Igår var det Emmas tur att bli plågad,och hon valde at bli det en hel dag på insida arm. Emma är en väldigt speciell människa,med en ännu mer speciell mamma. Dessa 2 tjejer har ett varmt krypin i mitt hjärta,för var gång jag träffar dem inser jag hur lätt jag gnäller för skit medans dessa 2 mest bara skrattar över all den olycka som drabbat dem. Det är för mycket att dra upp här ,men som exempel,första gången jag skulle tatuera Emma om hon inrusandes,väsandes i halsen från grav astma,rödsprängd i huvudet eftersom hon spytt hela morgonen,och det enda hon oroade sig över var om hon fick lov att tatuera sig ändå?! Inte:jag kan nog inte komma,jag har influnsa som fan,utan FÅR JAG!!??
När vi sen började berättar hon som i förbigående att hon har så illa diabetes som det går OCH grav reumatisk verk.
Och jag tycker synd om migsjälv ibland?
Jag fick reda på att man INTE får ta cortisonpreparat när man har diabetes,det skjuter tydligen upp sockret i enorma höjder ,så alla ni som har diabetes och inte vet,ta inte cortison nässpray eller astma medecin(ngt Emma då aldrig kan ta för astman och RA).
Bra och icke onödigt vetande:)
Hoppas på att dessa 2 ska skriva en blogg som tillslut blir en bok om alla sina äventyr,det kommer att övergå fiction med hästlängder.
1 kommentar:
Tatueringen blev jättefin, skitfina färger. Alltid lika trevligt att träffa dej! Ska börja skriva ner mina "memoarer" i en bok. Bra tips:)// Christina
Skicka en kommentar