Methoject

Den halvårliga kollen kom och gick,och denna gången trodde jag att det skulle gå lätt att övertyga min läkare att jag inte kan ha det såhär mer. Jag är nära,och så nära att inte kunna jobba de dagarna jag är som sämst,och bara det faktum att allt (köra bil,öppna dörrar,borsta tänder,städa,laga mat) vardagligt är en ständig smärta gör att livet inte är så roligt längre. Det kan verka löjligt,men det är så mycket mer än bara lite ont. Allt påverkas.

Nåja ,nog gnällt om det. De tog någon liter blod när de efter 3 försök äntligen hittade en ven,och det blev bestämt att jag ska försöka med cellgifter igen,men denna gången med sprutor. Jag försökte verkligen med piller innan men min mun ville inte äta dem;) All mat jag försökte svälja dem med är nu untouchable,jag vill bara spy när jag ser den. Har kvar burken med cellgifter i badrummet,,,blir illamående bara av att titta på den! Det ska bli spännande att se vad dessa gör. Tröttheten,svimmandet och den brutala hårväxten är bara några av de finfina bieffekterna.Jag glömde få förvisad för mig hurfan man injecerar sigsjälv,meb det gick bra att frugan visade mig:)!!Så det blev en tripp inom henne på vägen hem,OCH en av de ovanligaste fotona ni kommer att se,,,

Nåja,,jag får se vad detta medför,håller mig försiktigt positiv till att det åtminstone kommer EN förändring.