Jag har sagt nej till att tatuera in barnens namn i 5 år nu snart,mest för att det är för vanligt nu,men också för att jag inte vill. Jag vill inte tatuera in barnens porträtt heller,allra minst babyporträtt. det kryper i mig när jag får förklaringar om hur underbart det är och hur uppfyllda och meningsfulla folks liv är med deras barn. Hur det underbaraste som finns är att ha blivit mamma eller pappa och hur de vill symbolisera och hedra och visa.
Jag kan har aldrig gillat barn. There I said it. Inte ens de närmaste. Efter de blivit 10 kan jag deala med dem,men innan det är de mest bara irriterande. Jag vet att alla ni som har barn tycker jag är en idiot,men jag kan inte hjälpa det.
Jag kan inte få barn. Jag kommer tydligen aldrig att få veta meningen med livet. Aldrig veta hur underbart det är att få vara mamma eller förälder.
Ju längre den insikten sjunker in desdå mer tar det emot att hylla alla andras ungar.
Småsint? Kanske,,,men ärligt.
13 kommentarer:
Ditt yrke är att vara konstnär och du gör helt rätt att endast göra de motiv som inspirerar dig!
Hur du känner gentemot barn ska folk acceptera och inte ifrågasätta!
Jag tycker det är stongt att du är så ärlig, inte många som vågar vara det!
Go Girl!
Alla har vi nått som vi aldrig kommer att få eller uppleva. Det handlar om att visa ömsesidig respekt och vördnad inför varandra OCH livet! Att just barn är så känsligt är för att alla förutsätter att det är något man måste uppleva. Men jag vet inte...tror att livet innehåller en massa andra vinklingar. Var och en är berättigad sina egna val och åsikter.
Fan detta var det djupaste jag skrevet på lääänge....
//Lungan
Känner igen mig. Eller jag vet ju förståss inte om om jag kan få barn, det kan jag kanske. Men jag tycker inte att ett barn borde få utsättas för mig. Tycker att ett barn förtjänar en förälder som har intresset, lust, tid, ork, kärlek och allt annat att ge det. Jag har inte det. Tvivlar på att jag kommer att få det också.
Den enda poängen för mig med att skaffa barn är att då skulle de kunna hälsa på mig på ålderdomshemmet.. Och vad är det för jävla argument? :D
Kom och tänka på en sak...visst tatuerar du inte heller kukar(kön på rikssvenska)?
Innebär då detta att du inte gillar såna heller??!!
Lungan
Nä, jag tycker inte att du är en idiot. Du är en klok och stark kvinna som står upp för dina åsikter och känslor. That´s it. Och jag gillar dig, trots att, eller kanske på grund av, att du är så ärlig.
Mmmm... Själv känner jag mig som ett jävla UFO. "Alla" mina vänner här hemma har barn, är gravida eller vill ha barn. Får sitta och titta ut genom fönstret när vi träffas mer än två för att de bara diskuterar ungar och graviditeter. Till slut kommer jag väl bli gravid av ren jävla utmattning trots att jag verkligen, verkligen inte vill. Alternativt bli den ensammaste människan i världen eftersom ingen kommer vilja umgås med mig utan bara med andra föräldrar. Inte ens min familj vill ju vara med mig, roligare att vara med syrran för hon har ju två barn. Bitter? näerå.
Klart att du som artist kan förbehålla dig rätten att välja att inte tatuera in de motiv du inte känner för. Dessutom är det lite fånigt att tatuera in sina barns namn, men det är bara min personliga åsikt.
Tack alla!!! Jag trodde folk skulle bli ilskna,men tydligen inte? Uppfriskande och förvånande,,:)!!!
Nä jag blir ilsk som fan!!!!!hur tänker du?Livet går ut på att skaffa barn,man e inte normal om man inte vill ha barn...yadi yadi yada!!!!
;-D
Meningen med livet är olika för alla! Oavsett om man har barn, vill ha barn, inte vill ha barn har man rätt till sin åsikt! Jag prackar inte på alla mina åsikter för att ha barn, det har jag ju valt helt själv? Lika väl som någon annan väljer att INTE skaffa barn. Olikheterna är det som gör livet värt att leva. Och om DU i ditt yrke väljer att göra si eller så med att tatuera in barns namn/porträtt så är det ditt val! Lika väl som man väljer att bli snickare, bankdirektör eller eldslukare!
Hej Stina! Du är en förebild för mig! Keep up the good work! Kram Eva med sockerskallen!
Åh. Håller med dig i vartenda ord! Jag vågar knappt stå för min åsikt som är lite åt samma håll som ditt, utan att folk tycker att jag är dum i huvudet. ALLA vet ju att barn är det bästa som finns, meningen med livet! Man vet ju liksom inte vad kärlek är förrän man skaffar barn... Eller hur var det nu?
De flesta runtomkring mig har barn, har precis fått barn eller väntar barn. Jag är så sjukt less på att höra om deras krämpor, morgonillamående osv osv osv. Visst, det är säkert härligt med barn också och jag vill gärna ha barn. Men jag vill inte få det uppkört i ansiktet konstant!
Det svämmar över med barnfödar-program på tv, mammabloggar ska vi inte tala om... Allt är så fluffigt att man ens undrar om det är verklighet...
Moa: Nä vi vet tydligen inte vad kärlek är och inte meningen med livet heller. Tyvärr slutar jag att umgås med alla som fått barn för det står mig upp i halsen. Inget ont om de som fått barn,men de har,,,barn!! Jobbiga skrikande krävande småsaker jag aldrig gillat,tyvärr. Livet hade varit lättare om jag kunnat gilla dem,men nej,,,
Skicka en kommentar