CSK och akuten i Ystad,,

Jag hann knappt packa in det sista på konstrundan och skaka av mig kylan förräns det var dax att åla till Kristianstad och ta bort den helvetesdelen av mig själv som alltid har orsakat problem,och på sistone väldigt mycket sådana. Kapten sjutsade  och dumpade vid ingången,han ogillar starkt sjukhus och slapp att gå in överhuvudtaget. Hade gått upp tidigt för att duscha i det fruktansvärda antibakteriella möget man själv får betala  dagen innan,och konstigt nog fick jag  MAGISKT bra hårdag av det! Tackar!

man hamnar först på slussen där man får hälsa på  sängen som blir din bästa kompis de följande 3 dagarna,snygga kläder och sängrannar. Där kommer även kirurgen och pratar med dig om vad som ska göras och vad du kan förvänta dig,och nålar sätts så du kan få dropp lugnande mm mm.

Poserar i deras kogetrosor storlek small (!!??!!) ,landstingets snyggaste och en skjorta så stor att en fjärdedel vore nog. Jag gillar det,,får mig att känna mig som om jag  är typ 10.

Läkaren kom och pratade och paniken satte in,,Hon tog i åtanke att Esmyan hade haft så god effekt att det "kanske" räckte med att gå på den i 12 år till trots att den inte är godkänd för mer än 6 månader total användning. Den stora skräcken satte in när  hon informerade att det nya snittet kom att bli nästan dubbelt så stort och jag höll på att skita ner mig!!  Trodde i min enfald att det räckte med att göra om det gamla snittet.
Detta   kombinerat med en nästan smärtfri månad pgr av esmyan och anestesiläkarens starka rekommendation att en epidural borde göras då smärtan efter denna operationen är mycket värre än vad jag haft innan gjorde att jag fullständigt flög in i panik.
Läkaren sade att jag hade en timme på  mig att bestämma mig,,,
en timme för att ta ett sådant beslut?? Kapten fick en massa sms,och Vera också ,,efter en liten stund sjönk paniken och  jag bestämde mig för att et lite större ärr är ett pris jag får betala,,jag tänkte bara inte.

Sen gick det fort,, rullades ner till OP slussen,,fullproppad med smärtstillande som gjorde en lite full pratade jag med en man som låg bredvid mig,,,lustigt hur man kan hitta små små gemensamma ämnen mitt i ångesten och nervositeten.

kl 12.00 blev jag  inledd till ett rum som bara kan beskrivas som ångestens rum med en korsliknande brits  i mitten. Alla sköterskorna är superfina och snälla,och när jag bad om en hand fanns där många. 

Min öststats anestesidoktor kom hurtigt inrusande och behandlade detta som ren rutin när epiduralen skulle läggas,något jag var sjukt nervös för.  När man är helt hyvad inför en sådan grej hjälper det massor att personalen inte gör en större deal av det än det måste vara. Epiduralen var en walk in the park minus det magiska blodtrycksfallet man får och illamåendet som direkt påföljder. Benen domnar bort,och en läkare sätter en syrgasmask över ansiktet som inte går att andas i;) Hade sådant bry med att fatta detta,och så sade killen att jag nu somnar. 

Svart.

Vaknade till lite lätt i ett annat rum,,,tystnad. Kommer ihåg att jag blev besviken för i postopfoldern hade det klart och tydligt stått att musik kommer att spelas,det underlättar uppvaket. Musiken kom igång lite senare ,och jag vaknade;) Läkare kom och pratade och berättade att allt gått bra  men att hon pratar med mig imorgon istället. Tacksam. Förra gången drog killen hela berättelsen när jag vaknade och jag kommer inte ihåg ett skit av det! Slog en kik på klockan och ser till min stora skräck att den  är halv 8 på kvällen!! My peeps måste vara jävligt oroade  eftersom jag skulle vara där 9.00!!

Det första jag får ur mig när jag rullas in på sal 51 är "mobil"

Somnade  av och till hela natten av nytillkomna akutfall som hade ett rent helvete,men sov i övrigt rättar. Sköterskor kommer en gång i  halvtimmen typ och tittar till en,kateter,smärtstillande mm. Den stora skillnaden är att de INTE tvingar i en Ketogan  i låret utan att man behöver det utan faktiskt frågade om man hade ont,och då endast ger en oxynorm 5 mg ovanpå 2 alvedon och en diklofenak. Perfa! I vanliga fall borde jag ha spytt som en kalv vid detta laget och det hände defakto bara en gång när jag rest mig upp och försökt gå på toa. Ringde sköterskorna för hjälp,men de kom inte i tid,blodtrycket sjönk och jag fick lägga mig o spy;)

Sjukhusmat,, jag har inte kunnat äta med någon reda alls,och gav bort min mat till sängkamraten som hade det så kämpigt akut på onsdagnatten. Hon hade noll blodtryck pgr av kraftiga blödningar men fick ingen mat eller blod,och jag bara såg hur hon behövde mat. Tillslut fick hon maten (är man akut inlagd är inte mat beställd och då blir d lite knas)  och vips bytte hon färg,satte sig upp och började jobba hela dagen,och begav sig hemåt vid 6 tiden. Magiskt stenhård kvinna.
 Med tanke på Vad vi fick att äta vet jag inte om jag gjorde henne en tjänst,,

dag 2 kunde jag hoppa upp och gå lite rundor,,snacka med fiskarna lite och  vara allmänt uttråkad. Sover mest hela tiden,och att bara svara på sms är väldigt jobbigt.

Dag 3,,sov som en stock hela natten rätt igenom och fick alla nålar borttagna på fredagen. Läkare kom och pratade med mig och bekräftade att  mitt val (mot hennes tro) att ta bort hela livmodern var det rätta. Den var så full av myom och gamla ärr och sammanväxningar. Höger äggstock togs också bort då den var en enda stor ballong fylld av endometrier. Jag kan inte beskriva hur lycklig jag blev när jag hörde att detta var rätt beslut. Så många människor vill berätta för deig hur stort detta är,men e lever inte i din kropp,de fattar inte hur illa man har det. Lite på digsjälv i detta och tänk bara på digsjälv sålänge det inte skadar andra allvarligt.

Dag 3 var en  boredom dag och när jag blev utskriven men välkommen att stanna 2 dagar till tänkte jag HELL NO!! Man vill ju hem!  Jag  skulle komma att ångra detta.

Frukosten började se bättre och bättre ut,,men ändå kan jag inte äta något vidare,,det är en rätt stor grej för mig då jag är människan som funderar på nästa mål mat även om jag har vinterkräk!

Gymnastikövningar. Jag bad min underbara sängpolare Linda att dokumentera den intrikata processen av att hosta. Rulla ur sängen,grabba en kudde,lägg den och dig över sängramen och försök.
Ett stort problem är att man vaknar med enorma mängder slem i lungorna och kan inte hosta med någon reda,det gör så ont att det flimrar för ögonen.

Kapten jobbade färdigt och hämtade mig runt 6 tiden.  Började få lite ångest för hemfärden vi 14 tiden,,kunde inte förklara varför. Bubblig i magen och väldigt orolig. Det är inte snittet som gör ont,det är tarmarna som ska hitta sin plats och vakna upp som plågar en est,,ja iaf mig. Morfin gör att min mage helt stannar,,den bara slutar fungera och kommer inte igång alls och behöver hjälp med detta.  Bad om laxermedel och åkte hem med 3 oxynorm på fickan. Thats it. Underbart väder uten,och lite hög på morfin tyckte jag bilfärden var toppen!

Hem runt 19.30 och lite soffhäng,,,började känna mig rätt toppen och såg fram emot en lika lugn natt som dagen innan. Så skulle det inte få bli. Vaknade runt 01.00 på natten utan anledning o tänkte att en kiss kanske behövs(känner inte riktigt det än) och väl på toa får jag SJUKT ont i ryggen! tänker att jag överansträngde den m bäddandet innan    (man går räkgången som en tant) ,öser i mig 2 brufen retard och somnade om.  Klockan 3.00  vaknade jag i helvetet,,,vet inte hur men jag ålade i mig en oxynorm samtidigt som jag får kläder på mig och försöker tänka,,,Kapten vaknar till den bisarra scenen av mig halvvägs knäande vid sängen,flämtandes i födslovåndor och klappar lite på mig.
Jag väser ur mig att han får klä på sig,vi ska t akuten. Antingen packar mina njurar ihopa eller så har jag ett gallstensanfall.Trodde helt ärligt att jag höll på att dö.
Akuten i Ystad var smockad,,,fullmåne och fredagnatt,,,lyckat Stina.
Kunde inte gå m högerbenet så rullstol kördes fram och jag rullades in. Kapten fick åka till firman och jag låg i ett nytt ångestrum och skakade,,ålade rundor i en timme ca,golvet med armarna på britsen verkade vara ställningen min galla föredrog.Dansade rundor sådär,i en dimma av smärta och oxy,tills dr Brandt dök upp och lugnt och systematiskt tog tag i saker,,vid det laget kände jag smärtan vandra ner not magen istället för ryggen och försvinna,,, Åkte hem kl 4.00 med lite recept,,

Fick sova lite men inte bra,,hårt men ryckigt oh vaknar till en huvudvärk deluxe.Är urlakad,full av smärta och jätterädd. Tanken på att den smärtan ska återkomma är den rena formen av skräck.Kapten hämtade ut olika sorters stolpiller och i herrens tid,för vid 13 tiden var det dax igen,,stolpilla direkt,och jag kunde sova bort det.
Inatt var det dax igen,,,stolpilla och hopp,,skakade genom
 det och lyckades somna,,idag är jag urlakad illamående och har ont som fan i levern,,,ja vad fan göra? Ingen feber iaf,,just nu känns det som om jag går bakåt,inte framåt. ligger ner och bloggar detta,för jag orkar inte sitta:/