Sidvyer, senaste månaden

fredag 12 maj 2017

Hur vet man om man är på väg in i väggen?

På riktigt,,jag VILL skriva roliga pigga happy saker och det inser jag att det varit minst sagt tunnsått med det över tiden 2017!! Detta är ju inget jag riktigt kan rå för,det blir liksom inte mycket roligare när ödet verkar ha  fingret pekat mot en,,eller mer tryckt på en. 

Nu ska jag inte gny för mycket,jag vet att det kan bli värre;) 
 När Kapten väckte mig i tisdags med de desperata orden att Kis inte mådde bra började ALLT snurra i ultrarapid. Kunde fan inte ens googla upp numret till djursjukhuset på telefonen,det var som om jag var skitnitad  utan sprit!  Detta resulterade då i att jag  började tappa MASSIVA mängder hår igen och ja,,nu ger jag upp,mitt hår som redan var skabbigt av 3 års långsamt men stort håravfall klarar inte ens en liten episod till och jag klipper nu av det så att det friska håret  är det som syns och inte höbalen i nacken. detta kommer ju att gå över igen är jag ganska säker på men det är svårt att inte stressa upp sig för detta med,nästan som om man har "stress" som förval istället för "äsch" när man då utnyttjar en livlina och ringer en vän.

Vi kan bara hoppas på att Kis får fortsätta vara så pigg som hon är nu och att Otto får leva ett långt härligt liv  hädanefter och att Kapten stannar hos mig for  ever. Inga större pretentioner va?

 Jag vet inte riktigt hur det känns att gå in i väggen då jag aldrig gjort det hur stressat mitt liv än varit.  Jag började undra om det är dit jag är på väg nu,men jag bestämde mig för att strunta i de tankegångarna och bara försöka le,tänka positiva tankar, äta gott,andas och stå på min bräda för avslappning. Sjukt lätt sagt,inte lika lätt gjort. Jobbet är ju en stor stressfaktor i mitt liv,och det är sällan jag inte är på helspänn  när det gäller detta var dag. Jag lever ett relativt ospännande liv på vardagarna ,det lagas mat,äts och kollas på TV,ritas till jobb el privat,sen inget mer.(förutom hushållssysslor då)  Inga påhälsningar hos vänner,kvällskurser eller vidare aktiviteter,,bara slappe. Kapten är ganska bra på att bara dega på kvällarna och det gör att jag själva också liksom varvas ner lite,något som är behövligt.


När jag nu då ställs inför en udda och rätt obehaglig känsla av att OM det händer en grej till  så kanske jag kastas över kanten? Meningslöst att oroa sig för något som kanske ändå inte kommer att hända men  man är bara människa.

Jag vet dessutom inte riktigt hur man slappnar av? 
Spa driver mig till vansinne,Yoga likaså. Att inte få göra något med mina hände stressar mig bara.
Att jaga antikviteter stressar ner mig enormt men det blir inte riktigt hållbart då man faktiskt slänger ut en del pengar   på detta och fyller sitt hem lite.
Att rita är ju en avslappning med men det har lite blivit övermäktigt med då jag ritar till jobb och mycket annat med. Att rita när man dessutom är mongotrött är ett problem,,att fysiskt hålla ögonen öppna gör det lite svårt;) 

Äta gör mig lugn,, där ser ni själv bristen i den aktiviteten,som gammal anorektiker blir även det ett tveäggat svärd (om vi ska slänga oss med floskler,och det ska vi för jag är numera över 40) 
Nå,,

Idag blir det en liten tattoo,sen ska jag hem och bara kela med Kis och Otto och existera,,det är en början iaf? 


2 kommentarer:

Bella sa...

Mitt bästa "slappna av" tips är faktiskt pyssel. En stor kategori med något för alla. Jag slappnar av mycket när jag gör repetitiva saker, så som sticka/virka. Jag slappnar även av, och mår bra, av att planera kommande pyssel. Typ göra en lampa av något som inte är gjort för det, fixa gamla möbler och sånt. Pinterest är min bästa vän ;-)

Gör inget som du redan gör på jobbet, som rita, även fast dina tavlor är grymt snygga så behöver din hjärna en break från jobbet och relaterade jobbsaker.

Samla alla goda recept i en fin bok, ta bilder på maten och gör snygga uppslag.

Det viktigaste är nog att koppla ifrån jobbet när du kommer hem, lättare sagt än gjort. Avsätt en timme (30 min morgon, 30 min kväll) där du kan göra "tråkiga" jobbsaker så som kolla avbokningar eller bokföra m.m. Rita till kunder är fritt fram :-)

Nog med "kloka råd" från en du inte känner.
Kan bara dela med mig av mina egna erfarenheter efter min depression och panikångest...

Ta det en dag i taget.

Stina sa...

Jamen jag har mina antikviteter,tills det blev ett eget djur och jag blev för bra på det,,köpte och sålde och hade så så skoj tills jag insåg att det bara tog mer tid från det jag måste göra:/ jag är lite en allt el inget person så även om jag inte tänker att jag ska ta i så jag spricker så befinner jag mig plötsligt där!! Tack för tipsen,de emottages med öppna armar!