Timmarna rullar förbi,,långsamt och trögt. Hör telefonen burra trots att där inte är någon som ringer. Hjärtat i halsgropen och darrningar i hela kroppen varenda gång.
De ringde från veterinären 3 timmar efter att de först ringt och sagt att han inte var sämre,men inte helt bra heller. Han hade börjat salivera och få diarré igen och mer anti illamående och smärtstillande sattes in. Tack gode gud för att deras ultraljudkille kom in på helgen och inte som planerat på måndagen och undersökte honom.
Bukspottkörteln och njurarna var förändrade så troligen har han pankreatit ,sköldkörtel som är inflammerad och skickar ut enzymer som förstör kroppen inifrån. Det förklarar varför han kräkts och aldrig gått upp i vikt. Troligen har han haft detta väldigt länge men denna gången är det allvar.
De satte honom genast på antibiotika (som jag föreslog när vi kom in,men då var jag helt ute och snurrade) mer dropp ,anti illamående,tarmlugnande och smärtstillande.
Tackar alla makter för smärtstillande.
Sova är inte att tänka på ,äta är svårt. Får inte han sova får inte jag.
Äta måste jag för att klara av när de ringer.
Uppdatering följer.
1 kommentar:
Varma tankar och hårt hållna tummar till dig och Otto.
Fy fan vad skit det är och vad hjälplös man känner sig när ens svansbarn är dåliga. :(
Skicka en kommentar