Flowerscull

Jag har kommigt in i en period där jag startar upp en tatuering,går hem med en liten hopplös känsla att jag inte gjorde bäst ifrån mig,att jag kunde gjort mer osv,tar tag i migsjälva och gör mitt allra bästa inför sittning nummer 2 ,och plötsligt kommer ut på andra sidan helt överlycklig??! 

Det är ett helvetesjobb att ha om du börjar tvivla på din egen förmåga,och tro inte att 12 år och några priser på mässor kan hindra  en från att känna så,man tappar alltid förr eller senare greppet om förtroendet. Den stora skillnaden är väl hur man svarar på det?

När jag ser andra tatuerare vill jag bara lägga ner min maskin ochstrunta i detta,sen blir jag lite depp,sen blir jag arg och tänker att NEJ jag ska inte låta mig bli nerslagen av detta!!!Jag får väl helt enkelt bara stega upp och göra ÄNNU bättre ifrån mig!!!!!

Efter 10 år blir det bara svårare och svårare,men det GÅR och inte ska man vara rädd för att be om hjälp heller.

Vad jag vill esäga med detta vet jag inte,men jag vill gärna dela med mig av att man inte alltid är på topp eller för ett enda ögonblick tycker att tatuerandet är lätt,för det kommer det aldrig aldrig att bli!

Skallen är en omritad variant av Ali Gulecs flowerscull:)