Jag tror m insann att kattdagen har tagit sin lilla tull av min sinnesnärvaro. Har varit otroligt nöjd men trött de senaste dagarna och inte ens kommigt ihåg att blogga! Jan var tillbaka för att bygga i sin Victory tattoo i något,och detta är ganska säkert inte sista gången jag hör av herrn;)
Och underbara Maritas fantastiska Rickard var inne och ville hylla sitt märke,och det tog sin lilla tid det!!Herregud vad loggor är pilliga!
Och Ann ville bygga ut sitt tecken på ryggen lite,med lite kvinnligare tunnare hennaliknande mönster .Jag TROR att Ann kommer tillbaka för att fylla ut,för det gjorde ont som f#n på henne denna gången.
Dtta är något somn inte alla frstår helt och hållet. Man kan titta på folk som är otroligt uthärdande på TV som tatuerar stora områden utan tillsynes minsta problem. Det man inte ser är de tramadl de stoppat i sig innan kameran rullar möjligen. Vissa personer klarar att tatuera sig jättebra ,men även de kan ha jättedåliga dagar,allt är så beroende på var man är i livet och hur kroppen mår. Första gången man tatuerar sig klarar man jättemycket oftast,iaf om man satsar på stort,men andra gången brukar inte gå lika bra,för då vet man vad som komma skall och ser inte fram emot det lika mycket.
Jag har kunder jag blir otroligt förvånade över hur väl de sitter,men de är kanske en av 20,dvs i minoriteten:)
3 kommentarer:
Kan säga att det är rätt skönt att tillhöra minoriteten i detta fallet :)
ryggen är ju jäkligt känslig, speciellt in mot mitten. Oh runt brösten, har funderat på att säga stopp mer än en gång.
Ja, just dagsformen spelar ju oerhörd roll, vissa dagar har jag haft nära tårarna direkt, andra gånger sitter man som ingenting i flera timmar utan att det går över gränsen.
Skicka en kommentar