Att reparera ett helt ben.

Jag vet inte hur många år Johanna frågat om jag kunde fixa hennes tatuering på benet,en tatuering hon var ,enligt mig ,onödigt upprörd över. Vid första anblick var den inte på långa vägar så gräslig som många andra man får se,men Johanna insisterade att det var katastrof.

När jag då äntligen hade en tid åt henne förstår jag varför hon var så förtvivlad över den.

Första omgången blev det jättetjocka linjer och bara lite rosa i mitten och bladen,inte alls vad hon ville ha. Andra gången (hos en riktigt bra tatuerare) blev det bara svartare och mer lila,inte heller vad hon ville ha. Stjälkarna har ljusast upp med ljusare färg  och en blomma har lagts till. Efter det lades en hög hibiskusar till bakom och under originalet (ännu en tatuerare) och ett försök att ljusa upp en av blommorna (jag har aldrig hört talas om att ljusa upp ,men jag har å andra sidan inte testat det) och det resulterade i en väldigt hemsk reaktion i hela blomman som efter 4 månader inte har lagt sig.(syns inte på bilden) 

Jag skulle då stega in och försöka rädda detta och det är ett rätt nervöst projekt när det har gått på sned så många gånger redan. Vi startade med den nedre delen och ska ta överdelen nästa gång  samt lite mer piff på blad och stjälk överallt:)