Something has got to give,,, djupa tankar.

Ända sedan jag frågade till lite om hemmastudio är något man borde ta tag i har tanken rotat sig  och nu är en  tanke en plan.

Så fort jag såg möjligheterna framför mig  förvandlades plötsligt studion till ett dammigt gammalt hål  jag inte längre hör hemma i. Nu börjas det på planen om en ny studio.

Har varit råsjuk i flera dagar nu,eller ett par månader om jag tänker efter ,och denna jävla idiotin av-

Vakna,känna efter,ha ont överallt eller feber och huvudvärk,inte kunna träna,ha en väldigt obekväm dag framför mig på jobbet,noll energi över till att ens gå de enklaste ärendena,stress över att jag börjar få slut på mat,supplies och allt annat för att jag helt enkelt inte orkar hämta paket på posten, än mindre  tänka.

Huset ovanpå detta,,det står där det står och jag älskar det över allt men det ska också fortsättas på och jag får inte upp den jädra trappan,,mest för att jag inte kan lyfta den själva! Innan trappan är uppe kan jag inte riva ovanvåning.

Jag har noll energi över till konsten,,jag är så ledsen och orolig för detta att jag inte kan beskriva det ,och med inaktivitet kommer osäkerheten på migsjälv,,jag ska kunna allt,jag ska vara energizerkaninen,jag ska kunna hålla ett heltidsjobb,sköta ett hus och ändå ha tid över till konsten vännerna mm.

Pengarna har strömmat ur mig sen vi fick huset och det har jag räknat med,har dock inte räknat med att JAG skulle känna mig så otrygg i alla dessa stora räkningar och utgifter

. Vi har inte något säkerhetsnät i form av rika föräldrar eller ens hjälp från dem i handhavandet av huset(ingen kritik här  kära päron,verkligen inte ni har ert eget!!),inget jag väntat mig någonsin men gudars vad skönt det hade varit med en far som inte kan låta bli att röja i trädgården eller hjälpa en med de små oöverkomliga sakerna som  tex trappan.

Efter operationen i april 2015  har åtminstone den biten slutat göra ont och härja som den gjort alla dessa år och detta är jag så så tacksam för. Det har inneburit en massa kroppsliga förändringar ,bland annat att jag tappat hår ,(fortsätter att stadigt tappa hår tyvärr) men även att jag fått en väldigt ful mage. Hade jag fått 2 barn för 2 kejsarsnitt hade jag inte sagt något om det antagligen,men jag har inget att visa för det och egoistiskt som det må vara  känner jag att min mage inte ska behöva se ut såhär och har börjat undersöka ärrkorrigering. 

Det föll sig så fint att en kund till mig har genomgått exakt samma sak som jag och hade samma issues.Strax efter att vi tatuerat henne fick hon sin ärrkorrigering och nu har jag äntligen fått se bilder på det och det ser fantastiskt ut!  Ska på konsultation på Akademikliniken (har redan varit på Citadell)  för att se vad hennes kirurg säger.

Kan jag slippa den fula valken och ett gräsligt dubbelärr,

  smärtan och obehaget,,då blir jag ohyggligt glad.

Väg gärna in om ni gjort något liknande,jag vill höra allas upplevelser! 

Det är mycket som står och väger just nu,som om man väntar på något som alldeles alldeles strax ska komma,det outhärdliga ögonblicket innan man vet åt vilket håll det tippar på,,,jag tror det är våren och jag tror att det snart kommer att tippa,,åt vilket håll det än må vara.