Coverup tävlingen är avgjord!

Jag skickade iväg alla bidragen till Malin och Johan på Heartbreaktattoo för en oberoende bedömning av alla bidragen. Det man tar i åtanke är hur tattoon har kommigt till,om man väntat tills man är 18 eller över,om man planerat det hela,varit nykter,har referensmaterial som är bra,kommunicerat med tatueraren och gått till en riktig studio osv.

Den som föll oss alla i ögonen inklusive många bloggläsare,är Sannas kattögon. Hela historien var så absurd. Hon var i rätt ålder,hade jättebra material med sig,gav tillockmed tatueraren en chans till att rätta till misstaget (fast man kan lita på att han inte fixar det andra gången om han inte gjorde det första gången),och gick till en riktig studio .

Detta är inte en fråga om dåligt läkt tatuering,dåliga beslut på fyllan,en polare som hade en maskin eller stressat på innan man fyllt 18 hos någon granne. Detta är något som kan hända dig varsom,närsom om du inte kollar med riktigt kritiska ögon på tatueringar som gjorts på studion i fråga. Fråga inte polare om vad de tycker om stället. Har du en vän med lika liten erfarenhet som blivit tatuerad där,klart som fan att han kommer att säga att de är bra!

Ser du en människa med riktigt fantastiska tatueringar och frågar honom om en studio han INTE gått till ,och han ändå rekommenderar den,,ja då kan du vara rätt säker på att den är bra. Jag vet,det låter knäppt,men tänk på det.

Sanna får nu en dag till sitt förfogande att få ögonen i nacken täckta fixade,eller vad hon nu vill,och jag tackar ALLA som skickade in sina bidrag till tävlingen!! Ni förstår nog inte hur viktiga era berättelser är för folk att jämföra upplevelser med.  

Jag vill understryka detta:

DET FINNS INGEN INSTANS SOM KOLLAR TATUERARE OM DE ÄR BRA PÅ SITT JOBB!! DET ÄR UPP TILL ER SJÄLVA ATT VARA SÅ KRITISKA NI BARA KAN VARA.ÄR  LINJERNA RAKA,SKUGGNINGEN MJUK FÄRGEN STARK OCH FIN OCH STILEN TILLTALANDE,JA DÅ ÄR DET SAFE.

Går ni till en hemmatatuerare för att spara pengar,ja då kan nig räkna med att få vad ni får,och det är upp till er själva det med.Jag slippe att gå dit och mer har jag inte att säga om det:)

Än en gång,tack alla underbara tävlanden för er medverkan och att ni ville dela eran historia.

Hej!

Mitt namn är Sanna Nilsson och jag hade som plan att få kattögon, tatueraren fick bilden jag skrivit ut på "Före" bilden och själva skissen såg ut som de kattögonen längst ner till höger.

Skitbra tänkte jag, pröjsade mina 600 kronor och satte mig i tatuerarstolen. Tatueraren jobbade just då på dåvarande XXXXXXXXXXX i XXXXXX

Jag var 19 år när jag skulle göra denna tatuering. Hade en jättebra grund ide, att det alltid verkar spegla sig enorm visdom och erfarenhet i katters ögon. Jag har varit med om alldeles för mycket för min ålder (21) och

jag ville lägga det bakom mig på något sett med denna tatuering. Jag var riktigt pepp på det, hade tagit modet till mig efter att jag återfunnit min styrka efter ett 1,7 års förtärande förhållande. 

Han började iaf tatuera och det kändes väl rätt obehagligt. Han var trevlig och jag hade sett en hel del bra jobb från honom. Det jag inte visste var att han ALDRIG tog bild på sina dåliga jobb..

Efter ca 2 timmar var han klar, men han smörjde in den direkt efter att han var klar, och solen lyste in rätt så kraftigt i studion, så när han höll upp en spegel kunde jag knappt se någonting för att det glänste så otroligt

mycket av krämen. Men min syster sa att den såg bra ut, och jag litar ju på min syster!

Dagen efter tog jag av plasten och det var nästan så jag svimmade. Mamma var den första som såg den och hon häpnade, blev jättearg och sa att det där var ju inte alls vad du ville ha! Så fick jag själv se och jag började

seriöst storgråta. Att något så enkelt som ett par kattögon kunde bli så demonaktiga och konstiga. Och alla de där svarta strecken runt om? Vad tusan var iden med det där?! Det var fruktansvärt. Som tur vad hade jag dreads så

jag kunde ju ha dom nedsläppta.. Jag ringde upp studion och sa att jag var extremt missnöjd och krävde att han fixade den. Den fick läka i några veckor och sen fick jag komma tillbaka. Den gången följde min mamma istället

med mig. Vi visade ännu en gång bilder på kattögon och sa att du, det DÄR är kattögon, inte de där demonögonen du gjort. Och jo det sa han att det höll han med om. 

Han började och vi väntade. När han var klar tittade mamma på tatueringen och sa att nej men nu får det väl fan räcka, ska det vara så svårt att göra en tatuering rätt? Jag fick se den och blev ännu en gång jätteledsen. Visst den

såg väl "bättre" ut, men den var ju fortfarande inte alls vad jag bett om. Ena ögat var större än det andra, ena pupillen satt högre upp och de där konstiga plupparna av svarta streck satt kvar och det såg bara ut som två fågelhuvud typ. 

Men tatueraren, han blev riktigt arg. Man riktigt såg på hans linne att hjärtat bultade jättehårt, han hade spända käkar och mordiska ögon och han såg ut som om han riktigt hindrade sig själv från att kasta tatueringsverktyget på oss.

Det var riktigt obehagligt. Jag skrek på honom och undrade hur fan kunde det vara så jäkla svårt att fixa ett par jäkla ögon. Mellan sammanbitna käkar fräste han att han hade aldrig gjort ögon förut. Ja men säg det då! Sa jag. De andra i

studion stod bakom honom och såg lika arga ut. Jag krävde att få pengarna tillbaka men alla bara skrek att nu fick jag för fan skärpa mig, han hade fixat min tatuering och var jag inte nöjd var det bara att gå. 

Jag sa att jag ska se till så att ingen kommer hit, de sa argt "JA GÖR DET, VI KLARAR OSS". Sen drog jag med mamma ut. 

Denna tatuerare förföljde mig faktiskt från tåget en gång en kväll, jag fick springa för att komma ifrån honom. Sjukt obehaglig människa som förstört min nacke för livet känns det som. Jag får ångest så fort jag ser den och såfort jag vet 

att någon ser den, eller när någon säger något om den. 

Jag vet inte om det är för sent att skicka in ett bidrag men jag kände att jag gör det ändå. Kanske har du något tips på hur man annars kan fixa den?

Tack på förhand!

Sanna