Tattootajm!

Lite för nära inpå en operation och de påföljande jävla gallstensanfallen hade jag en tatueringstid. Ja,,man kan tycka det är korkat,men jag vägrade och kunde helt enkelt inte rätta mig efter vården och deras  flytande tider och oxider,då hade jag fått sätta stopp för hela mitt liv bara för att vänta (och det har jag gjort  ändå i mångt och mycket) så jag tog tiden jag hade haft bokad ,,det var ändå en månad efter,,det ska gå.

 Sällan har jag haft så jävla ont som denna gången,och halvvägs in i det hela gav jag upp och somnade lite. Då var det bara halva kvar,,,uppåt.Mitten av låret var sjukt illa och då börjar man undra om man ens klarar av längre upp,och det visar sig att det faktiskt var bättre. En hel dag av skräcken att flasha stackars Håkan lite för mycket (synd om honom liksom,inte mig) och total uppgiven smärta,MEN DET GICK!!
Dessa sittningarna är så viktiga för att veta vad man utsätter  sina kunder för,och aldrig tappa respekten för långa sittningar.

 Körde hem i underbart regn/varmt försommarväder. Fick se både regnbågar och åskväder,och då vet man att våren är här på riktigt.
Jag fortsätter att tappa hår rätt rejält,och jag börjar tänka på korta frillor jag skulle kunna passa i,,,Jag VILL inte klippa av mig det,men vad ska man göra? Har testat allt nu snart. Priorin fjärde månaden i sträck,D-vitamin ungefär lika länge,äter Jod  för att se om det stabiliserar det,och änsålänge händer ingenting alls,, jag hatar detta. Ångesten att tvätta och borsta håret gör det inte bättre. Änden på hårstråna ser stela och döda ut,som om de dött av och gett upp.
Ska detta rövgöket ALDRIG TA SLUT!!!!!! Jag tittar på andra människor och ser hur inte sjuka de är,,vad FAN är det för fel på mig!!??

Så,,nu är det färdiggnällt och vi biter ihopa lite till.