OTTO ÄR HEMMA!!!

Dessa dagarna har varit totalt tomma på lycka,,maten smakar inte,,vinet smakar inte,,det enda som känns vettigt är att vara ute och köra  och leta efter honom,,vandra och kalla.  Ilskan som infinner sig när stormen är så hård att du inget hör och inte KAN vara ute mer är så överväldigande och meningslös:vädret skiter i vad du gör.

Om vi inte kan skydda oss mot kylan,vad kan då Otto på 2,6 kg:/?

Att Katt höll span hjälpte inte heller,,vi fick nackspärr av att stirra ut på  gården varannan minut,, Tillslut satte jag mig bara vid dörren och glodde,,,

 Vi vandrade runt Bjäresjö och runt Bjärsjöholm  och till min stora förvåning hittar vi det vackraste ödehuset på väldigt länge!! Jag vandrade in och ropade,och såklart för att jag var nyfiken. Sålänge man inte rör något eller saboterar bör det vara ok.

 Jag kan inte förstå hur man kan låta detta enorma hus förfalla?? Det är definitivt inte bortom räddning,allt måste göras om men stenen är strukturellt ok fortfarande,ingen tvekan om det! Bara kolla på utsikten!! Bjärsjöholms slott på ena hållet,,,

 Och det uråldriga slottet på andra sidan (som också det står hjärtskärande tomt:/)

Jagar någon ett hus väldigt nära Ystad kan detta vara en bra ide! Kanske,,om ägaren vill sälja då,,,

 De 30-40 rundorna med bil gav ingenting alls och frustrationen var total.  Vi anmälde till polis,delade på alla tänkbara sidor på facebook,delade på blocket,delade ut lappar,smsade alla i området med en mobil,vänner körde ut och letade (tack tack tack tack!!!!)  utfäste en belöning,kontaktade ett medium,och tillslut,en Id-hund som skulle hjälpa oss se vart han kunde vara ,och iaf vad han tagit sig för,,
Christrine från Höör med Porthos  kom till Bjäresjö kl 11 på måndagen och sökningen startade.

 Det var sinnessjukt intressant att se denna lugna jätten arbeta,systematiskt,säkert och lugnt. Det var så övertydligt när han tyckte vi gick fel,och när han behövde sniffa på Ottos borste igen sade han bara ifrån. SJUKT intelligent hund!!  Vi vandrade i ca 2 timmar i full storm(oh yes,jag hatar Österlens satans stormar) och jag fick flashbacks från när man var barn och envisades med att vara ute tills fötter kinder händer och röv var bortdomnade. Vi vandrade rundor tills Porthos tappade spåret vid Bjäresjörasten och  sen fanns det inte mycket att göra mer. Vi skiljdes åt och jag drog till frissan ,,
En minut senare ringer Christine och säger att hon sett en vit VÄLDIGT platt sak inte långt från vårt hem ,,,och mitt hjärta sjönk,,Kapten fick köra ut,,jag orkade inte se det.
Kapten kunde bara se 2 st väldigt platta fåglar och hoppet kom tillbaka. Så har det varit hela tiden,,hopp,noll hopp,hopp noll hopp,frustration,övergivelse,sorg,hopp,,den bergockdalbanan tål man inte så länge utan att det tär på en.
Vi åkte hem,,tog några rundor till,ringde djursjukhuset ,polisen,smsade fler grannar,ringde mediumet,,,Gav upp:(
Kapten var mulen,,jag var förtvivad,,,

 Så ringer plötsligt telefonen,,, ett hemmanummer,,jag tänkte att det nog är ännu en som vill tipsa om katten i Vellinge och svarar,,det är vår närmsta granne åt Marsvinsholmshållet! (röd  fyrkant på kartan,cirkeln är vårt hus,ovalen är där han sågs kl 21.00 på fredag kväll))  Hon säger det jag aldrig trodde jag skulle få höra! Ett litet vitt ansikte hade tittat iin genom deras glasade uterum där de satt,men deras hund hade reagerat och skrämt bort katten igen,, jag drar på mig vantarna på fötterna,startar Anuset med en lerig stövel,virar halsduken om handväskan,kastar ner en blomvas i väskan och ryter iväg de ynkliga 200 meterna till dem!

Efter att ha ropat så mycket  alla dagarna utan att få ett svar fick jag genast ett av hans säregna lite anklagande basmjau!  kom ut o hjälpte oss leta med ficklampa(hon vet ju hur huset ser ut) och minsjäl,,bara lite längre bort under poolhuset sitter Otto och ser lite stött/ övergiven ut!!

Jag bryter ihopa,,fulgråter och kastar mig runt halsen på kära granne med katt i famn och allt,,skakar i hela kroppen och vet inte riktigt vad jag ska säga,, Otto ,som vi trodde skulle vara rejält tilltufsad ,känns förvånansvärt pigg och hel,,lite magrare än när han försvann,men inte på något sätt i nöd,,, 

Kastar in honom i bilen och yrar nog lite så jävla överväldigad jag var,och grannen VÄGRADE att ta emot hittelönen,,,

Vi körde hem med en våldsmjauande Otto.

Han ät som en häst  i små stötar och spann,spann spann,,Han är väldigt kelen och tar varje tillfälle att stryka sig mot oss ,tacksam över att vara hemma.

Jag fick sova hela natten med mitt barn i min armkrok,som det ska vara,,, han drömde massa  och åt med jämna mellanrum,men kom hela tiden tillbaka:)

Katt har inte velat gå ut under hela denna tiden ,men så fort Otto kom hem ville hon ut,,och stannade ute en längre stund,,tillslut undrade vi lite var hon tog vägen (en minut har varit hennes max då hon är fet lat och bekväm  just nu)  och när vi kallade kom hon inte. Plötsligt ser vi henne sitta utanför ett annat fönster HELT off från vart hon VET man går in,,hon har aldrig försökt gå in där innan och det var övertydligt att hon också ville bli saknad och hittad;) Hahahaha vilka små minigenier;)

 Jag vill tacka ALLA som hjälpt till att dela och leta och bara peppa!! Oavsett hur detta hade avlöpt blev vi överväldigade av allas engagemang och värme,,jag trodde faktiskt inte folk brydde sig så om en liten katt,,men jag hade fel.