Har halkat in i en riktig kula av svartsinne. Det kan vara alla dessa semestertider då alla verkar anta att alla har semester,kan festa hela nätterna och slappa hela dagarna. Man måste göra roliga saker var dag och allt är tillåtet i ca 4 veckor.
Själv har jag aldrig haft en så lång ledighet någonsin (i vuxenlivet då) och blir smått bitter på denna sinnesstämning. Det smittar inte som man skulle kunna tro utan det gör mig bara trött och deppad,,sorry.
Mitt liv fortsätter som vanligt. Vardag:krav på att göra ditt bästa bästa ,svara på mail från hur många somhelst,som antingen vill boka och inte alls förstår att det är fullt,med attityden "bara jag också",folk som blir rentav arga för att jag inte kan och vill göra just deras grej.
Efter jobbet:handla,försöka ta sig hem,laga mat,sätta sig och förhoppningsvis rita om inte tröttheten tar över,då är det bara att ge upp,sätta sig på soffan och INTE unna sig ngt gott.
Att försöka göra allt detta utan att bli vansinnig av den konstanta jävla smärtan över jävla allt,med hopplösheten av att veta att när jag väl fått nog och inte orkar mer är där ingen doktor som rusar till min undsättning och säger "men NU sätter vi in den bra medecinen,det har du förtjänat" utan bara den grymma realiseringen att cellgfter än en gång står på tavlan.
Illamående konstant och den lilla lilla chansen att jag ska kunna blli gravid totalt grusad. Efter att man sutat med cellgifter ska man vänta 4-6 månader innan man får bli gravid,och tänka sig,,,jag blir inte yngre.
Att på det planet vara fullständigt värdelös är något som bidrar ännu mer till att vardagen är kass. I semestertider ser jag alla dessa föräldrar valla rundor på sina barn och verkar tycka att allt de gör är bara toppen toppen. Det gör mig ännu ilsknare och det gör ont. Det är lättare att hata än att sörja.
Till dem som då ska börja på det gamla vanliga motargumentet "stäng studion då och ta ett vanligt jobb,sluta gnälla du kan vara ledig när du vill,du vill ju inte ha barn så sluta gnälla om det,ni egenföretagare har det så jävla bra,och det kunde varit mycket värre än bara ledverk"
Ja,jag har inget att säga till det,bara en djup suck och en undran om jag kommer från en annan planet,eller helt enkelt inte passar in i vardagen här.
11 kommentarer:
Men det är väl ok att vara svart i sinnet då och då. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Vem vet vad som kan hända i framtiden.... Kram på dig!
Du kanske kunde jobba PÅ en studio istället för att driva en egen? Kanske dela studio med 1,2,3 stycken?
Barnlöshet lider jag också av och som du säger, jag blir inte yngre precis... Tänk om man kunnat "köpa" ett barn lika lätt som man "köper" en insemination i Köpenhamn, då hade det varit lätt här i livet...
Men nu måste jag fråga: du har nämnt massa gånger att du inte gillar barn osv, varför vill du då ha barn? //Elsa
Elsa:Där är inte många studios som anställer tatuerare ,det är onödigt dyrt och det har de flesta inte råd med,så alla har ett eget företag,som frisörer.
Jag gillar inte barn nej,men alla människor i hela världen gör en stor deal av att barn är det bästa som hänt dem och att man inte känt kärlek innan man fått ett eget barn osv,och det börjar bli jävligt drygt att lyssna på det.Hoppas att man gillar sitt eget barn iaf. Dessutom är man 2 om att bestämma att man inte ska ha och min man vill ha.
Ja det tänkte jag inte på att det kanske kostar mer än det smakar att ha någon anställd...
Ang barn så anser jag att det är kvinnan som bestämmer, det är ju trots allt vi som får föda barnet om man väljer den "naturliga" vägen såklart!
Det kan absolut diskuteras OM man väljer adoption tycker jag!/ Elsa
Ja jo rent maktmässigt är d et vi som bestämmer men att rent egoistiskt säga att "JAG vill inte ha barn minsann" är inte helt rätt ,då jag också får acceptera att min man kanske hittar någon annan en dag som vill och kan få barn. Man är två om detta beslutet vare sig det är att ha eller inte.
Jag tror vi alla kommer från en annan planet då och då...
Ett svartsinne tror jag alla råkar ut för då och då, det är bara inte alla som vågar visa det! Och visst finns det folk som har det värre och visst kan man kanske göra nått annat.. bla.. bla.. bla... men inte fan är de det man vill höra eller bryr sig om när man är där i sin svarta kula! Men kulan kommer förr eller senare att ljusna av en eller annan orsak, våga tro på det!!
Barn är inte allt i livet men ja, det är en big deal och man måste inte älska barn för att skaffa det.
Tack emma:) Jag tror att jag MÅSTE skaffa barn för att bli AV med denna enorma fobi mot barn. Det börjar bli hemskt. Det lustiga är att man får utan omsvep ha fobier och skräck för hundar tex,men inte barn. Barn måste alla älska,,,Nå,,det löser sig nog
Nänänänänä, man måste ente älska barn! Jag har skitsvårt för barn som är nyfödda och upp till typ 3årsåldern. Tror att det beror på att jag ente kan kommunicera med dem, med ord alltså. Har ändå skaffat två barn och det har gått bra. Pappan fick ta huvudansvaret den första tiden. Allt går att lösa.....
Lungan
Jag har valt att inte skaffa barn, för jag gillar inte barn. Så enkelt e det. Däremot har min syster barn och dom älskar jag över allt annat. Men andras ungar...nej tack!!
Ullis
Tack! Jag har enormt svårt för 0-3-4 för att de är så krävande och lite korkade. Eg är det då inte barnen jag tycker illa om utan det är föräldrarna som inte alls tänker på andra i diverse situationer. Problemet är ju att man förväntas tolerera barn överjävla allt för att det bara är så,ngt jag inte alls kan förstå,så plågan fortgår.
Fan va jobbigt det är när man sjunker ner i den där jävla mörka depp hålan och när man inte riktigt känner att man kommer någonstanns och inte heller vet riktigt vart man vill ens. Ahhhhh!! sen på det din förbannade sjukdom. fiiii fan! Jag hoppas innerligt du finner en lång stunds lindring och glädje snart och mår bättre. Hittar din väg lite :)
Ang. barn så ville jag ha, har turen att ha MEN kan även jag ibland bli galen av dom och få lite fobi mitt i all kärlek. Tycker man inte om barn och inte vill ha så är väl det ett lika bra val som dom som väljer att skaffa!? Varför dömma folk för det?? Varför måste alla kvinnor vilja ha och vara perfekta mammor bara för vi har en vagina? Vill man därimot ha barn och det inte går för någon anledning så är det sorgligt och synd. Livet kan vara rätt skruvat och svårt tycker jag. Kram till dig bästa Stina! /Julle
Skicka en kommentar