Oktoberfest i Fulltofta

Av anledningar jag inta kunde rå för har jag inte kunnat hälsa på med ro i min själ hemma i mitt barndomshem.I 11 dryga år har detta varit en ryggsäck jag inte har brytt mig om,för tänkte jag på den blev den för tung att bära. Inga större djupa drama,bara omständigheter som gjort att jag hållts från min älskade far.

Med avståndet till min pappa tog det även 11 år innan jag åkte tillbaka på riktigt och KOLLADE på Fulltofta som jag så högt älskar.

Jag insåg inte förräns idag när jag körde hem på små slingrande vägar hur mycket jag saknat ALLT. Skogen,vägarna,stenajären ängarna och folket.

Luften gick fullkomligen ur mig i bilen och jag grät som ett litet barn av ren lycka över att inget faktiskt har förändrats. Mina älskade grannar är precis lika underbara som förr,om möjligen ännu finare,skogen har inte glömt mig och vägarna är precis lika öppna som alltid.  Musiken står på i köket och kaffekokaren puttrar lika varmt än. 

Jag insåg också hur vansinnigt vackert de har det i lilla Fulltofta med en gemenskap som bara kan hittas där.

Jag gråter fortfarande när jag tänker på allt detta och hur mycket jag missat och hur mycket jag har att ta igen,men det finns inget bättre tillfälle att börja på än nu!

Jag blev inbjuden till Oktoberfest i Fulltofta av grannarna Anders och Agneta som överraskade med att gifta sig dagen innan,så det var dubbel anledning att fira. Nedan har ni brudgummen på bastutunnan som skålar in festen med en av de 7 hemmabryggda ölarna!! Ni kan även skymta mitt barndomshem i bakgrunden,den lilla röda stugan jag upplevt de lyckligaste dagarna i mitt liv i.

 Mina älskade farbröder var på plats,två män som aldrig fått höra hur mycket jag älskar dem och deras alltid trygga närvaro.

 Barndomsvänner var på plats,,folk jag vuxit upp med och som vallat mig genom fest på fest,,,inget  mer än kärleksfulla känslor för dessa männen:)

 Lägg märke till Affes brutala Wienerpommes han INTE odlat speciellt för denna festen,han har fantamig alltid sett ut så! Som en förväxt Sven Melander,precis lika högljudd,bara plus en meter.

 Kusinerna var där(lite blandat från alla sidor) Det är fortfarande ljust ute och Micke i bakgrunden sitter fortfarande upp,en jävligt bra början på en kväll! I förgrunden har ni en av de fantastiska ölarna som bjöds på från fat där alla fick gå och ta som de behagade. Anders har själv bryggt dessa efter konstens alla regler och där fanns även en slatt av farbror Lasses humlebomb.7% skulle den hålla,inget som någon deltagare smakade förräns det var för sent;) Min favorit (är ingen öldrickare) var hallonölen,helt jävla fenomenal! Tösadricka,det medges,men så har jag också köpt ett par rattar för att understryka just det faktum,så varför inte go all in och köra på flickefyllet med.

 Maten som så brilliant serverades var Bratwurst,surkål,focaccia med vitlök och kartoffelsallad ,en riktig upplevelse om man inte smakat det innan. Surkål är ju sjukligt gott för en ättiksknarkare som mig,och korv går alltid ner som den sanna ickeveganen jag är.I bakgrunden kan ni även se orsaken till varför min far inte rullade ur sängen förräns 12  dagen efter,herrarna citron,fläder jäger och besk.

 Gasolvärme och ompa ompa musik fyllde tältet i en mjuk blandning av att de olika borden vrålade skål och att folk bara surrade sådär som de gör när de trivs:) Jag hade vid detta laget kramp i mungiporna av att fånflina över  hur äckligt lycklig jag var som fick vara med på detta,och hur jag faktiskt hälsades hem som den förlorade sonen.Har aldrig känt mig mer hemma,tillbaka där allt började.

 Efterrätten i sann anda var apfelstrudel med familjesås och kaffe,,och rödvin. Jag fick mixa lite,öl har aldrig varit min grej,men jag drack nog en pint åtminstone sammanlagt av alla de fina smakerna. Mörka ,ljusa Witbier,oktober,premium,humlebomb,spik och någon till. Att brygga öl på en spik har man ju hört?

 Lite senare,,,notera hur kusin börjar luta,det slutar  i ett horisontellt läge någon timme senare. Magiskt hur man sovandes kan balansera på en bänk lika tunn som min fars tockalår.

 Och skräll på alla skrällar(jo detta menar jag) vi var fanimig sist från festen,klockan var 2 på natten och jag hade inte en sekund funderat på att gå och sova! Jag ville inget annat än att vara kvar i höstnatten där man faktiskt kan se stjärnorna(och fläckvisa fyrverkerier från  en farbror med förkärlek för bomber och potatiskanoner) Min  far(nedan,och hade det inte varit för promillehalten hade ni kanske kunnat se likheterna) godtar inte ett festslut utan efterfest med vinyl whiskey och egentligen bananer. Vi hade inga bananer,så persikor fick duga. Jag fick fria händer att rota igenom pappas vinylsamling och spela de gamla låtarna som än idag får håren i r#ven att resa sig!!  Tydligen hörde hela fulltofta,,men det säger ju inte så mycket.

 Halv 5 somnade jag i mitt gamla rum  till det mjuka ljudet av regnet som strömmade ner utomhus,och faren som desperat försökte förklara för Agnetas bror hur inihelvete bra musiken var,och ljudet av Gregers spinnande,,Finare kväll får jag leta efter i resten av mitt liv.
Mina älskade vänner,släkt och grannar,,,,,