Livet är just nu inte helt piffigt . Inte så konstigt med tanke på vad som pågått men och till råga på allt som hänt ,eller på grund av allt som hänt ,dröser nu håret av mig igen och imorse tappade jag hoppet helt. Det får troligen bli kort hår inom en snar framtid då det som finns ser ut som hö och dessutom trillar av!
Har märkt att stress startar det igen men detta är det värsta sen jag tappade förra omgången.
Nå,vi hämtade Kis igår och det är såklart underbart men det medför även en spänning då jag inte vågar lita på att hon klarar sig fint nu. Jag vaknar på nätterna och är spänd ,orolig för att höra henne vråla igen,spy eller allmänt må dåligt . Hon är pigg som få och verkar inte alls bry sig om vad som hänt,hon är samma happy go lucky katt som när vi hämtade henne från katthemmet!
Det var troligen uttorkning och en dålig reaktion på ett ohyremedel så nu håller jag alla tummar i spänning ,,och andas allt jag kan,,försöker hitta den där jävla jämnvikten;)
2 kommentarer:
Skönt att er lilla Kis är hemma igen.
Släpp nu inte ut henne på ett bra tag tills hon bott in sig ordentligt hos er :)
Du måste "stressa ner" Stina.
Du far och flyger hela tiden verkar det som, ställ in allt vad fest, kalas och annat heter en längre tid.
Prova att bara vara.. häng hemma, se film, sov, vila, bara ta igen dig som man sa förr!!
Håravfall beror ju oftast på stress och jag upplever dig som en sjukt stressad kvinna som vill vara alla till lags.
Sätt dig själv främst ett tag och rå om bara dig själv.. kram KaisaBaisa hihi
Hahah det är så lätt sagt men inte så lätt gjort kan du tro. Att var dag behöva prestera för kund samtidigt som jag inte kan ge upp livet helt och bara sitta hemma på helgerna (ngt vi gör VAR kväll) ,och när då Katt dog skruvades stressnivån upp en hel del,,sen hämtade vi Kis och hade allt bara varit normalt med henne hade allt varit fint,men att inte få sova på en v ca för att hon skrek (hahah som en nyfödd) var förstoppad och DÖV,,ja det hjälpte inte till,men vi skulle deala med det,,då försvann hon. Sen hade jag redan skickat ut 150 inbjudningar till vernissage ,det går inte att stoppa den maskinen. Göra konstutställning och leta katt i en vecka,,sen lugnade det ner sig då ingen rapporterade något alls. Plötsligt i söndags kom hon tillbaka och lyckan var total,om även att jag fick åka till sjukan och få penicillin,,dagen efter var hon extremt kass,,det är liksom inte som att jag kan välja bort det som hänt,,alls. Jag är den första som säger stopp när jag inte känner mig bekväm och stressad,,men detta har ju varit absurdt?
Nå,ska bromsa ner så mye jag bara kan och ta hand om mig själva i 3 dagar nu.
Skicka en kommentar