Nya mammor,försvunna mammor.

Faaan vad jag halkar efter med att blogga,men viktigare saker kommer ivägen kan jag lova!
Tröttheten är riktigt handikappande så på kvällen hinner jag i princip äta sen sänker sig dimman tyvärr.
Igår träffade jag m in barndomsvän Veronica ,på första gången på flera flera år,,ja i princip sen vi slutade 6:an. Det visar sig att vi båda halkar ner till Ystad och hittar kärleken där och lever i samma stad utan att riktigt hejja på varandra,så som man gör när det gått så lång tid att man inte längre vet om man känner varandra eller om det liksom ska börjas om från början?
Jag tror det var dax at börja om från början. Så jävla mycket har hänt i våra liv att det inte finns mycket kvar av de två små fnittrande flickorna i Ludvigsborg;)
Jag trodde aldrig att jag en gång skulle tatuera henne,och hade hon fått ha kvar sin mamma vet jag inte om jag någonsin hade fått göra det;) Jag kan riktigt höra hur mamman grinar åt oss och säger att hon själv faktiskt skulle kunna tänka sig en,,en liten!!
Det var tider det Vera,,nu är det din tur att vara mamma,,en riktigt lika go som din egen var:)