Sidvyer, senaste månaden

måndag 15 februari 2016

Ett barn är ett barn


Jag fick förfrågan på bokningsdagen om jag kunde göra ett porträtt på ett litet barn som inte längre fanns med oss,och bilderna som bifogades var allt annat än användbara. Slangar,stora plåster,bylsiga kläder mm var ivägen för det lilla ansiktet och jag sade att jag inte kunde göra något av det tyvärr. Lite senare undrade mammaLinn ocm jag kunde göra något av det enda andra foto som hanns med i barnets 4 dagar korta liv,men hon tvekade att skicka mig bilden då den var tagen när han inte längre levde.
Att tänka på MINA känslor i det läget gjorde att jag blev  varm i hjärtat,samtidigt som jag fick en djup respekt för modern.
Naturligtvis var det ok för min del och när jag såg det lilla lilla livet grät jag,,grät av sorg för föräldrarna och grät av lättnad för att jag aldrig kommer att behöva uppleva något sådant fruktansvärt.

Vincent blev 4 dagar gammal och han föddes utan förmågan att tillverka vita blodkroppar och där var inte mycket annat som stod rätt till i det lilla maskineriet,så på fjärde dagen stod det klart att en massiv hjärnblödning tagit allt liv som någonsin funnits där och all livsuppehållande hjälp  stängdes  av.

I villan och tumultet efter ett kejsarsnitt och alla traumatiska vändningar inser föräldrarna att de inte fått ett enda vettigt foto på honom . Att läkarna efter allt detta bemötte de nyblivna föräldrarna med attityden "sånt händer,,missfall får man,gå vidare" gjorde saker och ting enbart värre.

På bilden nedan sover Vincent  för alltid,och de små mörka fläckarna är blåmärken efter den massiva blödningen han fått.
Jag bestämde mig för att försöka,,att försöka sudda bort blåmärkena och de små blåsvarta läpparna och ge honom ett  mjukt  leende så att mamma Linn för alltid kan ha honom på sin arm,sovandes,,inte död.

Kanske är det en uttjatad kommentar  men det VAR en enorm ära att få detta förtroendet,,att få prata med dessa människor som inte ens ett halvår efter händelsen  står starka ihopa och kämpar , ger mig hopp om mänskligheten och ett skinande ljus i min rätt jävla lätta vardag.



4 kommentarer:

Maria sa...

Så fint gjort 💖
Tragiskt bara när små barn aldrig får chansen att leva.
Maria

Anonym sa...

Så väldigt fint gjort och skrivet av dig! Du har lyckats fånga en liten person, och det är en fin bild både på fotot och av dig.

Hanna sa...

Vad fint du har gjort tatueringen. Det måste betyda så mycket för dem som inte går att säga. Nu har de fått en fin bild av honom även om man önskar att historien skulle få vara en helt annan för dem.

Linn sa...

Jag är så tacksam över att du tog dig an att göra den, det ger mig ett lugn i själen att ha honom där så man kan kika lite på honom när livet känns skit. Tusen tack 💙 Kram