd oftast) en timme senare brutalare smärta och svimmanden,sittandes på toan. Totalt oglammigt.

Nu har det kommigt tillbaka efter en månad av diklofenak mot ledvärken. Nu kan jag inte äta och måste ha ont:/

NEJ! jag skriver inte detta för att få medlidande!! Jag dokumenterar mest vadfasen som händer här.

Nu vet jag överhuvudtaget inte vad jag kan äta,för man känner det inte förräns 30-60 min efter man har ätit,,och när det faller på finns det INGET som kan stoppa 7 timmar av total misär.

WTF!!!!

Nyckeln till att undvika anfallen har jag fått veta efter ett par besök på akuten,är att äta regelbundet och inte överäta. Annars finns där inget att göra,merän att ta Omeprazol och se glad ut. Sist fick jag tipset att ta alvedon när det föll på??Är inte alla verktabletter mer el mindre dåliga för magen? Har faktiskt inte vågat testa. När det gör så ont kan man knappt tänka på att få ondare,,,,

Jag har även upptäckt att jag inte är så bra på att ta smärta mer. Vissa dagar blir den övermäktig,och ett slags hopplöshet lägger sig över en när huvudverken ryggvärken ledvärken och magen härjar om vartannat.

Vet att det bara är att bita ihopa och skaffa sig en solig attityd till detta ,men det är inte så lätt när det kör ihopa sig allt på en gång.

Har inte missat en dags träning pgr av detta. Jag vägrar att ge efter en tum för detta tramset.

Skall det någonsin ta slut? Ja det är klart,,,,

Mina tankar går därför ut till dem som alltid konstant har ont(jag känner ett antal) och jag vill att ni ska veta att jag har respekt för er alla. Ont i kroppen eller ont i själen,det spelar ingen roll.

Ni vet vem ni är och jag  glömmer inte er:)