Tänk så snabbt saker kan förändras. Tänk så hårt sådana kast kan ta.
Min barndoms skogar i Fulltofta var exakt dem samma,men som fallet så många gånger med människor är förändras allt,varesig man vill eller inte.
Kärleken bor inte längre i Fulltofta.
Löven har samma färg,luften är samma underbara,men allt är inte som det ska.
Jag var inte riktigt beredd på att min far flyttat och inte sagt något till mig,jag var ännu mindre beredd på att mitt barndomshem skulle bli ett svart hål som sprider sig utåt och smittar allt det kommer i kontakt med igen.
Kanske hade jag helt enkelt mått bättre av att inte veta? Att bara få ha kvar den naiva lyckliga tanken om Fulltofta som det var med eldflugor och grodsång,ormvråkar och björnbär.
Jag är en vuxen människa nu och jag får skapa mitt eget fulltofta någon annan stans.
Jag önskar dock att det inte varit så jävla ensamt.
4 kommentarer:
Vännen...vi skapar nya drömmar! ;)
Har läst din blogg ett tag, du känner inte mej men den är fantastisk! <3
När du skrev detta insåg jag att jag skapat mitt eget Utby, (vårt sommarställe när jag var liten som nu är sålt). Det var en stor sorg när jag inte kunde vara där längre, men nu insåg jag, tack vare dej att jag inte sörjer det längre. Vårt hus och framför allt vår trädgård är mitt Utby. Trots att den är allt annat välvårdad, hahaha! du skapar ditt Fulltofta, framför allt inom dej. Men man måste bara inse det, tack!
Erica L
Det var jäkligt roligt att höra:)!!!@erika L
The remembered childhood fantasy seems to be better than an adults reality. Time is a cruel thing! Hope all is good. Missing you!
Skicka en kommentar