Sidvyer, senaste månaden

måndag 3 september 2012

En reumatikers brötna mässupplevelse

Ja jävlar,,,
I helgen var det så dax för mässan jag har sett fram emot större delen av året. Och som vanligt när väl denna helgen dyker upp så är jag så opepp jag bara kan! Jag börjar bli gammal. 
Bara tanken på att behöva sitta i det oljudet i 3 hela dagar,sova borta från min Kapten,sitta trångt ihopa med kollegor,och ångesten över att kanske inte prestera så bra,,den var stor.
Vi fick sitta i n rad med tjejer,och det var rätt mysigt faktiskt:) Jag fick sitta brevid finaste Aniela "fru duva" på Bläckbyrån,alltid ett sant nöje. Hennes positiva inställning smittar av sig så enormt,och hennes jobb är alltid så fina att se växa fram.
Mässans tema var Steampunk,och i välkomstpaketet fick vi en lite pommes som ascessoar! Vem behöver inte det liksom.
Mässan hölls i Lisebergshallen,och inträdet var i högsta laget,MEN då fick man ju även tillgång till hela Lisebergsparken med ,och i 2 dagar var det strålande sommarväder med långa varma kvällar,dvs inte alls dyrt mer då!
Sittplatser var det inte ont om,något som är så jävla uppskattat efter att man vandrat runt i 2-3 timmar i de snyggaste obekvämaste skorna man kan hitta.(Jag vandrade inte så och mina fötter är som en socke med en tennisboll i längst fram,dvs köttklump!!)

 Här KAN den fetaste backdropen ha hängt,,Evil Eye grabbarna sparar fan ionte på krutet när de mässar! Om ni vill ha superfina clana jobb gjorda är detta the plae to be. Både Roger och einel äger i de flesta stilar!!(och ja,jag är partisk men även sjukt kräsen)
Maten serverades 2 ggr om dagen i en lounge åt oss som jobbade,ett riktigt trevligt koncept där man fick 2 alternativ och salladsbuffé i all enkelhet,så jävla lagom det bara kunde bli! God mat ,och lite paus ifrån oljudet där nere. 

Och med oljud menar jag då bara det allra bästa oljudet! Dj:n som spelade var så satans bra att man blev lycklig! Dubstep och hip hop hela dagen,en välkommen förändring till Johnny fucking Cash ,social distortion och andra stereotypa artister som vi tatuerare ska gilla. Det spelar ju faktiskt inte så stor roll vad VI gillar,det är kunderna och besökarna som ska få gung i fötter och plånbok,och det tror jag faktiskt att de fick!
Fredagen var startade med ett ack så bitersött datum på en arm. Åsas syster,Freddes moster Marie och lilla nyfödda Lovisa gick bort denna dagen,så hastigt att ingen egentligen kan förstå det än till denna dagen. Jag och Åsa har suttit och gråtit över en tattoo till Maries  minne över detta ihopa ,och att detta blev Freddes första tatuering kändes bara så rätt. 

Efter det hade jag inte bokat in några fler kunder utan tog det lite lugnt,hälsade på Carl och Ellen,studerade en fungerande laser och minglade lite(mitt nya mässjag)

,och från blå himel trillade Maxxon ner. Jag tvingade honom att tatuera sig lite ,jag gillar inte att vara sysslolös. En jävla tur att han skulle ha den på axeln,för våra bås var så minimala att det inte hade gått med någon annan grej tyvärr:/ Jag har ju alltid en brits med mig eftersom jag tycker det är viktigt att kunden ligger bekvämt i all denna stress och nervositet,folk som stirrar på en och dålig luft,men det var lögn i helvete att slå upp den där den dagen. Detta var ett minus på denna mässan,men det är födslovåndor när ett nytt evenemang ska skapas,sådan rättas troligen till efterhand:)

 Mässpass lånades väldigt snällt ut så att Maxxon kunde joina mig i loungen,,passande namn till passande person;)
Det serverades Vegetarisk lasagne,,,det såg ut som någon spytt på min tallrik,men ack så gott var det!

Lördagen,,,efter att ha våndats hela fredagen över hur FAN vi skulle få plats med en bits löste det sig rätt ok ändå faktiskt. Aniela skulle köra arm och jag kunde då ha britsen uppslagen. Katarina fick en tupp på insida arm,och vi kämpade med att få hela armen färdig,men där är alltid så mycket mer plats kvar på en arm än man tror. Eller som jag BORDE skrivit "Bäst av allt på hela mässan var hur bra Katarina satt på lördagen. Som hon satt! Timme ut och timme in trots att insidan av armen kändes som glödande lava. Jag var djupt imponerad av henne och tycker att hon var så fantastisk att jag funderar på att göra hennes porträtt på revbenen."
Hahahaha tack kattis för din rättelse!!
Och på lördagen var det så dax att tävla i best big king och queen:) En rätt rolig tävlingsform eftersom stora saker på en kille oftast alltid slår en tjejs stora saker,därför fick de varsin egen kategori:) 


 Lilla lilla malin såg ut som en rockstjärna där hon stod på scen!:)!! Är så stolt att hon vågade!!

 Det gick bra ,Malin vann best  big 2:a plats och Micke vann första pris:)!!

 Var tvungen att parka brevid Karis jättehomosexuella mini med ögonfransar!!;) Kan det vara kärlek?
 Och tänka sig att jag gått på mässan i 2 dagar utan att faktiskt upptäcka att Loaded bilen stod och visade upp sig i sin fulla prakt!! Denna bilen är helt egenbyggd av ägare,med gjutet kolfiber bodywork och en imponerande mockainteriör,för att inte tala om att den supertrimmade bilen har innehaft Nurnburgrings världsrekord i 3 hela jävla år!!! Hur FAN jag kunde missa den är ett mysterium!!
Söndagen Var det Maries tur att få lite fågel(genomgående tema för oss tjejer i den raden!!)
Men tyvärr hann vi så lite pgr av stencilproblem,strömavbrott och diverse,så denna fortsätts på  i studion i lugn och ro:)

Kämpade mig hem efter en troligt slitande mässa på en dimmig blöt motoväg. Noll mörkerseende kändes det som,geggig i huvudet och TOTALT jävla bröten efter en helg i ett minuskult bås. Jag tror att detta kan bli en av de sista mässorna för min del(förutom Meltdown,,det är bara lyx!!!) Dels har jag tröttnat på allt vad det innebär  i form av stress,folk(alltså jag är lite folkskygg) lååånga dagar (12-12 är inte en ok arbetsdag när det handlar om koncentration) obekväma arbetsställningar och så jävla högt ljud runtom en! Inte bara spelas det live på scen,konfrencierer skriker i microfonerna,folk försöker överrösta detta,bakgrundsmusik på det,utan många tatuerare tycker det är en bra idé att ta med sin egen musikspelare och vråla på just den musiken DE tycker om i sitt bås,dvs det blir en helveteskör. Jag som då hör allt,och inte kan stänga ut ljud(måste alltså följa med i vad folk på scen säger,hör texten på båda musikerna,OCH vad folk pratar om runtom) blir vansinnigt stressad. DVS jag börjar bli för gammal.
Alla mässor har liksom exakt samma koncept,utan att fråga sig varför det just är så,,trångt höljutt och obekvämt.
Vann 4 priser med endast 2 tävlanden,vilket är ganska sinnes,,,kanske ska jag hoppa av detta tåget nu när det känns sådär bra och när jag är lagom mätt på det?
JAg säger så  nu,,jag kan ha glömt det till nästa år;)
Allt som allt var detta en jävligt fin mässa med lite födslovåndor som sagt,men en mall måste dras upp för att se vart den senare ska ättas till.Det den saknade i finish rättades till av de underbara arrangörernas jävla glädje och arbetsvilja. Nike och Heidi var allerstädes närvarande och hade koll på saker och ting,och om något inte funkade rättades det till så gott det gick,och mer kan man aldrig begära! Jag är väldigt nöjd med hela helgen och hoppas så att denna mässan fortsätter,varesig jag kommer som besökare eller jobbar:)! 


5 kommentarer:

Marita sa...

Grattis Grattis!!
Du börjar inte bli gammal - det är kanske de yngre som blir störigare. Eller folk pratar mycket högre och spelar mycket jobbigare musik nu för tiden. Eller så har de bara inte upptäckt hur jäkla skönt det kan vara när det är tyst:)

Anna sa...

Mycket intressant läsning! Det är första gången jag har läst om en mässa ur en tatuerares synpunkt. Du skriver så himla bra!

Kattis sa...

Hallå! Jag tycker du skriver alldeles för lite om hur duktigt jag satt så jag gör ett tillägg här:
"Bäst av allt på hela mässan var hur bra Katarina satt på lördagen. Som hon satt! Timme ut och timme in trots att insidan av armen kändes som glödande lava. Jag var djupt imponerad av henne och tycker att hon var så fantastisk att jag funderar på att göra hennes porträtt på revbenen."

Stina sa...

hahahahahahahahahahahahahah Kattis,du har rätt!!!

Kattis sa...

Ingen orsak.