En glåmig torsdagsmorgon med löften om en kylig höst stod storkarna i givakt på fälten utanför Fulltofta kyrka för att även de ta farväl av mannen som en gång varit deras herde.
Vackra vackra Fulltofta kyrka som i 35 år har blivit skött och bemött av Kjell och Kerstin som kyrkvaktmästare . Där möttes man av ett leende vid firandet av nytt liv,när äktenskap skulle knytas och när livet tagit slut.
Det kändes så fel och ändå så rätt att ta farväl av en livslång vän i denna kyrkan,,jag kunde bara inte hjälpa att jag såg mig om efter honom vid dörren ett par gånger.
Det var tungt att sitta ensam på en bänk med hela släkten framför mig och inte kunna hålla emot tårarna. Bred dina vida vingar var ett eldprov som tårarna helt satte stopp för ,tack gode gud satt där en robust herre två rader bakom mig som sjöng av hela sitt hjärta för oss båda.
Eftersom jag konfirmerats,gått på nattvarder och sett folk giftas och döpas här genom tiderna kände jag igen ytterligare 2 präster i bänkarna,och det brast för mig när tre präster tog farväl av honom tillsammans.
Jag ville inte lägga en blomma som vissnar på hans kista. När blomman glömts bort har inte minnena tillnärmelsevis falnat,och en teckning av hans älskade hönor kändes på något sätt mer rätt.
Jag tog farväl och mumlade att jag önskade jag kunde varit där för honom ,,
Efter den långa vackra farvälstunden satte jag mig i bilen och var på vippen att köra hem. Hur ska man kunna vara uppåt och umgås efter detta,men farmor gjorde att jag inte kunde åka. Hur lämnar man henne när hennes bror just gått bort för att JAG tycker det är tungt?
Bit ihop och snyt dig.
Adolfssons fisk som ligger ända nere vid vattnet vid Ringsjöstrand stod för lunchen efteråt,och trots att jag inte trodde jag kunde äta lät det vansinnigt gott när ägarinnan förklarade att hon igår kväll dragit upp gösen vi skulle få till maten.
Så stekt gösfile med hemmagjord potatismos ,ägg ,räkor och skirat smör var otroligt gott och uppskattat,som om mathantverket fyllde upp en söndergråten själ igen.
Efter en liten stund svullnade ögonen av efter att ha gråtit så illa,och en mer munter stämning ersatte den vördande tystnaden.
Alla minns Kjell som en ytterst glad man ,och alla VET att han bara hade fnyst åt att folk sörjde honom ,,det är inte så han vill minnas.
Som avslut lästes alla donationerna upp som folk istället för blommor (det vet jag inte hur det gick för även altaret svämmade över av fantastiska buketter) hade gett åt cancerfonden. Det var en lång lång lista.
Prästen pratade upprepade gånger i kyrkan om att ta vara på din dag för livet är blott en flyende dröm,och ja,,det var vad jag tog med mig hem från Fulltofta idag,ett litet löfte om att försöka ta vara på livet som är kvar.
1 kommentar:
Tack för att du gick ❤
Skicka en kommentar